Bank: Blir Sveriges egna ”final” i VM
Sydkorea, Tyskland, Mexiko.
Härliga nyheter: Sverige kan gå vidare.
Ärliga nyheter: Sverige kan inte gå vidare.
Ett bortdömt holländskt mål, ett värmländskt halvplansskott mot Frankrike, en timmes avklarad belägring på San Siro.
Janne Andersson har redan visat att han toppat formen när det gäller den viktigaste egenskap en fotbollstränare över huvud taget kan ha:
Att ha lite flyt.
Nu satt han mitt i Kreml, ett stenkast (han testade inte, enligt vad jag förstått) från presidenterna Putin och Infantino, och såg lite ovanligt spänd ut i väntan på manus till hans allra första mästerskapssommar.
Tyskland? Scheisse.
Mexiko? Oh… bueno.
Sydkorea? Där tar språkkunskaperna slut.
Inget perfekt manus
Innan vi ger oss in på hårklyverier om formkurvor, taktiska termer och hypoteser härifrån till midsommar så går det att sunt och stadigt konstatera tre saker. För det första: Absolut ingenting talar för en svensk gruppseger. För det andra: Sverige har en okej chans att ta sig vidare. För det tredje: Om de går vidare som tvåa så väntar sannolikt Brasilien direkt i slutspelet.
Härligt: Sverige kan gå vidare från gruppen. Ärligt: de kan rimligen inte gå vidare från en åttondelsfinal mot Tites nybyggda Brasilien. Det här ser inte riktigt ut som manus till en lång, härlig mästerskapssommar.
Men det är i alla fall ett manus.
Nu vet Janne Andersson, Peter Wettergren och deras stab av spioner vad de har att röra sig med. I ryggen har de mirakelmatcherna mot Frankrike och Italien, ruinerna av holländsk fotboll, och allt vad det innebär för självförtroende och hållning. Framför sig har de resor till Latinamerika och Asien, wyscout-maraton för att lära sig hur Heung-min Son tar sig in i straffområdet och hur Guardado skyddar sin backlinje.
Ja, och så ska de försöka hitta en silverkula som passar mot ett tyskt Mannschaft som inte förlorat en match (och som vann Confederations Cup med b-laget, efter bland annat 4–1 mot Mexiko) sedan de åkte ut mot Frankrike i EM.
Både svårast och enklast
Tyskland är både enklast och svårast att ta sig an, eftersom vi från start vet att det är en uppgift som ser omöjlig ut. Det hänger inte på en skada hit eller dit, de kommer inte att byta förbundskapten eller göra några stora förändringar i sitt spelsätt. De kommer att vara Jogi Löws generationsväxlade världsmästarlandslag, med allt vad det innebär.
4-2-3-1, totalrörelse genom mittfältet, Toni Kroos rytmstyrande briljans, och precis hur mycket Goretzka-Draxler-Kimmich-talang som helst.
De två senaste VM-turneringarna har titelförsvararna åkt ut direkt, men Tyskland sysslar inte med sådant. Bilds första rubrik efter lottningen? ”Gruppe F – wie Finale”. Inga varningsflaggor för Ola Toivonen på tysk mark, så sett.
Mexiko? Det där laget som alltid går vidare från gruppen, men aldrig går längre än så?
För tre år sedan satt jag och försmäktade på en läktare i Fortaleza. Det var 29 grader, 84-procentig luftfuktighet, och Mexiko var ett par sekunder ifrån att göra upp med sin lott i VM-historien. De ledde med 1–0 mot Holland med en minut kvar, men en mental kollaps (och ett Rafa Marquez-ben) senare hade de släppt in två mål och åkt ut. I åttondelen – för sjätte gången i rad.
Det är fotbollsvärldens kanske märkligaste svit, och någonstans fattar väl mexikanerna att det kan bli precis samma visa igen.
De har, precis som Sverige, en bra chans att ta sig vidare som tvåa – och få möta guldfavoriten Brasilien direkt i slutspelet.
Mexiko går igenom en relativt stabil period för närvarande, efter att ha bytt tolv förbundskaptener på nio år. Colombianen Juan Carlos Osorio har en inspelad grupp ur Mexikos gyllene generation, erfarna spelare från europeiska ligor, ett fint mittfältslås i Herrera-Guardado och en målvakt i Guillermo Ochoa som är bäst i världen vart femte match.
Sveriges egna VM-final
Svårscoutat, svårläst (trebackslinje? Fyrbackslinje), svårslaget – men inte omöjligt.
Men allt det där är ju meningslöst om inte Sverige löser sin alldeles egna VM-final – premiären mot Sydkorea, där i finskugriska Nizhny.
Senaste VM-gången, 2006, öppnade Sverige mot predestinerade gruppjumbon Trinidad-Tobago och spelade 0–0. Det gick vägen ändå, men det var en annan sorts grupp.
Den här gången kommer premiären med segerkrav, och det ska verkligen inte vara omöjligt. Jag har inte sett Sydkorea spela i kvalet, men undantaget Tottenhams Heung-min Son är det stjärnfritt, och långt ifrån Guus Hiddinks adrenalindopade semifinal-raketer från 2002.
Sydkorea har haltat till VM den här gången också, men de skräms inte.
Under ett halvår fram till VM kommer alla att ha sitt att syssla med. Sydkorea och Mexiko ska landa i en taktisk modell, Tyskland ska navigera bort från frågor om Jogi Löws framtid, Sverige ska ägna åtta dagar i veckan åt att prata om Zlatan Ibrahimovic, och Vladimir Putin ska bada i VM-propaganda medan Ukraina pyr under hans fötter.
Ett halvår till VM. Nu vet vi vad som väntar.
I övrigt, då? Muslimskt brödraskapsmöte mellan Egypten och Saudiarabien i grupp A. Carlos Queiroz mot Portugal och Cristiano Ronaldo mot Spanien i grupp B. Danmark i en trevlig grupp C. Island rakt in i helvetet i grupp D. Brasilien vinner grupp E. Halva Tottenham på planen när Belgien möter England i grupp G. Och väldigt många duktiga anfallare i grupp H.