Fanns till sist bara en stor förlorare...
Publicerad 2016-04-02
Sjögren: Zidane kan ha vunnit en till säsong
På läktaren stod två generationen Cruijff och från himlen vakade en tredje.
Men när El Clásico väl kom igång strök Zinedine Zidane alla legendarens ledord.
Han vann matchen – men det var egentligen bara domaren som förlorade den.
”Målvakten är den första anfallaren och anfallaren den första försvararen”. Det var några av visdomsorden Johan Cruijffs lärjungar läste upp till legendarens minne innan El Clásico mellan Barcelona och Real Madrid.
Rörande och tårfyllt
Där fanns Hristo Stoitjkov som var superstjärnan när Cruijff byggde Barcelonas första drömlag. Där fanns Pep Guardiola som var den som skulle komma att förädla arvet på det allra mest vägvinnande sättet. Och där fanns Carles Busquets, den gamle målvaktsprofilen och pappa till Sergio Busquets som har en bärande roll när dagens Barça nu ska hedra den bortgångne nestorns minne.
Det var rörande och det var tårfyllt. Inte minst när Johans son Jordi, själv gammal Barcelona-spelare, och barnbarnet zoomades in. Bakom dem stod sju generationer Barcelona-presidenter. Det handlade kort och gott om historia. Om generationer. Om att hylla Barcelonas enskilt allra viktigaste fotbollsperson genom alla tider.
Inga planer på totalfotboll
Men där fanns också Zinedine Zidane. Och han hade inga planer på att hedra någon slags tanke på totalfotboll.
Visserligen fick vi för första gången i fotbollshistorien se Cristian Ronaldo både ta en maxlöpning och filma i eget straffområde. Men annars handlade Reals taktik uteslutande om rollfördelning – talande iscensatt av Gareth Bale i rollen som en dreadlocksdrömmande Rory Delap.
Tillbaka i startelvan var destruktive mittfältaren Casemiro som Zidanes föregångare Rafa Benitez så naivt bänkade innan 0-4-förnedringen mot Barça i november. Han fick tillsammans med Toni Kroos agera mittfältsblock. Där handlade det varken om att vara förste anfallare eller förste försvarare. Där handlade det om att stå rätt, gå rätt och döda all typ av kreativitet.
En stor förlorare: Domaren
Normalt kan förespråkare av underhållande fotboll som Johan Cruijff le när det dukas upp till El Clásico. Anledningen är att det alltid är två lag som vägrar inse att det andra eventuellt är bättre. Som vägrar anpassa sitt spel efter motståndaren. Som vägrar ge upp offensiv för defensiv.
Den här gången kom Real Madrid till Camp Nou med den oundvikliga insikten att de skulle möta ett bättre fotbollslag. Då lyckades de bli det vinnande laget.
De svalde sin stolthet och arbetade till sig segrar i defensiven. När du kryddar det med de enorma kvalitéer alla vet att Real har i offensiven kan det räcka långt. Mot ett Barcelona som inte ens var nära att komma upp i toppnivå räckte det hela vägen.
Real Madrid vann tillbaka en del av sitt anseende. Zinedine Zidane kan ha vunnit en till säsong på tränarbänken. Barcelona förlorade matchen men har redan vunnit ligan.
Så ska matchen sammanfattas fanns det kanske ändå inga stora förlorare. Eller jo, det fanns faktiskt en. Domaren. Han var bedrövlig.