Asllanis protest – vill samla Europas klubbar
Publicerad 2018-08-18
Snart nöjer sig inte Kosovare Asllani med hårda ord mot Uefa.
Snart vill Linköpings stjärna gå i bräschen för en gemensam protest från Europas storklubbar.
– Jag vill se förändring och inte bara snack, säger hon.
Kan en sextondelsfinal i Champions League sluta med både vinst och förlust?
Kosovare Asllani trodde inte det förrän hon åkte med sitt Linköping till Cypern i fjol. De besegrade Apollon Limassol med 0–1, men när utgifterna summerats hade Linköping förlorat 100 000 kronor på resan.
Samma visa i åttondelen förra året där segern mot Sparta Prag blev en ny minusaffär.
Kosovare Asllani har numera järnkoll på siffrorna. Så när sextondelsfinalerna lottades för 2018/19 under fredagen ställde hon sig två frågor:
1. Kan vi besegra ukrainska WFC Khakhiv?
2. Vad kommer det kosta oss att möta dem?
På Twitter publicerade hon en bild på en buss. Hon frågade om Rosengård ville ha lift till sin bortamatch i ryska Rjazan och slog fast att lagkamraten Janni Arnth kan köra.
40 timmars färdväg. Billigt, halvsmidigt och halvbra.
Det såg ut som ett skämt men var bultande och blodigt allvar.
– Jag kan aldrig hålla tyst om sånt här, säger Asllani.
Ska vi börja med det sportsliga?
– Jag vet ingenting om laget än men det ska vi analysera. Vi kunde ha fått en mycket värre lottning, fast det ligger lite avsides, säger hon.
Du kunde inte hålla inne på kritiken mot Uefa.
– Nej. Kan jag någonsin det? Jag har grävt i det här och det är intressant att se hur pengarna fördelas. Hur mycket resorna kostar och hur Uefas bidrag ser ut. När det kommer svart på vitt är det... intriguing.
”Tar mer än tolv timmar för oss”
Vad har du grävt fram?
– På damsidan får vi 20 000 euro för den här omgången. Det ska räcka till truppen plus ledare, vilket absolut inte räcker. Man kan få bonus om resan tar mer än två timmar...
... så bra!
– Nej, de räknar flygtiden om man har ett privatflyg och tar sig dit direkt. Hur många damklubbar kan det? Resan tar mer än tolv timmar för oss, om man räknar med bussen. Man vet inte vad man ska säga när man ser det. Det är sjukt.
Ska vi ens gå in på skillnaden mot herrklubbarna?
– Nej nej. Det räcker att vara bland de hundra bästa lagen i turneringen för att få miljoner.
För ett par år sedan noterade Asllani att det fanns missförhållanden, men såg det inte som sin uppgift att förändra dem. Hon spelade fotboll så bra hon kunde, det var en heltidssyssla. Men sedan flytten hem till Linköping i fjol har hennes engagemang ökat för varje månad.
– Jag har frågat runt. Vad får vi in? Vad kostar det? Det är en stor minusaffär för oss om man ser till att vara med i Champions League, så det är ett ämne som jag vill gräva djupare i, säger hon.
”Alla är bakom mig”
När tröttnar du på den här kampen?
– Än så länge har jag inte tröttnat. Jag brinner för att få till en förändring. Det enda jag tänker på är att föra damfotbollen till en nivå där vi får bevis på respekt. Klubbarna i Europa har tagit mer och mer ansvar, men de får inget plus eller stöttning av Uefa. När jag ser det förstår jag att vi måste åt en förändring, annars slår alla damklubbar i botten.
Steg ett för Asllani var att ta reda på hur skevt Uefas pengar fördelades.
Steg två var att öppet uttrycka sitt missnöje.
Steg tre?
Vänta ni bara...
– Jag får mycket respons från spelare som tycker att det är skitbra. Alla är bakom mig och jag är bakom alla som står upp för damfotbollen. Jag vill se förändring, inte bara snack, inte massa ord som dör ut hela tiden, säger hon.
Så vad går att göra mer?
– Snart måste vi agera, få med oss klubbar i hela Europa och visa att det inte är okej. Så länge inte Uefa ser våra protester blir det ingen förändring.
Du menar att ni ska hålla upp budskap?
– Ja. Precis. Samma sak när man släpper spelare till mästerskap utan att få ersättning. Medan de höjde herrarnas ersättning till senaste VM. Det är ganska sjukt.