”Det är prins Willy nu”

Kristoffer Bergström

”Chippen” om stjärnstatusen i Saudiarabien, bröllopet i Las Vegas – och mjällby

Du kan fråga Oksana som just gift sig med honom.

Du kan höra med den saudiska kungen som träffat honom, med folket som röstat fram honom till ligans bäste spelare, med Al Hilal-fansen som åker till Wales och Sverige för att se honom träna.

Eller så lyssnar du på vad Christian Wilhelmsson själv säger om sitt liv:

– Det är nya tider, det är ”Prins Willy” nu.

För en vecka sedan visade han all sin kärlek till en vitklädd kvinna.

Efter tre år som förlovade hade Christian och Oksana funderat på var bröllopet skulle stå. I centrala Riyadh? Bland svenskarna i det avskärmade saudiska samhället? I Blekinge där de har hus?

Nej, det var dags för mer flärd.

Dags för Las Vegas, baby.

– Det blev så. Vi ville ha det utomlands, så vi tog med oss vänner och familj. Vi var ett bra gäng på 17–20 personer, säger han.

Hade ni en Elvisimitatör?

– Nej, det var ett klassiskt bröllop. Mycket bra, mycket lyckat. Vi hade en fantastisk tid där.

Varför gifte ni er?

– Det behöver man väl göra till slut? Vi har varit tillsammans länge. Och liksom, det var rätt läge. Det var pricken över i:et den här säsongen.

För två veckor sedan visade han all sin kärlek till 70??000 vitklädda män.

Dans – för fansen

Åttondelsfinal i asiatiska champions league, Rivaldos uzbekiska lag Bunyodkor på besök, förlust och flera stjärnor väntades lämna klubben. Då stack Wilhelmsson i djupled, fick bollen av Mohammad Al-Shalhoub och dunkade in en sträckt volley i bortre hörnet. 2–0. Matchen vunnen. Men vad gjorde hjälten?

Varför tog han tag i höger armbåge och viftade i luften?

– Egentligen skulle jag hållit i ett svärd. Jag körde en saudisk högtidsdans som målgest. Det var för fansens skull. Det blev väldigt uppskattat.

Ni vann och är i kvartsfinal nu. Ni vann ligan och du blev årets spelare. Hur stor upplever du att du är?

– Fråga folk i Saudi så får du en uppfattning.

Jag hörde med saudierna på Råsundas läktare. De som åkte till Wales för träningsmatchen där och har skylten ”Chippen, we’re only here for you”.

– Ja. Fast det är inte samma fans. Var jag än är finns det muslimer och folk som har anknytning till mellanöstern. Al Hilal är största klubben där. I Saudi har man bara fotboll och religion. Okej, lite basket och lite judo, men inte som i Europa. Så du kan föreställa dig vilket tryck det blir när de ser sina idoler.

Så det är inte konstigt att laget spelade in en reklamfilm på en brinnande vulkan?

– Det var deras stora teleoperatör. Jag fick en replik på engelska. Det fick bara jag. Jag sa ”what a beautiful view”.

Jag hörde att fans ringer dig varje julafton.

– I Saudi får du inte ha privat nummer, så folk får tag på dig. Jag får byta nummer med jämna mellanrum. Nu har jag det skrivet på en annan.

Hur bor ni därnere?

– Vi bor i villa, kanske 350 kvadrat. 400 kvadrat? Sen har du allt på compounden: tennisplaner, fotbollsplaner, inomhusplaner för squash, bassänger, restauranger, affärer, bio.

Vad saknar du mest?

– För min del är det precis detsamma. Det är annat för tjejen, hon saknar frihet och öppenhet. Att hon ska få göra vad hon vill. Hon är lite mer låst. I compounden är det lugnt, men ska hon gå på stan får hon ha chaufför och en abaya på. Sen är det bönetider att tänka på.

Vad ser ni på tv?

– Jag har svenska kanaler via internet. Det är jävligt skönt att få hemkänsla. Jag har följt Idol och olika program. Och På spåret.

Det är en kul bild: du och Oksana sitter i Riyadh och skriker ”vi är på väg mot Tidaholm!”

– Exakt. Vi har följt På spåret och har Skype på och tävlar mot polare.

En annan fråga: vet du vem Mostapha el Kabir är?

– Kabir, det känner jag igen.

Vem är det?

– Är inte han en sångare?

Mjällbys anfallsstjärna.

– Ja, såklart. Nu kopplar jag. Han är fantastisk.

Ser Mjällbys matcher

Hur mycket koll har du på din moderklubb?

– Jag köper matcherna via internet. Fantastiskt, de har inte bara krigat sig till poängen, de spelar väldigt bra fotboll. Det trodde jag inte första året. Jag gillar Osiako och Tobias Grahn, fast han inte spelar som den spelartyp han är.

Är det läge för en ”Bagarngrej”, att du kommer hem och spelar när du blir typ 36?

– Vi får se. Det skulle såklart vara väldigt skoj. Jag vill spela i allsvenskan.

När du flyttade från Europa kändes det som ett halvsteg neråt sportsligt. Vilken nivå står du på nu?

– En betydligt bättre nivå än förr. Absolut. Jag känner att mina beslut och mitt driv är bättre.

Känns det när du kommer hit till landslaget?

– Ah... de håller också hög nivå. Det är inte så att jag har tagit ett halvt steg på dem, men... det känns väldigt bra.