’Det var en revansch’

Efter kaoset i fjol – i år har Martin Lorentzson inte missat en minut: ”Handlar om förtroende”

helskärm

Han är evighetsmaskinen som fått lägga band på sin offensiv.

Martin Lorentzson har inte missat en enda minut av årets allsvenska, men att ta åt sig någon ära ligger inte i Södertäljesonens natur.

– Det kommer alltid finnas färgstarka spelare som gillar att synas både på och utanför planen. För mig har det aldrig funnits något behov för sånt, säger Lorentzson i en intervju om kaosåret i fjol, att äntligen få göra mål och hur Assyriska var en bra förberedelse inför hans AIK-äventyr.

Martin Lorentzson, 26, kom till ett guldrusigt AIK inför säsongen 2010 och kastades rakt in i det fjolårsinferno som såg tränaren Mikael Stahre och halva mästarlaget försvinna halvvägs in i serien och ett resultatmässigt haveri som följd.

– Jag kom till AIK efter att de vunnit dubbeln och så började det gå knackigt direkt. Vi var i botten, spelare lämnade laget och de som var kvar tappade självförtroende. Det var turbulent och småkaos mest hela tiden och det speglade sig i hur vi spelare presterade, säger Lorentzson.

Själv var högerbacken van.

Tiden i Assyriska hade förberett honom för kaotiska miljöer.

– Att tränare slutar har ju hänt förr om man säger så. Assyriska var en bra klubb att vara i innan jag gick till AIK, för klubbarna påminner om varandra. AFF är som AIK i miniatyr, det finns många fans som verkligen brinner för klubben, och går det dåligt får man höra det.

”Har känts bra hittills”

I år har tongångarna varit annorlunda. Både för AIK och Lorentzson.

Minnena från striden kring kvalstrecket har bytts mot nya drömmar av guld.

– Man spelar ju fotboll för att vinna, inte för att vara nöjd med en åttondeplats. Vi har ingen uttalad målsättning om att vinna serien, men vi spelar för att vinna varje match och räcker det för guld tackar man ju inte nej, säger Lorentzson och skrattar.

Hans egen utveckling från i fjol är en metamorfos i paritet med lagets – från att ha varit långtifrån given i startelvan förra säsongen till att inte ha missat en minut under den nuvarande.

– Det har känts bra hittills. I fotboll, som i allting annat, handlar det om att få förtroende. Får man det växer man som fotbollsspelare och då blir det roligt att spela varje match.

”Lite ovan där framme”

Hur är andra säsongen i AIK? Känner du att du börjar komma in i föreningen och det allsvenska spelet?

– Jag har fått anpassa mig lite och lär mig hela tiden nya saker. I Superettan med Assyriska var det mer att tuta och köra längs kanten. Jag var nästan lika mycket uppe på motståndarnas planhalva som vår egen. I allsvenskan straffas du hårdare om du sticker upp och det kommer en omställning, då är det ofta 1–0 i arslet. Man måste spela med större marginaler när man ger sig i väg på offensiva äventyr.

Har det hämmat ditt offensiva tänk?

– Njae, jag har fått lära mig i det defensiva spelet och det är mest positivt, jag är ju back i grunden. Och det är ju inte så att jag känner ett koppel som stramar åt kring halsen varje gång jag går över mittlinjen. Jag följer ju fortfarande med i anfallen när det finns ett bra läge.

Ja, och mot Trelleborg senaste fick du ju till och med göra ditt första allsvenska mål.

– Ja, det händer ju inte varje dag att jag nätar för a-laget. Senaste gången var i nån cupmatch i fjol. Det var en liten revansch efter Norrköpingsmatchen. Den gången kom jag fri men passade i stället. Jag är lite ovan där framme, haha.

I en AIK-trupp med många färgstarka profiler hamnar sällan rampljuset på dig. Men du verkar inte ha något behov av att stå i centrum?

– Nej, det är ganska lugnt på den fronten för egen del. Det finns alltid spelare som gillar att synas, och det är naturligt att det skrivs mer om såna som gärna uttalar sig eller gör mycket mål. För mig handlar det om att vara ödmjuk, kriga vidare och fortsätta göra det jag är bra på.