Zlatan är bara en av många bra spelare

Sprotbladets Kristina Kappelin: Den riktigt stora entusiasmen kring Zlatan låter vänta på sig

ROM

De kallar honom omväxlande "lo svedese" (svensken), "l"attaccante che viene dal freddo" (anfallaren som kommer från kylan) eller rätt och slätt "Ibra".

Kärt barn har många namn. Men ännu är Zlatan bara en av många bra spelare för italienarna.

Det råder ingen tvekan om att han har gjort en utmärkt debut. Zlatan låter tala om sig. Rosengårds stora son är på väg in i Juventus-fansens hjärtan och fotbolls-Italiens medvetande.

Samtidigt får han känna på att Italien inte är Sverige. Hur irriterande det än kan vara att ha svenska massmedier hängande efter sig i tid och otid, är fotbollsdivor som Zlatan förtjusta i uppmärksamheten. Fotbollsspelare och journalister älskar att hata varandra just därför att de inte kan leva utan varandra.

Fansen häpnade

Men i Italien är konkurrensen om uppmärksamheten större och Zlatans insatser får normala proportioner i pressen. Visst är han bra, men Italien vimlar av formidabla och dyra fotbollstalanger. Inters Adriano har varit de italienska sportmedias älskling hittills i höst. Ung och snygg och jättebra, precis som Zlatan.

I den skoningslösa calcion är Zlatan Ibrahimovic en kille på väg upp, delvis oprövad. Den verkliga utmaningen är att klättra i den lilla grupp av megastjärnor som syns och hörs mest. På fotbollsplanen vill säga. Resten är både italienarna och deras massmedier ganska ointresserade av. Åtminstone när det gäller utländska spelare.

Zlatan omges därför av den nyfikenhet och den misstro som alltid uppstår när en potentiell utmanare dyker upp på scenen.

När han efter en av de första matcherna sade att han var förvånad över att ha kommit till ett så starkt lag, häpnade fansen och journalisterna. Det var Juventus han talade om, Italiens mest anrika klubb. Vem tror han att han är?

Zlatan, naturligtvis. Zlatan med stort Z, Zlatan som har kommit för att vinna. La Gazzetta, Tuttosport och de andra har bara inte fattat ännu, att det här är första gången någonsin som en Malmöbo har kommit till Turin för att sätta sin prägel på staden.

Ingen plats på "ettan"

Snart nog kommer hans bild att pryda omklädningsrummen i Fiats legendariska bilfabrik Mirafiori.

Zlatans namn kommer att mumlas i morgon- och aftonböner så snart han har förtjänat sin plats bland de heliga männen i Juventus-fansens religion: i bianconeri (de vitsvarta).

Ja, till och med i Fiat-familjen Agnellis palatsliknande villor på Turins kullar kommer då och då Zlatan Ibrahimovic att nämnas mellan en teklunk och en russinbulle. Särskilt om investeringen (Zlatan alltså) visar sig ge utdelning. Familjen Agnelli äger Juventus, om någon nu har missat det.

Men fortfarande är det förhållandevis tyst. Den riktigt stora entusiasmen kring Zlatan låter vänta på sig. Italiensk tv:s stora fotbollsprogram är vänligt intresserade, men inte mycket mer. Inne i sporttidningarna haglade superlativen, men Zlatan har ännu inte erövrat sin plats på ettan.

Snudd på förolämpning - sett ur ett svenskt perspektiv.

Kunna snacka A och O

Han får den uppmärksamhet han förtjänar, varken mer eller mindre, skulle italienaren säga. Vilket bekräftar att mer än hälften av uppståndelsen kring Zlatan i Sverige beror på hans mastodontiska ego. Bara återstoden är fotbollsinsatserna.

Så i väntan på att Turins stad beslutar döpa om San Carlo-torget till Piazza Zlatan eller Prins Amadeus gata till Via Ibrahimovic, får vi hoppas att Zlatan smälter in i spelet och laget, att målen rullar in och att han snabbt lär sig italienska.

Att kunna snacka för sig är A och O i Italien. Innan man kan uttrycka sig hyggligt, blir det mest artiga hyllningsartiklar. Utan den där blodröda passionen som de svenska eposen om Zlatan brukar innehålla.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)