Simon Bank: Även miljarbygget Barça har sina problem i år - lyckas laget resa sig mot Madrid?

Just som de rundat månen och satt full fart mot Mars, fnissat åt det galaktiska Madrid till och krönt sig till härskare av världen, universum och allt bortom så"

Godmorgon, Barça.

Fotboll är aldrig så enkelt.

helskärm

För en vecka sedan satt jag på Camp Nou och såg Barcelona klä av Deportivo La Coruña, utan att kunna göra mål.

Men de vann med 2-1, Xavi var magisk, Eto"o gjorde mål igen, de tangerade sin bästa säsongsstart och hejaklackspressen i Katalonien skrev om Dream Team, Rekordlaget och De Ostoppbara.

Mitt i allt glömde man att Barcelona faktiskt har sina problem i år också.

Trots att nyförvärven knappt landat innan de gjort succé (Deco, Eto"o, Giuly, Larsson) så finns det skavanker i Barça.

Barça, det GÅR att förlora

I Champions League har till och med ett relativt mediokert lag som Celtic visat vad som händer när de möter lag som klarar att sätta press på Xavi/Márquez och ställa om snabbt.

De har klarat att möta de lagen, så länge som deras målskytte och anfallsspel fungerat. Då bryr sig ingen om ett insläppt mål eller två. Men nu har Eto"o missat lite för mycket, och inte ens superproffset Henrik "Bänke" Larsson klarar av att konservera formen fullt ut i Rijkaards kylskåp.

- Inget lag kan fortsätta vinna för alltid, sa president Laporta i går kväll.

Alldeles riktigt, men det är ju exakt så tongångarna gått i Katalonien de senaste veckorna.

Leendet har stelnat

Nu har Barça bara fyra poäng ner till ett extatiskt nyvaket Real Madrid (såg ni Zidane i går?!), och om en vecka väntar "el gran clásico" - Barcelona-Madrid på Camp Nou.

Inte undra på att till och med Ronaldinhos leende stelnat.

Barcelona trivs inte på Ruiz de Lopera (stadion, inte presidenten). Inte alls. De senaste fem matcherna har bara gett en poäng, sett till det var det enkelt att förutspå förlusten i går.

Sett till första halvlek var det svårare.

Barça lekte då, trots att Ronaldinhos spel var blek som en Iniesta i början. Färskingen Damiá rusade på som den värste Cafú från sin högerbacksposition, Giuly var bra och Xavi lika lysande som senast.

Betis släppte kanterna och trängdes i mitten - men höll på något sätt nollan. Det kändes som att se Sverige mot Argentina i VM; samma övertag på kanterna, samma väntan på ett mål.

Målet kom.

Det var Anders Svensson och Edu som gjorde det.

Real Betis, los verdiblancos, genomförde vad som på kvällstidningssvenska kan heta så här: KONTRINGSKUPP.

Matchhjälte var Lorenzo Serra Ferrer, den taktiskt slipade tränaren. Det var han som efter en första halvlek i respirator bestämde sig för att plocka av Benjamín och sätta in Fernando. Det var inte en satsning på defensiven, utan en satsning på fart. Med Edu, Fernando, Oliveira och den fenomenale Joaquín framåt kunde Betis utmana Barças backlinje med tempo i flygande anfall.

Puyol et concortes klarade inte den utmaningen.

Nu ska storheten bevisas

Nu finns det inga obesegrade topplag kvar i de europeiska toppligorna. Och det finns inget ointagligt skimmer kvar kring Frank Rijkaards miljardbygge.

De föll till slut. Som Arsenal, som Juventus.

Storheten i ett lag avgörs av hur man klarar att resa sig efter smällen.

I helgen spelar Barcelona mot Real Madrid på Camp Nou. Om matchen är et 1500-meterslopp går Barça ut 20 meter före Madrid.

Kommer de att kika sig över axeln - eller öka tempot?

Där har ni något att fundera på i veckan. Jag vet att Rijkaard kommer att göra det.

Simon Bank