Thorén: Något speciellt med det här laget

GÖTEBORG. Det finns något speciellt med det här laget.

Det kan bäst förklaras med en djup respekt, en tillit och villkorslös stöttning av varandra.

Men för att ett spel ska växa krävs en ledare på planen.

Eller för den delen en Kosovare Asllani.

Vi har sett det tidigare, men fick det poängterat för oss på nytt igen.

Landslaget har lyft till en ny dimension och man har gjort med med tydlighet från ledarstaben och styrka inom gruppen.

Det manifesterades på planen i den 60:e minuten. En kort hörna av Kosovare Asllani, en boll in av Julia Zigiotti Olme till Nathalie Björn som knoppade in den i en bollbana över Slovakiens målvakt.

Det var inte målet i sig som var talande.

Det var scenerna efteråt.

Zigiotti Olme rusade och hoppade upp i famnen på Björn. De andra spelarna slöt om kring dem.

Den allsvenska duon Julia Zigiotti Olme och Nathalie Björn har ersatt Elin Rubensson och Caroline Seger i de två senaste matcherna. Första halvlek mot Ungern i fredags var om inte katastrofal, så väldigt svag. Justeringar gjordes och visst det blev bättre i andra halvlek, men det var långt från övertygande.

Såg helt annorlunda ut

Både i samband med fredagens match och under dagarna i Göteborg har de båda mittfältarna stöttats. Caroline Seger har manat på dem, poängterat värdet av att våga ta plats, vara distinkta. Assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman stod i söndags länge och talade med Julia Zigiotti Olme. Medveten om oket att axla Seger och Rubenssons frånvaro.

Mot Slovakien såg det helt annorlunda ut från start. Både Björn och Zigiotti Olme tog för sig på ett helt annat sätt, låg mycket mer kompakt och hittade ett fungerande samarbete i balansen mellan defensivt och offensivt.

Det var inte avgörande. Men berättade så mycket för oss om den här gruppen som lyckats skapa ett prestationsklimat där spelare i ovana roller eller med liten erfarenhet lyckas prestera under press.

Nathalie Björn - van vid att spela back i Rosengård - har potential att bli en kugge på ett svenskt mittfält i framtiden. Zigiotti Olme behöver fortsatt tid för att växa in i ansvaret, men är en Peter Gerhardssonfavorit och vi vet vad förtroenden gör med människor.

Där finns något att bygga på och vägen till EM ligger öppen. Men det var inte helt avgörande för den här matchen. Det var Kosovare Asllani.

Landslagets kreativa nav, spelaren som manar på när andra är nöjda. Som visar vägen sportsligt och som har en karaktär som sticker ut. Den kan vara spetsig emellanåt, det är vi flera som fått känna på. Men det är en spelare som med sina sportsliga kvalitéer, med sin inställning och spelsinne visar vägen.

När Kosovare Asllani samlade sina lagkamrater i en ring efter en trevande inledning var det sannolikt precis vad som krävdes för att öppna luckan.

Ett rakt budskap, krav direkt från hjärtat.

Att det var en Kosse-kväll förstod vi direkt.

Gav inga svar

Ljudet från domarens avsparkssignal hann knappt tona ut innan första bollen hamnade hos en felvänd Madelen Janogy som direkt spelade tillbaka till en rättvänd Kosovare Asllani som sköt.

Att Slovakiens målvakt Maria Korenciova är 163 i strumplästen och någon centimeter längre med dobbar under fötterna hade landslagsledningen betonat.

Real Madrid missar inte ett sådant tillfälle. En hörna från hennes fötter senare och Korenciova nådde inte riktigt bollen som gick direkt i mål. Sen var Real-spelaren inblandad i stort sett allt som skedde på planen.

Sverige vann till slut med 7–0. Det var kul, det var underhållande för publiken som kommit till Gamla Ullevi i bronsstjärnornas återkomst till svensk mark. Vi ska dock komma ihåg att det var mot Slovakien som inte orkade stå upp, som inte hade fysiken att stå emot.

Framförallt var det ett svensk styrkebesked att veta att laget kryllar av målskyttar, att Sverige kan göra mål på flera sätt.

Men ska vi vara lite krassa, vi kan väl ändå får vara det, kan det stationära anfallsspelet fortfarande utvecklas.

Det hade ju varit trist om allt varit frid och fröjd.

I dag försökte Peter Gerhardsson med Madelen Janogy centralt. Det var ett spännande försök som inte var lyckat i första halvlek och som sprack i andra på grund av en vadkänning.

Frågan var om det var rätt när ytorna fanns på kanterna och Janogy är en spelare som gör sig bäst en mot en.

Jag ser gärna ett nytt försök, det här gav inga svar.

avPetra Thorén