Låt spelarna göra precis som de vill

Brenning: De hatas när de strejkar och kritiseras när de dyker upp

Neymar är hatad för att han strejkar.

Paul Pogba kritiseras för att han dykt upp men vill lämna.

Gareth Bale hånas för att han stannar.

Det finns bara en sak att göra: Låt alla löpa!

Som fotbollsspelare har du en kort men intensiv karriär där allt handlar om att maximera din potential. Mellanår i klubbar där du inte utvecklas eller trivs kan vara en katastrof i en värld där erbjudanden kommer och går och mycket går ut på att ta möjligheten när den väl dyker upp.

Men hur ska en spelare som inte vill vara kvar i en klubb egentligen agera?

Borde visa lite förståelse

Neymar har valt att strejka från PSG:s försäsong med förhoppningen att klubben ska komma överens med FC Barcelona om en affär. Ett val som fått klubbledningen att gå i taket (och precis samma sak gäller för övrigt Atlético Madrids Antoine Griezmann).

Paul Pogba har i sin tur tagit beslutet att inställa sig hos Manchester United som beordrat, men har bara ett par dagar in på träningslägret i Australien redan hamnat i gräl med en lagkamrat och fått hård kritik från såväl fans som experter för att han inte är lojal mot klubben.

Så förtjänar de här egoistiska spelarna att ruttna på en läktare i väntan på att deras kontrakt löper ut, som vissa vill hävda? Ska Fifa införa ett regelverk som stänger av strejkande spelare under en längre period även i deras nya klubb, som jag sett att andra föreslår? Eller finns det trots allt skäl att visa sympati för deras situation?

Vi bör åtminstone visa lite förståelse.

Om du vill lämna din klubb och är ärlig med det får du kritik hur du än agerar. Detta trots att klubbar utan vidare kan kassera spelare utan att någon egentligen ställer sig på den utsattes sida.

Gareth Bale möttes av glåpord från fansen när han kom till Real Madrids försäsongsträning i dagarna. Detta då klubben inget hellre vill än att sälja walesaren för att finansiera andra köp (Pogba). ”Otacksam”, var epitetet som stämplades på 29-åringen.

Detta för att Bale vill stanna. För att han vill vara klubben trogen. Exakt samma sak som Pogba och Neymar kritiseras för att de inte vill.

Det finns ingen som helst logik här och anledningen till det är att klubbarna och deras fans som vanligt är sig själva närmast. Det blir därmed alltid spelarna som får klä skott.

1 av 3 | Foto: Jon Super / TT NYHETSBYR≈N/ NTB Scanpix

Ingen kan avkrävas lojalitet

Men kan PSG vara besvikna på Neymar när de själva värvade brassen på ett så lömskt sätt? Kan Manchester United vara förvånade över Paul Pogbas flyktighet när de tog hem honom med vetskapen att han redan svikit dem en gång? Kan du överhuvudtaget kräva lojalitet av spelare du själv tar från en annan klubb (de bör väl per definition redan då stämplas som illojala)?

Svaret är nej och fotbollen har därmed satt sig i en sits där ingen längre kan avkrävas lojalitet. Resultatet bör därmed också bli att ingen kritiseras när de saknar den.

”Men de borde inte skriva så långa kontrakt om de ändå vill flytta!”. De måste skriva långa kontrakt för att klubbarna ska få in transfersumman i sin redovisning. Och vad tycker fansen om spelare som spelar ut sina avtal och lämnar utan att klubben får någon ersättning?

Låt spelarna göra som de vill. Låt dem strejka, låt dem flytta eller låt dem spela kvar. I alla fall tills vi börjar ställa krav på deras klubbar att visa samma respekt för ett kontrakt som spelarna hela tiden avkrävs.

Om vi inte kritiserar Real Madrid för att de vanärar Gareth Bales avtal kan vi inte kräva att Pogba ska visa samma respekt för sitt kontrakt och så länge PSG och Barcelona köper ut spelare bakom andra klubbars ryggar kan de inte kritisera Neymar eller Griezmann för att de dansar med.

Först när klubbarna blir lojala kan vi börja kritisera spelarnas illojalitet. Nu gör stjärnorna bara som alla andra omkring dem i fotbollens egoistiska epicentrum. De ser till sig själva först.

avPatrik Brenning

ARTIKELN HANDLAR OM