Har fått proteser: ”Kapade rakt av”

FALKENBERG. Pär Zetterberg drabbades av flera knäskador som aktiv.

Efter karriären har Guldbollenvinnaren fått knäproteser inopererade.

Ett ingrepp han är tacksam för i efterhand, men som gjorde extremt ont.

– Det var det värsta jag varit med om.., säger han.

Den 52-årige hallänningen möter oss i dörröppningen till det personliga och gemytliga huset i Falkenberg, en utspark från havet.

På bänken i hallen ligger ett par padelracketar. Det är en nybliven svensk mästare som tar emot. Några dagar före intervjun har han varit i Gävle och kammat hem guldet i H50 plus tillsammans med partnern Dan Andersson.

– För mig är det stort att bara vinna. SM är fantastiskt stort, det kommer för alltid att stå med i historieböckerna, även om du är äldre. Det var en häftig känsla, säger 52-åringen som vann nio ligatitlar (sex i Belgien, tre Grekland) som aktiv fotbollsspelare.

Racketsporten fångade honom som en stormvind 2018 och får en stor del av hans tid och engagemang.

– Det brann till i huvudet mig när jag märkte att jag blev bättre och bättre. Det var precis som med fotbollen. Jag har inte tiden till min fördel utan man får nyttja situationen och möjligheten så länge man kan, säger han.

Två nya metallknän gör det möjligt för Pär Zetterberg att utöva den sport han nu fastnat för. För snart två år sedan valde han att ersätta de av fotbollen söndertrasade knäna – som innebar att han belastade fel och gav honom värk – med proteser.

Operationen genomfördes av specialister i Belgien. Pär Zetterberg är tacksam för möjligheten, men medger att det var extremt smärtsamt.

– Det var nog det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Fy fan vad ont det gjorde, säger han och fortsätter:

– De kapade rakt av, tog bort menisker och brosk och borrade i skelettet. När jag vaknade upp hade jag fruktansvärt ont. Jag fick morfin, men det gjorde så ont ändå. Hur jag än låg värkte det och jag pallade inte. Jag frågade hur länge smärtan skulle sitta i, de sa att jag skulle stå ut i 48 timmar.

Den före detta tekniske mittfältaren tar upp telefonen och bläddrar bland sina sparade foton. Han visar upp två bilder, en före operation och en efter. På röntgenbilden av de riktiga knäskålarna ser man hur de nötte mot underbenets skelett och att benen var sneda. Med proteserna justerades snedbelastningen.

– Efter några dagar kom smärtan i andra leder, för då rätades kroppen upp. Höften, bäcken, smalbenen allt sträcktes ut. Jag hade gått snett i 25 år. Då fick jag ont överallt i hela kroppen, säger Pär Zetterberg.

Men smärtan stillade sig och tålmodigt har den före detta fotbollsspelaren byggt upp sin kropp igen. Tiden finns. En sejour i Belgien med ledaruppdrag i Anderlecht tog slut under coronapandemin och nu är dagarna fria.

– För tillfället jobbar jag ingenting. Jag var med och räddade ett gym för ett tag sedan tillsammans med några andra för vi tycker om gymmet. Men annars inget.

Du klarar dig ekonomiskt?

– Ännu så länge går det bra utan att jobba…

Stadens fotbollsstolthet Falkenbergs FF:s vardagliga aktiviteter bedrivs en kort cykeltur bort från huset, men Pär Zetterberg, som var styrelseledamot i klubben under flera år, är helt utanför verksamheten. Han lämnade styrelsen 2016, delvis för att sonen Erik spelade i representationslaget, men också av andra skäl.

Sedan beslutet har han knappt sett en enda av FFF:s matcher.

– Jag har inte varit och tittat mer än när grabben (Erik), som spelar i Lunds BK, mötte dem.

Hur kommer det sig att du hoppade av?

– Det är nog bättre att jag inte uttalar mig om de sakerna.

Hade ni olika syn på verksamheten?

– Vissa personer, inte alla, hade olika idéer. Då tyckte jag att det var bättre att hoppa av.

En surdeg som hänger kvar?

– Det kanske det gör. Det har alltid varit min klubb, men för ögonblicket är det så här.

Pär Zetterberg låter lugn, men bestämd. Han har alltid gått sin egen väg, lyssnat på sitt eget hjärta och sagt rakt ut vad han tycker, även om det inneburit för andra obekväma beslut.

Så som det att nobba landslaget. Hans återbud till svenska landslaget, som han var med och förde till EM 2000, blev uppmärksammat och omdiskuterat.

Mittfältsgeniet hamnade på kant med dåvarande förbundskapten Tommy Söderberg och senare assisterande Lars Lagerbäck.

Pär Zetterberg hade fina och framgångsrika år i landslaget under Tommy Svenssons regi. Han missade VM 1994 på grund av en knäskada, men var en spelare som annars fick stort förtroende i Svenssons landslag trots hård konkurrens. Han passade däremot aldrig in i efterträdaren Tommy Söderbergs system.

– För att vara ärlig passade inte min spelstil in där i landslaget. Vissa stunder var det jättejobbigt för det var en helt annan spelstil än den som jag var van vid. Men det var bara för mig att rätta mig i ledet och det var inte alltid så lätt, säger Pär Zetterberg och påpekar:

– Jag var ingen typisk svensk fotbollsspelare. Jag var mer av en europeisk fotbollsspelare som spelade enligt Ajax- eller Anderlecht­modellen om du så vill. En liten teknisk spelare som säkert hade passat bra i dagens fotboll på det sätt som den spelas, säger Zetterberg.

Han konstaterar att det som skedde var trist, men han ångrar inte sitt beslut att lämna återbud. EM-kvalet mot Luxemburg hösten 1999 blev hans sista landskamp.

– Jag tycker fortfarande att det var fel att det kom ut i tidningarna. Att vi inte var överens om vissa saker, det kan hända, men synd att man vädrade det. Efter att vi var klara för EM 2000 tog de upp att jag tackade nej. Jag vill inte gå ut med det. Jag vill inte älta det, men jag och Lagerbäck har talat ut om det efteråt. Flera gånger, säger Pär Zetterberg.

Han vill fortfarande inte berätta helt och hållet hur diskussionerna mellan honom och lagledningen gick. Vissa delar förblir en hemlighet.

– Jag tror att vi alla tre landade fel. Jag vill inte lägga skulden på dom, jag måste gjort något fel också. Jag har blivit äldre och klokare.., säger han.

Förmågan att lita på sin inre kompass och trampa sin egen stig har Pär Zetterberg burit med sig genom karriären. Det är en egenskap som stärktes under ungdomsåren och tonårsflytten till Belgien. Han lämnade Falkenbergs FF redan efter sju matcher i A-laget för att bli ungdomsproffs i Anderlecht, klubben han spelat för i tre omgångar.

– Den tidiga flytten har gjort mig till den jag är i dag. När jag flyttade som 16-åring tänkte jag att jag var så stor. Jag hade gått ur nian. Sen när mina egna barn var i den åldern insåg jag att flyttade jag när jag var så ung… För att klara att stå emot den skit man fick av tränare och omgivningen fick man vara väldigt stark, säger han och fortsätter:

– Vissa saker sitter kvar. Jag visste inte vad de sa i omklädningsrummet i början. De pratade franska eller flamländska och jag förstod inte. Hade man inte gjort en bra match pratade de andra om en och skrattade åt en. Man kunde bara tänka sig vad de sa. Det hände ganska ofta. Är man svag bryter man ihop ganska snabbt.

På 90-talets början fanns inga mobiltelefoner, inget kärt ansikte en FaceTime bort. Stödsamtalen hem till föräldrarna skedde från en telefonautomat någon gång i månaden.

När Pär Zetterberg blickar tillbaka på sin karriär är det med en stolthet över det han åstadkommit. Inte minst efter den sjukdom han drabbades av i början av sin proffskarriär.

– Jag har vunnit nio ligatitlar och det gjorde jag med diabetes som jag fick när jag var 19 år. När jag tänker på det i efterhand gör det prestationen större. Att vara professionell spelare är jobbigt i sig och att då ha en sjukdom som är väldigt allvarlig och kunna prestera under så lång tid och få de resultaten som jag fick var mer än jag hoppades på när jag fick beskedet om min diabetes. Jag visste inte om jag kunde fortsätta spela fotboll, det var min största rädsla att jag inte skulle kunna göra det, säger han.

Han har drabbats av akuta tillstånd under karriären. Det har inträffat i samband med träningar och under vilan inför match. Han missade mötet med England i EM-kvalet i september 1998 på grund av ett blodsockerfall.

– Då vaknade jag upp med dropp i armen, det var sjukvårdspersonal i hotellrummet. De satte in Johan Mjällby i den matchen och gjorde mål och vi vann mot England. Så det var tur i oturen, säger Zetterberg.

Pär Zetterberg spelade totalt 30 landskamper och vann nio titlar. Tre gånger utsågs han till bästa spelare i Belgien. Minnena från framgångarna ryms i det skåp som står i vardags­rummet hemma i Falkenberg.

Hur skulle du sammanfatta 1997, året du vann Aftonbladets Guldbollen?

– Det var ett jättebra fotbollsår, speciellt individuellt. Vi missade VM med landslaget och vi vann inte ligan i Anderlecht. Men jag vann Guldbollen i Sverige och guldskon i Belgien.

Att som utländsk spelare bli framröstad som den bästa spelaren tre gånger, vad säger det om din karriär?

– Det är enormt stort. Det är ofta svårare att vinna ett sådant pris utomlands. När jag var där var Belgiens liga rankad bland de sex–sju bästa i Europa.

Vem tror du vinner Guldbollen i år?

– Den stora favoriten måste vara Dejan Kulusevski. Isak (Alexander) gjorde det också bra innan han blev skadad och är en fantastisk spelare, men Dejan är favorit.

Dejan Kulusevski lämnade också han, precis som Zetterberg svensk fotboll för utlandet redan som 16-åring. Det ser det förre belgiska proffset som en fördel.

– Dejan är lite osvensk i sin spelstil. Det han gjort i Tottenham är otroligt bra. Han gör mål och assist, han bara går framåt och det är en sådan spelare som svensk fotboll behöver, konstaterar Pär Zetterberg.