”Norling sa att jag var Assyriskas Obolo”

Mikael Ishak i stor intervju

Hur håller man fötterna på jorden? Varför vill man tillbaka till Norden?

Unga utlandsproffset Mikael Ishak, 21, ger svar på frågorna medan han vänder hem från Parma till Skandinavien.

Han är en anfallare som kan försvara psyket, en måltjuv som vet hur man stjäl rubriker - och en härdad man som sattes ner på tonårströskeln av en viss Rikard Norling.

När Rikard Norling tillträdde som Assyriska-tränare var målet att lyfta klubben till Allsvenskan. Han handplockade en handfull nyförvärv, snickrade ihop en välfungerande startelva med roterande reservspelare - och så gick han ner till juniorlaget där blicken råkade fastna på en skjutglad sjuttonåring.

– Oavsett om jag blir stor eller liten så kommer jag alltid vara tacksam mot Norling, som tog upp mig till a-laget. Och privat… Jag hade slutat skolan och han följde med mig dit, satte sig ner med mina lärare och fick ihop ett skräddarsytt schema som balanserade fotbollen och skolan. Till slut klarade jag de ämnen jag ville klara.

Mikael Ishaks röst är full av respekt. Han talar om Rikard Norling som förgrundsfiguren för karriärens framfart, tillsammans med ”Mickes” pappa. Speciella stunder fanns det gott om, som den där träningsmatchen mot Väsby 2010 där Norling experimenterade ihop en startelva med både juniorer och seniorer.

– Han tog in mig till sitt rum före matchen och förklarade hur talanger ser upp till mig. Sedan gav han mig bindeln och sa att han ser mig som Assyriskas Ivan Obolo.

Argentinaren Obolo var Norlings och AIK:s spjutspets innan han lämnade för större ligor. Nu jämfördes alltså en oprövad tonåring med den skickliga målskytten och gick därför ut på planen med sprudlande självförtroende.

Det var i Assyriska resan började, men när Ishak tog nästa kliv hette destinationen Tyskland. Han skrev på för FC Köln som 18-åring och fick genast höra tvivlande tongångar. Ishak skulle förpassas till reservlaget, Ishak skulle aldrig lyckas.

– Självklart var omställningen stor. Jag kunde inte språket, fick klara mig utan föräldrarna och allt kändes långsamt. Men med tiden lärde jag mig tyska på lektioner och började stadga mig och allt kändes plötsligt lättare. I dag? Sätt mig i Ryssland och jag hade klarat mig.

Blev du härdad?

– Ja, definitivt. Jag är 21 men har spelat i fyra olika ligor, varit utomlands länge och varit med om både med- och motgångar. Jag gick stärkt ur svårigheterna och lärde mig hantera dem.

Om Ishak hade det tufft i början syntes det dock inte på planen. Han fick spela 11 av de 15 avslutande matcherna när han kastade rätt in i säsongens hetluft. Ibland var han sida vid sida med den bäste medspelaren han haft, Lukas Podolski. Andra gånger kunde han möta Marco Reus eller byta till sig Shinji Kagawas tröja.

Livet började arta sig. Drömmen slog på riktigt över i verklighet. Sedan hände något. Sedan vände allting.

Vad gick snett?

– Tränaren, presidenten och sportchefen som värvat mig blev sparkade alla tre. Deras ersättare hade nya idéer, och jag lånades ut till St Gallen i Schweiz. Där gick det visserligen bra, jag gjorde bland annat ett avgörande mål i Europa League och klubben ville förlänga. Men jag trivdes inte privat, så det bar av till Italien och Parma.

Vid det här laget hade ett annat lag fått nys om Ishak. Han togs ut i U21-landslaget och har hittills noterats för nio mål på elva startmatcher, trots att han oftast varit bland de yngsta i startelvan.

– Tränaren i U21, Håkan Ericson, har trott på mig sedan dag ett och därför gjort att jag kunnat leverera, säger Ishak.

Leverera var precis det Ishak gjorde när han lånades ut till Crotone och gjorde sig redo för ett italienskt derby mot Reggina.

– Det där derbyt var speciellt. Crotone hade inte slagit Reggina på… 75-85 år, tror jag. Nu vann vi med 2-0 och jag gjorde första målet. Sen gick vi och vann returen också när serien vände. Där gjorde jag assist till första och fick därefter ett instick som jag satte 2-1 på. Men det blev ingen fortsättning i klubben.

Ville Crotone ha kvar dig?

– Jo, det blev diskussioner om det, men…

…i stället lockar erbjudanden från Skandinavien?

– Ja, det finns två, tre konkreta erbjudanden. Och lite diskussioner med andra klubbar. Jag var ju utlånad från Parma och skulle tillbaka dit i sommar, men jag vill återvända till Skandinavien och ta ett steg tillbaka för att sen kunna ta två fram.

Tog du ett för stort steg för snabbt när du gick till Köln?

– Många har sagt det, men nej. I fotboll kan det svänga snabbt bara, och det har svängt snabbt.

Men hur gör man generellt för att stå med fötterna på jorden när man är en ung, upphaussad talang?

– Man snackar mycket med nära och kära, med familj och i mitt fall fru. De håller dig nere på jorden.

Om vi tar din hemstad Södertälje som exempel - varför lyckas inte de talangfulla ungdomarna blomma ut? Är det möjligt att folket på stan tynger dem när man ena sekunden hyllar dem som hjältar och i nästa sågar dem längs fotknölarna?

– Det ligger något i det du säger. Man måste vara väldigt stark i huvudet och kämpa på. Det finns stora talanger i Södertälje, och om jag kan så kan de. Det handlar bara om att vara mentalt stark, träna hårt och inte bry sig vad folk säger.

– Jag minns exempelvis när jag spelade i Assyriska och så var det en match där jag gjorde två mål, men missade ett läge i slutminuterna. Det enda jag fick höra efter matchen var hur jag kunde missa det läget.

Över 100 mål

Ishak poängterar samtidigt att hans hjärta bankar för Assyriska, klubben han följer varje dag och som trots att den tappat sin forna glans fortfarande fungerar som assyriernas landslag.

– När jag blev uppflyttad till a-laget var det så sjukt stort. Helt plötsligt delade jag omklädningsrum med Göran Marklund, Stefan Batan, Andreas Haddad - till och med Nahir Besara, som var ung men etablerad. Vi hade riktigt starka karaktärer. Det har Assyriska nu också i och för sig, det är nog bara tillfälligheter som gör att man ligger näst sist i Superettan.

På tal om Assyriska - jag läste att du gjorde över 100 mål under vintern 2007, på en massa inomhusturneringar för ungdomar…

– Ja, det stämmer, men då ska man också tillägga att jag spelade väldigt många matcher, flera olika turneringar. 92:orna, som var ett år äldre, lånade mig… Det känns som att jag var bättre som yngre, jag gjorde mål på allt, säger Ishak och skrattar.

Om vi lämnar lilla Assyrien och åker tillbaka södra Italien - berätta om tiden i din senaste klubbadress, Crotone.

– Jag trivdes, men klubben sköttes inte alls professionellt. Sedan är italienarna mycket taktik, taktik, taktik. Du tränar inte dina styrkor och svagheter på samma sätt som i andra länder. Säg att du är bra på att köra instick, men tränaren vill ha inlägg - då ska du göra inlägg. Som alla andra fotbollsspelare vill jag spela så högt som möjligt, så då måste jag hitta en klubb som får ut det mesta av mig.

Och vilken klubb i Skandinavien kommer att få ut det mesta av dig?

– Som sagt, det finns några erbjudanden därifrån. Jag vill ha speltid, det är ju därför jag lämnar Parma. Anledningen till att vi kom överens om att hitta en annan lösning är att de har för många spelare.

Har du något favoritlag?

– Real Madrid, men det krävs ju ganska mycket för att nå dit…

Kanske är hela James Rodriguez-affären bara en rökridå för att få över dig.

– Jo, det skulle jag önska, säger Ishak och skrattar på nytt.

Intervjun får en lättsammare ton, speciellt när jag gratulerar Ishak för sitt färska giftermål och följer upp det med att fråga om när en lill-Micke kommer till världen.

– Vi får vänta med honom, jag är fortfarande ung. Men sen ska jag ha tio stycken och hyra in en målvakt.

Målvakter orkar längre - du kan stå i mål.

– Det är sant...

Vi slutar där vi började - i Assyriska. Vi vässar de avslutande orden så att de får samma skärpa som Mikael Ishak under en träningsmatch mot Väsby med Rikard Norling vid rodret.

– Jag gjorde tre mål som lagkapten. Efter matchen kom Rikard fram till mig och sa: ”Nu är du min riktiga Ivan Obolo”. Det kommer jag aldrig glömma.