Han är en man för landslaget – redan nu
Men han är den stora besvikelsen i MFF
MALMÖ. Årets insats i årets match.
Pontus Dahlberg borde varit den ende allsvenske spelaren i Janne Anderssons VM-kvaltrupp.
Det fanns en tid när Malmö FF och IFK Göteborg dominerade landslagstrupperna, som fyra MFF:are (och tre ex-MFF:are) i VM 1990 och sju IFK:are (och tre ex-IFK:are) i VM 1994.
På väg till Swedbank Stadion på söndagen funderade jag på hur det kunde komma sig att det lag som dominerat allsvenskan de senaste 1,5 åren inte har en enda spelare som ens känns nära Janne Anderssons landslagstrupp, som på måndagen samlas i Sofia i Bulgarien för VM-kval. Samma allsvenska dominant som jag i en text inför klassikermötet med Blåvitt menade har den kanske bredaste truppen allsvenskan någonsin sett.
Nu har fotbollsvärlden förstås förändrats i grunden sedan början av 1990-talet så de jämförelserna är inte relevanta. Och de utländska importerna är så många fler i dag. Dessutom visade MFF nere i Makedonien var man står internationellt den här säsongen. Och kanske är det en tillfällighet – MFF har trots allt med fyra framtidsmän i U21-landslaget.
Men visst säger det något om någonting att de allsvenska dominanterna inte har en enda spelare som är med i diskussionen när en VM-kvaltrupp tas ut?
På tal om utländska importer så är Jo Inge Berget för övrigt den ende i MFF som drar på VM-kval på måndagen – och det gör inte norrmannen i kraft av sin insats den första timmen mot Blåvitt, fram till kvitteringen han rullade in.
Jämförs med Isaksson
Å andra sidan har Janne Andersson, som varit något av en galjonsfigur för allsvenskan under 2000-talet, inte tagit ut en enda spelare från allsvenskan till matcherna mot Bulgarien och Vitryssland. Däremot är spelare från 14 andra ligor med.
Det borde funnits med en från allsvenskan också och han spelar inte i det blivande guldlaget: IFK Göteborgs målvakt Pontus Dahlberg.
Det är förstås lätt att påstå i ruset efter att sett det som kanske är årets prestation i allsvenskan alla kategorier (i årets match?). För Dahlberg var fenomenal, formidabel, fantastisk...ja, välj själva.
Men jag bygger inte min ståndpunkt bara på den här matchen. 18-åringen är årets komet i allsvenskan, agerar mycket moget och i en trupp med med tre målvakter borde det definitivt finnas plats för framtiden. Robin Olsen är given etta och Karl-Johan Johnsson är en stabil back-up.
Så nog vore det bättre och viktigare att den störste, svenske målvaktstalangen vi sett sedan Andreas Isaksson skolas in a-landslaget i stället för att den tio år äldre Kristoffer Nordfeldt, som spelat två ligamatcher i Swansea på två år, upptar en plats. I synnerhet när a-landslaget, enligt förbundet själva, alltid går före U21-landslaget, där Dahlberg är uttagen.
Sedan har inte Dahlbergs vara eller icke-vara i landslagstruppen någon betydelse för VM-kvalets utgång denna höst, det begriper jag också.
Jag testade min lilla ”tes” på Blåvittstränare Alf Westerberg. Han ville förstås inte kritisera Janne Anderssons uttagning men konstaterade att Dahlberg ”nog är med ganska snart” och jämförde honom med just Isaksson, som han tränade när denne var 18 år i Trelleborg i slutet av 1990-talet.
Han är stora besvikelsen i MFF
Alla hyllade Dahlberg på söndagen.
Ja, alla utom en då – Markus Rosenberg, som förstås inte kunde låta bli att konstatera:
– Han är ändå målvakt och släppte in två mål, så man kan inte säga att han var...superbra. Men det var en okej insats.
***
Var detta årets match? Ja, allt sammantaget – intensiteten, tempot, inramningen, missarna, målen (frisparksvarianten till 2–2!), svängningarna, korten – så var det nog det så här långt.
***
Inför säsongen pekade Magnus Pehrsson ut Lasse Nielsen som lagets viktigaste spelare 2017.
Kanske är det det som är problemet; att Nielsen har fått en för stor roll i år. Sett till de förväntningar som fanns och det förtroende Pehrsson gett honom är dansken den stora besvikelsen i år i MFF, med någon form av bottennapp denna kväll mot IFK Göteborg.
***
MFF har en väldigt obalanserad trupp just nu där både kvaliteteten och kvantiteten finns i offensiven medan defensiven halkar efter.
Franz Brorsson ha den senaste tiden varit bättre i motståndarens straffområde (fasta situationer) än det egna och Behrang Safaris utveckling går åt fel håll.
Alternativen centralt är få: Rasmus Bengtsson, vars status verkar osäker, Dennis Hadzikadunic, som är 19 och knappt spelat i allsvenskan, och möjligen en nerflyttad Oscar Lewicki.
Men Anton Tinnerholm är bra, det är han.
***
Alexander Jeremejeff – klart bäst i MFF.
***
Sebastian Eriksson mår bra av att bära kaptensbindeln.
***
Utmanarna, eller vad vi ska kalla dem, vägrar ta den sista chansen när MFF tappar poäng: tvåan till femman inför denna omgång tappade allihop också poäng.