Niva: Omöjligt uppdrag? Trams

LUBLIN. Sista kvällen med gänget? Sista gången vi färgar en östeuropeisk stad med våra unga blågula drömmar?

Nä.

Nu bestämmer vi oss för att det inte blir på det sättet. Nu tror vi på att alla de här trollformlerna som Håkan Ericson gjort till sanningar behåller sin kraft både i dag och i morgon.

Ett liv, en gärning, en träning.

Var det här allra sista gången?

Solen skiner och vinden fläktar över en polsk fjärdedivisionsarena i Świdnik, en av Lublins små satellitstäder. Håkan Ericson dirigerar, instruerar, inspirerar.

Några steg ditåt, Eliasson. Lite tajtare, Brorsson. Det är allvar nu.

Förmodligen är det här sista gången 57-åringen leder ett pass med det svenska U21-landslaget. Kanske är det sista gången han håller i en fotbollsträning överhuvudtaget.

Just nu uttalar han sig överhuvudtaget inte om framtiden – de här dagarna pratar han bara om matchen mot Slovakien – men kontraktssmällen från förbundet tog hårt på honom.

Är det överhuvudtaget värt att hålla på med det här längre? Uppspelsövningar som aldrig riktigt sitter, videoanalyser som aldrig tar slut och för den delen en tacksamhet som aldrig riktigt uppenbarar sig.

Befarar att det är illa

Eller är det enklare att bara ta klivet över till näringslivet en gång för alla? Köra ett gäng föreläsningar om att bygga team, fakturera 100 000 per tillfälle?

Nästan 35 år har nu gått sedan en överambitiös coachbroiler först ställde sig i Bolltältet i Norrköping för att försöka övertyga ”Gecken”, ”Pricken” och ”Göka” och de andra i FK Kick om att genomföra 14 olika övningar under ett enda träningspass.

Sedan dess har han gått igenom sin egen livsresa – mött både misstänksamhet, motgångar och utbrändhet – men även varit huvudförfattaren till ett helt nytt kapitel i den svenska fotbollshistorien.

Tro inget annat, få aldrig för er att undervärdera de här sanslösa somrarna med U21-landslagen. Det här är ingen parentes, utan något vi kommer att se tillbaka på under årtionden framöver utan att för den sakens skull vara riktigt säkra på vad det egentligen var som hände.

Är vi framme vid vägens slut nu?

Tvingar du mig att tänka nyktert så befarar jag att det är så illa. Även om Polen kanske kan knipa poäng av England kan det bli väl så bistert att pressa fram en blågul seger ur svårtuggade slovaker.

Vem bryr sig om det logiska?

Men vad ska vi egentligen med de tankarna till? Vem bryr sig om vad som är logiskt och troligt?

Ibland tenderar Håkan Ericsons språk hamna väl nära konsultsvenska och ibland fastnar han i någon sorts fånga dagen-filosofi – men hans allra största bidrag till svensk fotboll är ändå hur han fått oss att se på miraklet som något rätt vardagligt.

Besegrade a-landslaget Portugal efter en dramatisk upplösning? Lyckades vi med en osannolik vändning mot Frankrike? Jaja. Stoppa mig ifall ni har hört det där förut.

I dag marcherar fansen igen

Vi kan tycka vad vi vill om den där HRV-träningen och alla dessa inre målbilder. Fotboll är inte vetenskap på det sättet, och så länge något funkar så funkar det.

Håkan Ericson, hans metoder och hans lag har förtjänat ytterligare ett dygn av tilltro.

Idag marscherar de blågula igen. Idag tar tusentals svenska fans över en stor polsk studentstad i korsningen mot Vitryssland och Ukraina, sjunger sånger om Simon Tibbling och Carlos Strandberg.

Alla är olika, olika är bra

Jag önskar att de hade satt ihop en visa till Håkan Ericsons ära också.

Det skulle vara tråkigt ifall han och hans lag tvingades åka hem utan att ha samlat ihop till den uppskattning de förtjänar. Det vore ännu mycket värre ifall svensk fotboll var så stelbent att den inte hittade någon bra plats för honom och hans framgångsfnulande framöver.

Alla är olika, olika är bra. Ju.

Egentligen vill jag väl bara passa på att få allt det här skrivet innan det är för sent, men samtidigt är det en typ av garderingstänkande som inte passar sig i den här artikeln.

Have a little faith, there's magic in the night.

Omöjligt uppdrag? Trams. Det här utgångsläget är knappt ens en uppförsbacke för ett svenskt U21-landslag numera.

Det är en dag i morgon också, och Håkan Ericson ska baske mig vara fotbollstränare då med.