”Jag måste sluta vara kaxig – det håller inte”

Fredrik Jönsson

Astrit Ajdarevic i stor intervju om att nå botten, psyka motståndare och mediakåta svenskar

Från speltid till frysboxen.

Sportbladet har tagit ett snack med Astrit Ajdarevic, 22, som pratar om att nå botten, tränaren och att psyka motståndare.

– På planen får jag en annan personlighet, säger Ajdarevic.

I slutet av juni 2012 skrev Astrit Ajdarevic på ett kontrakt med Standard Liege. 22-åringen, som lämnade IFK Norrköping, fick en bra start i Belgien med speltid under tränaren Ron Jans.

Men i slutet av oktober fick den 53-årige holländaren sparken och klubben tog in Mircea Rednic, 51. Det har inneburit snålt med speltid för Ajdarevic.

– Personligen mår jag bra, men det är tränaren som har tagit in sina spelare från Rumänien och vissa andra länder. Det är inget man kan göra något åt. Det är bara att träna, hålla mig i trim och vara professionell, säger Ajdarevic till Sportbladet.

– Sen får vi se efter säsongen om han är kvar eller inte. Det ska kännas rätt för båda delarna, jag vet om att presidenten och klubbdirektören vill ha mig kvar, så där är jag inte orolig. Det är tränaren som har sina idéer och det får man respektera.

Ajdarevic har tre år kvar på sitt avtal med Standard Liege, som ligger femma i ligan.

– Jag är inte stressad över det. Det jag är stressad över är att jag vill vara med i landslaget. Men får jag inte spela här är jag inte med där, svårare är det inte, säger han.

”Han har något emot mig”

Vad säger tränaren till dig?

– De har alltid sina motiveringar och några får man köpa, några skrattar man åt. Sedan han tog in sina spelare har jag inte fått spela på min position, jag har lirat till vänster och höger, och som ensam defensiv mittfältare. Jag har inte fått en ärlig chans, om jag ska vara helt ärlig.

– Men jag tänker inte sitta här och snacka skit om honom. Jag har inget emot honom, men han har något emot mig. Det är inget mer med det. Jag får respektera att han inte vill ha mig där, och jag får jobba för mig själv just, sedan får jag se vad klubben säger till mig.

I februari snackades det om att Helsingborg ville låna dig. Är du intresserad?

– Nej. Men man ska väl aldrig säga aldrig, men det var i vintras och det var en nödlösning. Det var när tränaren kom och jag bara ville spela. Nu är det en annan situation. Jag kommer vara kvar i Europa och det finns lite småintressen här och där om tränaren blir kvar.

– Om Belgien är svaret, om Holland är svaret, om England är svaret eller om Italien är svaret får vi se. De vet vad de har köpt. De pröjsar inte de pengarna för att slänga iväg mig.

Hur underhåller du dig utanför fotbollen?

– Det är väl som alla andra fotbollsspelare, vi har inga liv. Det är mest Fifa och där vet alla landslagskillarna att jag är nummer ett. Jag är mycket, mycket stark.

”Det som du aldrig har hört”

Under sommaren 2011 gjorde du en intervju med Sportbladet där du sa att ”En psykare kan inte psyka en mästare på att psyka”. Hur går det med psykningarna i Belgien?

– Haha. Det är väl så överallt, i alla fotbollsligor. De finns de som snackar jättemycket. Jag fick höra att Philip Haglund (IFK Göteborg) inte var nöjd med mig när jag spelade i Sverige, han tyckte jag pratade väldigt mycket, haha. Det där är en lek, det är bara roligt. Vill man hålla på att snacka så är det fine. Om det är vettigt så snackar jag, annars går man bara därifrån.

Kan du bjuda på en psykning?

– Haha. Nej, det kan vara allt möjligt. Det som du aldrig ha hört eller sett på tv eller verkligheten, man kan inte riktigt gå in på det exakt. Det är roligt och det är minnen man kommer ihåg. En som jag tyckte var väldigt rolig att snacka med var Rydström (Kalmar FF).

Det ni pratade om går inte att skriva i en tidning?

– Nej, inte riktigt. Efteråt är det roligt och man tar varandra i handen, eller så tar man åt sig. Men det tycker jag verkligen inte man ska göra.

Är Rydström bäst på psyka i allsvenskan nu?

– Nej, haha. Rydström är i en klass för sig, han kör mediavärlden och det får han höra en del, sånt där får man käka upp.

Är det hårdare psykningar utomlands?

– Det är klart att man snackar här också. Det beror på situationen och vad som har hänt. Här har jag inte gått igenom en diskussion än, så det måste väl vara lugnt. I Sverige är alla mediakåta.

”Måste sluta vara kaxig”

När Sportbladet ber Ajdarevic att betygsätta glamouren i Belgien menar han att han måste bli mindre kaxig.

– Haha. Nej, jag måste sluta vara kaxig. Det håller inte.

Vad menar du med att du måste sluta vara kaxig?

– Jag driver mest, det är mer sarkastisk humör från mig. Jag kan säga väldigt mycket, men jag gör det med glimten i ögat.

Anmärker folk på det?

– Det viktigaste är att de som känner mig vet om att jag är en bra kille. Är du bra mot mig så kommer jag ge dig dubbelt så mycket tillbaka, det är det viktigaste.

– Man har fått en stämpel om att man är kaxig på grund av att man har sagt grejer i stundens hetta, men utanför fotbollen så är jag en vanlig snubbe. På planen får jag en annan personlighet.

En jobbig stämpel?

– Man kan inte hålla på att vara tråkig hela tiden och ge vanliga svar. Men man måste göra det så att det kommer naturligt, inte falskt. Jag ser att många tar efter de stora stjärnorna, men sånt där, det köper jag inte. Du ska vara naturlig, vara dig själv. Är du en bra kille utanför planen och på planen, så fortsätt vara det.

Så, när bestämmer du dig om framtiden?

– Först får jag se om tränaren blir kvar eller inte, innan dess kan jag inte göra något. Det är fotboll och allt kan gå så snabbt, det kan ändra sig 100 miljoner grader på en minut.

– Jag har inte tid att hålla på att gnälla, det gynnar inte någon. Jag har varit på botten. Jag var på lån i engelska Hereford United i division 4 i en-två matcher. Det var botten, det var ett helvete. Att jag har tagit mig hit visar vilken styrka och karaktär jag har.