Domen - en riktig brakförlust på hemmaplan

Juventus advokater jämför dopningdomen med "oavgjort på bortaplan".

"Brakförlust på hemmaplan" vore en mer träffande beskrivning.

- Vi spelade oavgjort på bortaplan.

Så kommenterade en av Juventus advokater domen i går. Svaret är fyndigt.

Advokaterna är Juventus och åklagaren och hans medarbetare är motståndarlaget. Spelplanen är rättssalen och domaren är - domaren.

Han dömer en av de två åtalade från Juventus och friger den andra. Och han sänker straffsatsen med en tredjedel.

1-1.

Som sagt, svaret är fyndigt.

Och mer än lovligt arrogant.

Domen i Turins Tingsrätt är knappast jämförbar med en fotbollsmatch.

Det är onekligen mer som står på spel än tre poäng i tabellen. För den som har förtroende för rättsväsendet, är domen en brakförlust för italiensk fotbolls mest kända och älskade klubb.

Domstolen friar visserligen Juventus vd Antonio Giraudo. Men den anser det samtidigt bevisat att Juventus chefsläkare Riccardo Agricola bedrev organiserad dopning från 1994-1998. Ingen annan stor fotbollsklubb i något annat land har någonsin dömts för något liknande.

I klubbens regi

Här handlar det alltså inte om att enskilda spelare tog förbjudna preparat för att prestera bättre.

Dopningen skedde i klubbens regi. Läkaren i Italiens främsta och mest segerrika fotbollsklubb tog hjälp av bland annat epo för att besegra lagets motståndare.

Ändamålet helgar medlen, som

Macchiavelli sade.

Ändamålet var att vinna.

Och Juventus vann.

Under de fyra år som rättegången berör, tog Juventus ligaguld tre gånger och kom tvåa en gång. Under samma period gick Juventus vidare till final i Champions League tre gånger och vann en gång.

Ingen kan någonsin bevisa att Juventus framgångar enbart berodde på dopning. Juventus har vunnit så mycket under så många år.

Men rättegångens utslag misstänkliggör de här segrarna, både hemma och i Europa. Hur kommer fotbollsvärlden att reagera? Italienska fotbollsfederationen och UEFA? En villkorlig dom på ett år och tio månader till chefsläkaren känns som en väldigt lindring dom mot en klubb som uppnått sina resultat med otillåtna medel.

Men vänta er inga jordbävningar. I Italien är en dom inte definitiv förrän den har gått till högsta

instans. Det brukar ta omkring tio år. När den tiden kommer, är dopningmålet mot Juventus glömt för nya skandaler.

Den italienska fotbollsfederationen skulle förstås kunna ingripa i alla fall. Men Juventus råkar vara dess mest

inflytelserika medlem.

Obegripligt nog, verkar rättegången beröra fotbollsvärlden mindre än resten av samhället.

Olika verkligheter

Italienarna är upprörda. Men spelarna, tränarna och klubbpamparna svarar på frågor kring fallet med samma tomma ansiktsuttryck och samma innehållslösa ord som om det gällde en ligamatch, en omtvistad straff eller utvisning.

Det är som om domstolen befann sig i en verklighet och fotbollen i en annan. Som om ligaklubbarna står över lagen, kan fiffla med bokföring och skatter, ge sina spelare falska pass och förbjudna preparat utan att riskera något. När sedan undersökningsdomare och åklagare har fräckheten att lägger sig i deras förehavanden, anklagar man dem för att vara partiska och på jakt efter sensation och berömmelse.

Därmed faller lite grann av deras trovärdighet och varje utredning eller rättegång slutar med den otillfredsställande känslan av att rättvisan är skev.

Falsk.

Den stämningen har tyvärr omgivit rättegången i Turin.

Det hör till spelets regler i Italien.

Nu återstår att se om domen får konsekvenser för europeisk fotboll i stort.

Kanske sätter domen mot Juventus igång en stormflod av utredningar mot klubbar i resten av Italien och Europa.

Att Juventus är den första dopingdömda storklubben, behöver inte betyda att det blir den sista.

Kristina Kappelin