Bank: Janne Anderssons bästa beslut
GELENDZJIK. Förtroende för förlorade spelare, hängiven satsning på en spelidé, kaptensbindeln till Andreas Granqvist.
Vägen till VM-kvartsfinal kantas av goda beslut.
Janne Anderssons bästa?
Han vädrade ut prestigen och ersatte den med Peter Wettergren.
Tillbaka i Gelendzjik, tillbaka till värmen och solen, till Spartak-stadion och en slö huskatt som stryker mot väggar och ben. När landslaget släntrar in känns det som att se en bekant med nya ögon:
– Har ni… klippt håret? Inte? Färgat? Köpt nya kläder? Nähä. Men något är det, något har ni gjort va?
Polletten som trillar:
Just det! Ni har gått till kvartsfinal i VM!
Ett lag som gjort det är förändrat för alltid, oavsett hur bekanta ansiktena är. Nyss var Ola Toivonen en mobbad bänkvärmare i sopiga Toulouse, nu är han ett geni som det sjungs läktarsånger om. För ett par veckor sedan var Gustav Svensson en spännande reseberättelse, nu är han en mittfältsdammsugare som glidtacklar bort Granit Xhaka.
Sa upp sig från FCK
Allt är som vanligt, och allt är nytt.
– Vi har inte förändrat speciellt mycket i vårt sätt att spela om jag ska vara ärlig, det är att vi trycker på olika saker inför olika matcher.
Peter Wettergren rycker på axlarna.
När förbundet presenterade Janne Andersson som ny förbundskapten 2016 var det för alla parter ”en absolut självklarhet” att ha en assisterande förbundskapten som del av ledarskapet.
Jag skrev då att jag trodde mycket på Peter Wettergren i den rollen, och det gjorde han också. Han hoppade av ett statusfyllt jobb i FC Köpenhamn för att bli assistent i ett landslag väldigt få såg en framtid för.
Men här står han nu. I kvartsfinal. Han kommer från en tvärsäker vinst mot Schweiz, nedladdade matcher med England i datorn, en flygresa hem, en snabb burgare i hotellrestaurangen och sen i säng.
Nej, det här såg han inte framför sig för två år sen.
– Nej, det gjorde jag inte. Det var rörigt i huvudet då, många hade slutat, det stora frågetecknet var hur vi skulle spela. Hur skulle vi få ihop det? Hur skulle vi göra?
Fast egentligen visste de väl precis vad de skulle göra, precis hela tiden.
I FCK hade Wettergren ansvar för anfallsspelet, men i landslaget skulle de göra just det här. Sätta grunderna, organisera försvarsspelet och, framför allt: skapa ett arbetsklimat byggt på delaktighet och lojalitet. Spela korten rätt, fast de fick den sämsta handen.
Nu sjunger svenska fans Janne Anderssons namn, de borde sjunga Peter Wettergrens också även om han själv skulle hata det.
Det spelar ingen roll vilka spelare man pratar med, alla hyllar hans arbete helt utan reservationer. När vi letar efter symboler kring det här landslaget så är han perfekt; en lagarbetare, en sylvass elithjärna i kollektivets tjänst.
Jag tror inte att vi kan överskatta hans betydelse för den här framgången.
Sverige är så tryggt i sin spelidé att de kan skicka in Jakob Johansson eller Gustav Svensson och få dem att se ut som VM-stjärnor, de kan låta Toivonen och Berg utnyttja sina smarta fotbollsögon för att dubbeljobba som mittfältare och anfallare.
Trygghet, trygghet, trygghet. Tydlighet, tydlighet, tydlighet.
– Sedan kan man se det här med trender i VM, det lilla jag har sett så… du vet den här debatten vi haft i Sverige, om att man måste spela possession-fotboll. Så är det ju inte. Det här omkullkastar allting. De lag som är possessionlag, de har inte hunnit träna tillräckligt länge för att kunna luckra upp ett lågt stående försvarsspel.
Det funkar bättre i klubblagen?
– Ja, där kör de ju varje dag. Ta Spanien, som sparkade sin tränare också och fick börja om på noll, jag är inte förvånad att de åkte ut.
Katten har somnat, men det är alltid intressant att prata om fotboll med dem som lever på att tänka fotboll. Jag har alltid gillat att prata med Peter Wettergren. Jag frågar om en del av kittlingen med landslagsfotboll är att han ställs mot andra fotbollskulturer, som att möta Mexikos icke-europeiska strategier.
– Ja, det är jätteintressant. Man lär sig mycket av det. Jag tyckte inte att Mexiko fick ut sin kapacitet mot oss, och det kan vi slå oss för bröstet för. Jag är fascinerad av deras spelstil.
”Underdogs igen... så fine”
Sverige malde ner Sydkorea, stod upp mot Tyskland och kontrollerade bort Schweiz – men just Mexiko-matchen sa mer om Janne Anderssons och Peter Wettergrens taktiska kompetens. Det var i den matchen de visade taktisk flexibilitet, när de valde att spela med 20 meter högre press.
– Ja, absolut. Men där ska man ge en stor eloge till våra anfallare, vi fick väldigt bra utdelning på det.
På lördag spelar Sverige kvartsfinal i VM, ni kommer att se ett tätt gult 4-4-2 som sliter för att skära av de där centrala korridorerna som Det Nya England älskar att spela sig fram genom. Ni kommer att se Marcus Berg springa för två och Andreas Granqvist stångas med Harry Kane.
Ni kommer att se ett svenskt landslag som förstärkt sin traditionella fotbollskultur, och ett engelskt lag som brutit med stora delar av sin.
Peter Wettergren säger att han hyser stor respekt för Gareth Southgate, att Sverige kommer behöva skärpa saker i sitt spel och att England förstås är favoriter.
– Men… vilken match har vi varit favorit i? Italien, Holland, Frankrike, Tyskland, Mexiko, Schweiz? Om vi är underdogs igen så… fine.
- LÄS MER: ALL superläsning från VM – bara för dig med
- LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
- LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
- LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
- LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
- LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller