Fagerlund: Guldstriden? Jodå, Norrköping håller liv i den
Finns det ens någon puls kvar i den här guldstriden?
Jodå, IFK Norrköping fortsätter i alla fall se till att den lever.
Nu är det upp till AIK själva att döda allt återstående tvivel.
Då står vi här igen, på randen till november. Nästan ett helt år har passerat och således också ännu en säsong av allsvenskan.
Vi trodde att vi visste en massa i april. Att Malmö FF skulle ånga på som vanligt, att AIK möjligen kunde få problem med sitt ihopvärvade kraftbygge eller att Gif Sundsvall var sämre än någonsin.
De flesta hade fel om mycket, inklusive undertecknad, men IFK Norrköping är kanske undantaget. Klubben gjorde en sportslig satsning, det såg vi. Vilka namn som plockades in noterade vi också, och trots att en del spelare från guldåret försvunnit längs vägen så var det fortfarande en stark elva som ställdes på banan i premiären mot Brommapojkarna ”2.0” på Parken.
Sju månader senare har vi just beskådat returen på Grimsta IP. Fotboll i skenet av strålkastarljus i bitande vind en regntung onsdagskväll. Norrköping kom till slut hit och gjorde det som alla förväntade, men det satt betydligt längre in än vad många kanske hade trott på förhand.
Men drömmar om guld, de lever än.
Storklubbar scoutade en jättetalang...
Först en ljusglimt i BP:s totala mörker: Jack Lahne kommer inte säljas för kaffepengar. 17-åringen (han fyllde år häromveckan) har de flesta egenskaper som krävs för att lyckas i en betydligt större liga, farten, tekniken och inte minst styrkan. Att ta ner en boll på bröstet med rutinerade Andreas Johansson i ryggen och sedan tråckla sig förbi i nästa läge förtjänar en plats i cv:et. Dessutom var han på väg att ge BP en förlösande ledning efter omkring tjugo minuter, men avslutet gick någon decimeter utanför Isak Petterssons vänstra stolpe. De många scouterna uppe på läktaren var nog ganska nöjda med vad de såg ändå.
Kort därefter var det Tim Söderströms tur att skjuta strax utanför målramen. Då hade Norrköping tvingats plocka av Henrik Castegren och sätta in Kasper Larsen i trebacklinjen på grund av skada, och där och då skedde väl ett sorts momentum i matchen. Från att knappt ha fått låna bollen blev BP lite modigare, och verkade tro ännu lite till på att uppgiften de hade framför sig inte var helt omöjlig att genomföra.
Visst var det Norrköping som hade mest boll och det blev farligt varje gång de närmade sig offensivt straffområde men slarvet, särskilt sista tredjedelen, bidrog till att det stod 0–0 på tavlan i halvtid.
BP slarvade – Norrköping ställde in siktet
I den andra halvleken klev BP ut och spelade betydligt rakare än vad vi normalt sett är vana vid att se. Detta, i kombination med att Norrköping ville framåt i planen, resulterade i en sorts hela-havet-stormar-fotboll. Först nu märktes det faktiskt på allvar att det här var två lag som var i desperat behov av tre poäng. Vinna eller försvinna, kontra slåss för sin överlevnad.
BP visade det genom att tveka i avslutsskedena och få bollar på hälarna.
Norrköping genom att slutligen ställa in siktet korrekt.
David Moberg Karlssons distansskott damp i stolpen med en smäll och på returen gled Thorarinson fram och tryckte in 1–0. Det var knappast klubbens mest bländande insats den här säsongen, men det är väl samtidigt ingen som kommer titta tillbaka på den här kvällen med annat än resultatet i åtanke.
IFK Norrköping lever fortfarande i guldstriden, i detta nu en poäng bakom ledarna. I morgon sätter sig AIK på ett flygplan mot Östersund, en resa som med svartgula ögon ska döda allt återstående tvivel.