Frändén: Fotboll blir inte vackrare – eller värre – än så här...
BARCELONA. Det finns knappt något luft kvar att andas på Camp Nou och det finns knappt några ord att skriva heller. FC Barcelona hade redan krossat alla kända rimlighetslagar när matchuret gled över på 90 minuter plus.
Då satte de tänderna djupt i PSG:s unga själ en sista gång och bet till.
Fotboll blir inte vackrare eller värre än så här.
Det har gått 95 minuter och några sekunder på Camp Nou och det vore poänglöst att låtsas som att det som just skett har en logisk förklaring. Så vi får väl börja från början, för jag ser ingen annan lösning just nu.
”Remontada!” – upphämtning – skrek tidningar och tv inför återträffen med Paris Saint-Germain i den katalanska huvudstaden i dag. Det finns ingen stad som kan snacka upp fåfänga drömmar så effektivt som Barcelona och det finns ingen klubb som har samma anledning att tro på mirakel som Barça.
Men ändå. Det är klart att det inte skulle gå att vända på det här. Ingen hade lyckats komma tillbaka från fyramålsunderläge i europacuperna någonsin. Och ändå. Tänk. Om?
Kärleken skulle explodera
För att verkligen visa att man tog returmatchen på allvar publicerade Marco Verratti ett långt öppet brev i den globala fotbollstidningen Goal dagen före match, där han bad hela PSG att behålla respekten för Barcelona.
Ett par timmar före avspark var stämningen kring Camp Nou så entusiastiskt uppskruvad som den kan vara om man tror på högre makter – samt att dessa av outgrundliga skäl skulle lägga sin hand över ens fotbollslag. På innerplan halvskrek Barça-speakern om tro och hopp. Kärleken skulle explodera knappt två timmar senare.
Hemmapubliken hann inte ens sätta sig ner efter avsparken innan PSG:s målvakt Kevin Trapp hade fipplat med två bollkontakter och låtit Luis Suárez nicka in 1–0.
De 87 minuter som återstod av ordinarie matchtid kändes just då ungefär som ett dygn långa för Paris Saint-Germain. Och ändå var vi bara vid förrätten.
När nära en kvart var spelad och Barcelona hade frispark i farligt läge fick fjärdedomaren plocka hem Unai Emery som var ute på äventyr en bit utanför det tekniska område som tränaren tillåts coacha ifrån. Emery var tillbaka på spansk mark för första gången sedan han lämnade Sevilla och under första halvlek gjorde han av med mer kalorier från sidlinjen än hela den parisiska startelvan på plan.
96 290 visselblåsare
Det var spänt och tryckt stämning på planen och på läktarna ljöd 96 290 visselblåsare samstämmigt så fort Barcelona släppte ifrån sig bollen. PSG visade sig inte bara ta matchen på utlovat allvar; de tog den så gravallvarligt att det såg ut som att de var på begravning på Camp Nou, en liknelse som alltmer såg ut att gå i uppfyllelse ju längre matchen led.
Edinson Cavani tittade på fotboll, Lucas hade glömt vad han heter och Adrien Rabiot slog bort bollar på mittfältet som vore de hans oönskade barn.
Var det en motbjudande liknelse? Kanske det, men då såg ni inte PSG:s antifotbollsuppvisning i Barcelona. Bollmottagningar som brukar sitta på sulan tog evinnerlig precision att få rätt och löpningarna såg ut att springas i sirap. PSG hade gått i mentalt baklås och FC Barcelona visste hur de skulle utnyttja det. Det var mer än något annat förvånande att hemmalaget tog nästan hela första halvlek på sig att få in det andra målet.
Men efter ett par, trettio försök från Barça bjöd PSG:s Layvin Kurzawa till slut på självmål, efter akrobatiskt förarbete av Andrés Iniesta.
I början av andra halvlek tyckte PSG:s Thomas Meunier uppenbarligen ändå inte att livet var spännande nog när han blev omsprungen av Neymar i en duell och svarade med en höfttackling på den arma brassen som föll lätt och tungt samtidigt i straffområdet. Efter några oklara sekunder vinkade domaren Deniz Aytekin på straffpunkten. Lionel Messi gick fram och bom bam så var det 3–0 och match minsann och inte ens på pressläktaren gick det att hålla vilopuls.
Medan Paris Saint-Germain trippade runt som rädda rådjur på tunn is hade Barcelona satt ner foten och trampat igenom direkt. Sedan gick de på vatten i 95 minuter.
Men de levde farligt, eftersom ett mål av PSG i praktiken skulle betyda att det hela var över.
Saken var klar
När 1–3 kom från Edinson Cavanis blytunga högerdoja med en halvtimme kvar att spela exploderade PSG:s bänk av glädje. Förlängningen, som varit bara ett mål bort, hade förvandlats till en tremålsmarginal och saken var praktiskt taget klar.
Men Barcelona, med fina insatser över hela plan men, faktiskt, utan att spela drömfotboll, hade ju redan upphävt alla kända lagar i en timme. Så de hämtade andan och började kvällens andra remontada. Med två ordinarie matchminuter kvar dundrade Neymar in en frispark i krysset och i andetaget därefter drog han en felaktigt dömd straff på Luis Suarez fallfusk i nät och plötsligt stod det 5–1. PSG kände väl att de inte förtjänade att gå vidare, så de lämnade Sergi Roberto omarkerad på en frispark i den 95:e minuten. Det var en osannolik matchvinnare i en ännu mer osannolik match och övrig summering får vi ägna oss åt när pulsen gått ner en aning.
Det FC Barcelona uträttade i kväll är en av de största bedrifter den internationella fotbollen sett på den här sidan millennieskiftet. De hade god hjälp av Paris Saint-Germain, det ska vi inte glömma.
Vi kan prata om Liverpools vändning i CL-finalen mot Milan 2005, om Tysklands holmgång mot Brasilien i VM-semifinalen 2014 och vi kan för all del gräva fram några mirakelmatcher till. Men skit i jämförelserna just nu, för fotbollen blir varken vackrare eller värre än den var på Camp Nou i kväll.
”Luis Enrique, Luis Enrique” sjunger de som hänger kvar på Camp Nou en halvtimme efter fullbordat mirakel. Barcelonatränaren annonserade sin avgång från posten i veckan, men måste nog fundera ett varv till nu.
Paris Saint-Germain måste fundera på om det är värt att fortsätta spela fotboll överhuvudtaget.