Bank: AIK:s resultat - drömmar av guld
Det är Alms största problem
Ett guldlag som har problem, ett problemlag som ser ut som guld.
AIK sprang rakt över IFK Norrköping, nu sätter sig Andreas Alm ner med två bekymmer.
Det första? Att pokaler inte delas ut i februari.
Det största? Att han faktiskt bara har elva platser i laget.
Försäsong är försäsong, den svenska är unikt lång, det förtjänar att påpekas gång på gång.
Mästarna har precis kommit hem från Portugal och ett januari där de behöll allt utom Alexander Fransson. AIK målkrampade sig igenom en habil Dubai-resa och har breddat mer än de spetsat till.
Den som kom till AIK–IFK Norrköping på Skytteholm – vi var drygt 2500 – kom för att i alla fall få en liten glimt av förutsättningarna inför allvaret, och det räckte egentligen med att lyssna sig igenom AIK:s spellista på uppvärmningen för att få en bra bild av matchen.
Förutsättningarna? Nåt för dom som väntar.
Resultatet? Drömmar av guld.
En av AIK:s bästa matcher på evigheter
4-1 var februariförnedring, det var en av AIK:s bästa matcher på evigheter, och även när vi sorterat bort alla förmildrande förutsättningar (februari, konstgräs, träningsmatch, trötta ben) så fanns det en hel del kvar att ta på allvar.
IFK har förstärkt sin trupp i januari, tvärtemot vad alla trodde, men varken Eric Smith eller Andreas Blomqvist spelade på Skytteholm. De byggde fjolårsframgången på sin tydliga spelmodell, på lugnet i dubbla uppspelspunkter (Daniel Sjölund, Alexander Fransson) och Andreas Johanssons kloka miittbacksspel, på extremt konkreta anfallare.
Men utan Johansson? Utan ett säkert mittbackspar? Utan Franssons finfötter?
Då spelade det ingen roll att lovande lille Gunnllsegrabben Tess Tekie glimtade till ibland. AIK kunde kliva på med sin offensiva sexa, centrera med yttrarna Amin Affane och Niclas Eliasson och stressa sönder uppspelen.
Om det varit en poängmatch hade IFK säkert ändrat spelsätt, lyft längre mot Emir Kujovic för att komma ur pressen – nu valde de att spela och tappa boll, tabba boll och spela, och börja om igen.
Botten gick ur, resten rasade.
IFK var aldrig nära att fungera
Est-kanadensiske keepern Vaikla kunde åkt ur efter ett par minuter, Stefan Ishiszaki böjde in en inläggsfrispark, Denni Avdic droppnickade in en hörna, och innan paus hade Anton Salétros, Amin Affane och Niclas Eliasson satt punkt med ett fullkomligt perfekt fotbollsanfall.
3–0. Frågor på det?
En hel del, så klart.
Mest av allt var det stora skillnader i lagspelet. IFK var aldrig nära att fungera i sitt presspel eller sitt spelbyggande. AIK hamnade rätt åt båda håll.
Andreas Alms utmaning i år är att hitta ett anfallsspel som kan sminka över målen som försvinner med Mohamed Bangura och Henok Goitom. Det höga presspelet mot Norrköping är en bra start, det kollektiva anfallsspelet kan mycket väl ordna målleveransen.
Försäsonger är gjorda för frågor, inte för svar, men om vi ändå ska ge det ett försök så finns det inte en pil som inte pekar åt rätt håll:
Kan Denni Avdic bli rätt sorts spets? Tja, mot Norrköping var han allt. Avslutare, målskytt (2), targetspelare, defensivt delaktig, finurlig, stark.
Kan Niclas Eliasson och Amin Affane välta allsvenskan i år? Tja, Affane var lysande när han kom in i mitten, Eliasson har varit grym hela året.
Är det här Anton Salétros genombrottsår på riktigt? Tja, mot Peking var han kanke bäst på planen. Bollvinnare med kreativa fötter, för bra för att petas?
4-1 kunde varit det dubbla
Andreas Alm sitter med gott om fart framåt och dubbla alternativ över hela mittfältslinjen (varken Dickson Etuhu eller Ebenezer Ofori spelade mot Snoka). AIK-tränaren kommer att ha väldigt spetsiga beslut att fatta framöver.
Jag vet fortfarande inte om han har en backlinje som är spelskicklig nog under press, eller om alla de där spännande spelarna håller över en säsong – men nu vet vi i alla fall hur det kan se ut när bitarna sitter ihop.
4–1 mot mästarna. Det kunde varit det dubbla.
Janne Andersson hade fjällmössa på sig, det var kallt när hans lag åkte hem till Norrköping, och mest av allt fick de väl med sig en kontroll av vad som krävs.
Nyförvärv som Smith och Blomqvist, ryggradsspelare som David Mitov Nilsson och Andreas Johansson är inte bara förstärkningar till ett fungerande lag – de är själva förutsättningen för att IFK ska fungera.
Man får inga pokaler i februari. Däremot får man påminnelser om vad som krävs för att vinna dem.
AIK fick drömmar om guld på Skytteholm. IFK Norrköping frös och fick stryk.