Ska förändra landslaget med tio principer: ”Enda sättet”
Publicerad 2024-05-01
KÖPENHAMN. För att komma dit man vill måste man veta var man är.
Här sitter vi nu, några få meter från Kong Frederiks slott, några få meter från den svenska ambassaden.
Så vart ska vi, Jon Dahl Tomasson?
– Jag vill implementera en modern fotboll, det är uppgiften jag fått. Men att vinna är inte det enda viktiga. Jag vill skapa något, ge underhållning till människor, säger förbundskaptenen.
Det är en av de första riktiga vårdagarna när Sportbladet åker över bron för att träffa Sveriges alltjämt ganska färske tränare.
Solen steker Amalienborg, cyklarna rasslar i gång efter en lång vinter, fotbollsavtrycken från helgen som gått borde glädja en förbundskapten.
Vi ska återkomma till det.
Vi ska gå igenom konkreta förändringar i landslagets rutiner, livsvalen som format honom, hur en fotbollssyn vuxit fram.
Men först behöver vi prata om vad han såg under sina första dagar på jobbet, hur han känner inför att möta Danmark med Sverige – och de tio budord som han hoppas ska förändra svensk landslagsfotboll i grunden.
”Hade vi fått svar då? Inte en chans”
Jag ställer en fråga om avvägningen mellan att skapa individuella spelarrelationer och att inventera en bred trupp, och det är som att Jon Dahl Tomasson tar sats. Sedan redovisar han ett helt arbetssätt.
– Förra samlingen hade vi bara tre hela dagar tillsammans. Det var en bra vecka, men kort. Jag kallade det Fas ett. Nu har vi en samling till, med två matcher, det är fortfarande Fas ett, den handlar om att se spelare. Inte bara på planen.
– Vårt arbetssätt är att se matcher live. Alla i staben tittar och gör klipp som handlar om våra fotbollsprinciper. Vi har tio principer. Spela med ett-två tillslag, en-två sekunder, vi tittar på varje situation i varje match de spelar i sina klubblag, utifrån de här principerna. Vi tittar på fyrtio matcher i veckan, vi vet exakt vad de är bra på, vad de inte är bra på. Vi har en klar idé, resten handlar om att lägga pussel.
Han fortsätter:
– Första samlingen handlade om att vänja oss vid varandra, och spelarnas inställning var suverän. Vi mötte landslagens Manchester City, Portugal. Var jag överraskad av att vi förlorade? Inte alls. Hade vi förlorat med mindre siffror om vi bara legat lågt? Förmodligen. Men hade vi fått några svar då? Inte en chans.
– Nu spelar vi några matcher till, och sedan kommer vi i staben ha en ännu bättre bild av alla spelare.
Avslöjar principerna
Menar du det där bokstavligen, att du har tio principer? Ungefär som gud?
– Haha, så skulle jag inte säga! Det är dina ord! Men ja, vi har de principerna. Vi ska ha ett möte (med staben) i morgon, då kommer vi att gå igenom dem. Det är det enda sättet vi kan få en exakt bild av alla spelare, det är ett arbetssätt som gör att vi inte kommer att vara överraskade av någon spelare, att vi vet hur de agerar.
Kan du berätta mer om de andra principerna?
– Håll bollen inom laget. Vill man dominera matcher är det viktigt. Pressa framåt. Slår du bara bort bollen kommer du aldrig att skapa chanser med en tanke. Det är en viktig princip. Om de spelar bollen förbi dig: Maxlöp hemåt. ”Klein”! Det är en princip vi använde med danska landslaget: det är holländska (att krympa), det betyder att man får kontakt med nästa linje, att vi blir kompakta igen. En av sakerna vi behöver förbättra, som vi såg i data från Portugal och Albanien-matcherna, är löpningar in bakom.
– Femsekundersregeln är en annan princip, när vi förlorar bollen ska vi ta tillbaka den. Se på målet Gustav (Nilsson) gjorde mot Albanien, vi håller bollen uppe i anfall länge innan det. Vi tappar den, vinner tillbaka den, Kulusevski slår inlägget och nicken är fin. Det viktigaste i fotboll är att ta sig fram till sista tredjedelen, stanna kvar i sista tredjedelen, skapa chanser. Det var ett fint exempel på det. Om du ser på expected goals mot Portugal så låg vi ganska högt (2,31 enligt analysverktyget Wyscout), mot ett lag jag kallat landslagens Manchester City. Det är okej. Men många saker måste bli bättre, och det kommer inte att gå snabbt.
”Det låter enkelt”
Mycket av det du vill göra – pressa högt, återerövring, snabbt bolltempo, djupledsspel – kräver energi, men man behöver också vila i en match. När ska ni vila i matcherna? Är ni bra nog för att kunna det?
– Vi måste bli bättre på allt. Vi har haft en vecka ihop, senare måste vi kunna kontrollera matcher. Men vi måste också skapa underhållning, och det enda sättet att göra det är att skapa målchanser. Vi ska möta Azerbajdzjan och Estland sedan, och Sverige kanske har lite dåliga minnen av Azerbajdzjan men vi måste spela vertikalt. Det låter enkelt, men när du analyserar matcher… det finns många lag som bara spelar runt, runt. Många spelare använder för många tillslag, och då gör man det enkelt att försvara.
Man såg den utmaningen mot Portugal. Första kvarten var inga problem, när ni var aggressiva och dominerade. Nästa fas är tuffare, när intensiteten sjunker och ni behöver vila. Spanien är bra på att vila med boll, Italien traditionellt bra på att göra det utan boll. Hur kan ni göra det?
– Det beror på vem man möter. Nu är vi i en inlärningsfas. Det lättaste sättet att lära sig är att misslyckas, få svar, lära sig. Titta på matchen mot Portugal: när de gjorde 1–0 så tappade vi det lite. Men det var efter tre dagar tillsammans. Albanien var en annan motståndare, men där fanns sekvenser där vi hade mycket boll.
Mot Portugal hade ni ibland fyra-fem spelare i den gyllene zonen utanför straffområdet, utan att skapa något, medan de hade det och gjorde mål.
– Resten handlar om val. Var man kan förlora bollen. Vi behöver fatta bättre beslut. Som när du pratade om att vila: det handlar om att vila med tanke.
– Jag hade kanske inte valt att börja med Portugal om jag fått välja, men vi fick en träningsmatch med press på oss. Det ger energi!
”En speciell plats”
En annan nyckelutmaning är att hitta spelartyper. Låt säga, att hitta en svensk motsvarighet till Christian Poulsen (pålitlig, aggressiv, defensiv mittfältare under Dahl Tomassons tid i landslaget), som kan stabilisera försvarsspelet. Finns det?
– Vi anfaller gemensamt, vi försvarar gemensamt. Tappar man boll i fel tillfälle spelar det ingen roll vilka som spelar. När det handlar om att hitta spelare… vi har bra spelare. Låt oss ge dem chansen. Patience with passion! Och vi behöver göra det tillsammans med supportrarna. Ta Serbien-matchen som kommer, med fulla läktare, vilket unikt tillfälle! Supportrarna ska känna spelarnas stolthet, de ska bli stolta själva.
Ni ska möta Serbien, ja. Och några till… vilka var det nu igen?
– Danmark, va…
– Det är klart att det kommer att bli konstigt, speciellt att möta Danmark, jag har spelat 112 matcher för dem, varit lagkapten. Jag kommer att säga till dem att ”sorry, men Sverige måste vinna”.
Vad betyder Parken för dig?
– Det är en speciell plats. För varenda spelare är den ultimata passionen att spela för landslaget, för sin familj och sina vänner.
Orden om doldisen: Gör det väldigt bra
Kan du se på vad Kasper Hjulmand gjort med det danska landslaget och se att det finns något att lära av honom?
– Gällande?
Generationsväxlingen, att han hittade spelare – som Joakim Mæhle – som inte var stora namn, men som kom att se ut som världsklasspelare.
– Det var inte samma stora förändring. De hade fortfarande Kasper Schmeichel, Simon Kjær, Christian Eriksen, Delaney, Højbjerg, AC, som spelade redan på min tid. De har haft en normal utveckling av spelare. Vi måste följa våra spelare noggrant, och en del av dem måste få chansen för att visa att de klarar det. Simon Olsson och Gustav Nilsson är bra exempel på det. Ta Niclas Eliasson i AEK, han gör det väldigt bra också. Vår uppgift i staben är att hitta spelare som är redo för den här nivån, och ge dem chansen.
– Senast kunde jag spela de lite mer erfarna spelarna, men vi tittade också på U21-spelarna. Hade vi tagit ut för många av dem så hade de inte fått spela, andra hade inte fått chansen. Vi gör noggranna, individuella analyser.
Du har aldrig varit rädd för att använda unga spelare. Vad är det som avgör om en spelare är redo eller inte?
– Sebastian Nanasi är ett bra exempel. Jag tog in honom i Malmös trupp, han fick ett nytt kontrakt, vi såg något i honom. Vi tittar på matcher, det är så vi kan se om de är redo. För man ska komma ihåg att landslagsfotboll är en ännu högre nivå. När man tror att någon är redo, som tränare, så gör man det. Det kan gå fel, men det är en del av livet. Men som tränare, att se en ung spelare ta steget, som när Nanasi analyserar sin fotboll inför ledarstaben i Malmö… det är fint!
Du fick väl själv göra så i Heerenveen?
– Ja. Jag hade Foppe de Haan. Hans metod var att ta med mig på scoutresor, för att analysera holländsk fotboll tillsammans med honom. Det var intressant, men jäkligt farligt, för han körde i 200 km/h.
Var är du själv när det gäller att sätta din ledarstab?
– Först av allt: Jag var väldigt nöjd med att arbeta med Sebastian (Larsson). Han gjorde bra ifrån sig, en bra balans mellan det han gjorde på träningsplanen och utanför. Jag har sagt till förbundet att vi ska ha kvar honom, jag vet att de håller på att få allt i ordning med det. Sedan hade vi (dataanalytikern) Liam Holt, från Blackburn, han kommer att vara med i juni också.
Kommer SvFF:s egen analytiker Christoffer Bernspång att arbeta med honom?
– Ja, det är två bra killar som vill jobba hårt och som hade en bra relation. Man vet aldrig om det ska funka innan man testar.
Är det fler roller på gång?
– Jag försöker alltid optimera allt, men just nu har vi inget. Vi vill att spelarna ska vara proaktiva, då måste vi som förbund också vara det. Europa sover inte, vi måste också vara vakna om vi ska komma ikapp.
”Är nog inte många som gör det”
När man pratat med fotbollsansvariga inom SvFF genom åren så har de haft bra koll på trender och tendenser i den internationella fotbollen, och letat efter vad man ska hänga på. Ibland har jag undrat om det finns områden där Sverige kan vara trendsättare i stället, och ligga före trenderna? Ser du några sådana delar?
– Jag tror att… sättet vi analyserar och tittar på spelarna, det tror jag inte händer på så många andra ställen i Europa. Att vi är så konkreta med varje enskild spelare, visar klipp från 40 matcher i veckan. Det är nog inte många lag som gör det.
Kommunicerar du de analyserna till spelarna?
– Jag skickar dem inte, men vi pratar om dem. Om vi ser någon spelare som bara spelar bollen bakåt… då kommer vi inte att använda honom. Vi har ingen nytta av det, alla kommer att somna. Vi vill skapa chanser. Men det är bra pojkar, de vill verkligen det här. De vill saker, de är öppna.
Har du själv varit runt och sett spelarnas klubbmatcher sedan förra samlingen?
– Jag har sett matcher, Remy (Reijnierse, assistenten) också. Sebastian, Liam, Ben (Rosen, fystränaren)… alla har varit delaktiga. Vi sätter också upp en databas för spelarna. Jag vill spela snabb fotboll, med ett eller två tillslag. Titta på Premier League, om de håller sig under två sekunder med bollen så blir det snabb, bra fotboll, springer man med bollen längre så blir det långsamt, tråkig fotboll. Så vi har data för alla spelare, med våra principer. Vi följer 40 spelare, utifrån en dynamisk lista.
Just den här måndagen, när vi sitter ner och pratar om svensk fotbolls möjligheter, gör vi det efter en väldigt bra landslagshelg. Alexander Isak har gjort två mål för Newcastle, Sebastian Nanasi har strålat för Malmö FF mot AIK, och helgen avslutades med att Viktor Gyökeres byttes in och gjorde två mål mot Porto.
Jon Dahl Tomasson ler brett.
– Han kom in och gjorde två! Vad hände där?
”Vill inte få det att låta mystiskt”
Isak och Gyökeres snittar 0,5 mål var per match, många i Sverige undrar nog hur du ska bära dig åt för att de ska göra det i landslaget också.
– Först och främst: Det är otroliga spelare, Sverige ska vara stolt över dem. Jag pratade med Isak häromdagen, när jag sett honom spela, och efteråt så hade vi ett bra samtal. Han sa att ”coach, jag fattar att vi är elva på planen, och att jag ska hjälpa laget, det spelar ingen roll var du vill ha mig”. Det är en grym inställning, från en extremt viktig spelare. Han tänker på laget. Och Gyökeres… han är väl mer en central spelare, men poängen är att vi måste skapa en flexibilitet i den sista tredjedelen, en rörelse. Vi behöver fyra-fem spelare över planens hela bredd, det spelar ingen roll var de är. Titta efter Albanien-matchen, när jag pratade med Isak var han besviken på att han inte gjort mål, det är en bra attityd. Det är bra grabbar.
När man lyssnar på dig förstår man att du hellre pratar om roller än positioner. Kan du beskriva skillnaden?
– Jag vill inte få det att låta mystiskt, så låt oss säga att vi spelar 4-2-3-1. Men när vi anfaller är det mer flytande. Defensivt ser det mer strukturerat ut. Men vill man kontrollera en match måste man täcka positioner, om man inte kontrollerar planen med spelare på rätt plats så kommer vi aldrig kontrollera en match.
Det har gått en dryg månad sedan han blev Sveriges förste utländske förbundskapten genom tiderna, vi sitter i liten, mysupplyst konferensrum på ett hotell i Danmarks huvudstad. Det vore inga problem alls att fortsätta prata detaljer från matcherna mot Portugal (2–5) och Albanien (1–0) tills solen gick ner och upp igen.
Tomasson har själv berättat att han skulle äta fotboll om han kunde, att han är besatt av sporten. Energin smittar, men trots åren i Malmö FF är han fortfarande i en fas där den svenska publiken gärna vill lära känna honom.
Vem är han? Var kommer han ifrån? Vilka tankar är det som ska revolutionera svensk landslagsfotboll?
Själv skulle jag först och främst beskriva honom som ”övertygad”.
Jag har frågat andra ex-spelare som blivit tränare hur det egentligen fungerar. Ofta har de en partner som fått rätta sig utifrån ett spelarliv som överskuggar allt, sedan tar det slut – och då föreslår man att man ska bli tränare. Mindre betalt, mer jobb, mer kritik…
– Jag har haft det samtalet, ja… det var tufft. Men jag älskar spelet. Min sista match var i VM 2010, när jag skadade mig (i gruppspelet). Jag försökte komma tillbaka, det gick inte, så jag hann vänja mig vid tanken. 2011 började jag utbilda mig direkt, jag blev assisterande tränare i en liten klubb… jag slutade aldrig.
– När jag spelade i Villarreal och landslaget så räknade jag på det. Jag tror att jag på ett år sov 170 dagar i en annan säng än hemma. Men när man inte gör det längre så saknar man det.
”Var extremt bra med pressen”
Häromdagen kontaktade jag det holländska förbundet för att försöka få ut din examensuppsats… Skrev du någon?
– Jag gick bara Uefa A i Holland, sedan gick jag Pro-nivån i Danmark. I Holland var man tvungen att vänta två år innan man kunde söka Uefa A, om man inte var holländare. Det var en bra kurs.
Vad skrev du om?
– Man skrev inte. Man hade tio olika uppgifter, sextio sidor på varje. I Danmark var mitt ämne ledarskap och spelsätt, hur man hanterar kritiska situationer i omklädningsrummet eller med en styrelse.
Rent psykologiskt?
– Speciellt hur man hanterar ett omklädningsrum, och styrelsen. Och spelsätt då.
I det jobbet… hade du Carlo Ancelotti (som tränade honom i Milan) som förebild?
– Ja. Och (Leo) Beenhakker. Det var bra förebilder för att se hur de hanterade saker. Beenhakker var extremt bra med pressen också. Ancelotti hade sitt sätt att behandla människor.
Vilka var dina slutsatser?
– Att man måste göra det själv. Man får massor av råd, man ska ta in den informationen, men sedan måste man vara säker, veta vilken riktning man vill gå i.
Övertygelse?
– Ja, det är nog rätt ord.
Varifrån kommer det i din personlighet? Har du alltid haft den?
– Ja. Ja. Jag hade äldre föräldrar, de gav mig stor frihet, lät mig göra mina egna misstag och lära mig av dem. Jag tror att det är sunt att ha åsikter, att ha något man brinner för, att inte vara rädd. Man kommer att fatta bra beslut sämre slut, det är livet, eller hur?
När du blev klar som förbundskapten såg jag det där gamla klippet från DR Sporten, där de besökte dig i klassrummet i Køge när du var arton år gammal…
– Allvarligt? Gjorde du det?! Jo, jag minns den. Att vara på tv, i klassrummet, inför alla andra… det var stort, men fint också.
”Jag fick mogna tidigt”
I klippet berättar han, en pojkspoling med lugg som just slagit igenom som senior, om hur han vill spela i landslaget, göra mål för Danmark på Parken. När han summerade karriären hade han gjort fler än någon annan dansk någonsin gjort.
Jag menar att du var ganska övertygad redan då?
– Man måste ha en drive, oavsett vad man gör. Har man en vilja så kommer man lyckas.
Jag har ju en teori om framgång. För att bli bra behöver man ha en stark vilja, men för att bli bäst räcker inte det: då måste man behöva bli bäst, ha det som en besatthet. Varför behövde du bli bäst?
– Det är en extremt bra fråga. Jag hade viljan att göra något jag var bra på. Och man bestämmer själv, har man viljan och förmågan att vara självkritisk så kan man lyckas.
Vad var det i spelet fotboll som lockade dig?
– I början var det… jag spelade på skolgården, insåg att jag var rätt bra. Är man bra på något så vill man bli bättre. Jag bytte inte klubb när jag var liten, jag ville fortsätta i skolan också, så jag stannade i Køge. Jag fick spela med seniorer från femton års ålder, jag fick mogna tidigt, och det var medvetet. Jag ville inte resa runt.
Tuffa tiden
Det var en annan tid?
– Ja, det fanns inga akademier, i dag hade det varit svårt. Jag hade kunnat spela i alla klubbar i Danmark, men jag ville vara kvar i Køge. Jag gick inte klart gymnasiet, utan flyttade till Holland när jag var arton.
Var det tufft?
– Extremt tufft. De första två månaderna bodde jag i en värdfamilj en timme från Heerenveen, pappan jobbade i klubben så vi åkte i väg klockan sex varje morgon och sedan åkte vi hem klockan fem. Det var långa dagar för någon som var van vid att träna fyra dagar i veckan.
– Jag bodde där i två månader, sedan bestämde jag mig för att bo själv.
Du var väl den förste skandinaven i Heerenveen, innan de började importera svenskar?
– Det fanns bara en annan utlänning, Prince Polley från Ghana. Ingen mer. Ingen var van vid skandinaver, men sedan kom flera danska spelare, och så började det, med alla svenskar. Det var en fantastisk klubb. Nu har vi Simon Olsson där, Patrik Wålemark är där på lån.
Det är uppenbart att de formativa åren i Nederländerna har präglat Jon Dahl Tomassons sätt att se på fotboll.
Man kan kalla honom stenhård pragmatiker och det kan vara sant i delar av ledarskapet, men framför allt är han en fotbollsidealist. Han avskyr maskning, har svårt för domarprotester, och har en väldigt tydlig idé om en rörlig, aktiv, flexibel sorts anfallsfotboll.
En fråga ger alltså sig själv:
Vilken relation har du till Johan Cruijff?
– Ah… yeah. Jag är en stor, stor beundrare. Han ändrade mycket i europeisk fotboll. Som spelare och som tränare. Sättet han pratade om sporten var otroligt. Jag har haft turen att spela under många tränare som gett mig mycket, som Ancelotti och Leo Beenhakker.
”Handlar om att skapa identitet”
Jag frågar om Cruijff, eftersom du låter som ett eko av honom när du pratar om fart i spelet. Det han sa om att ”om du använder ett tillslag spelar du väldigt bra. Använder du två spelar du bra. Om du använder tre tillslag spelar du dåligt”.
– Om man analyserar en fotbollsmatch, som jag älskar att göra, ser man att om en spelare använder många tillslag – om han inte heter Messi – så vet du exakt vad som ska hända. Använder du få tillslag är det svårt att läsa, att veta vad som ska hända. Men väldigt få tränare är konkreta kring de sakerna.
Det är själva nyckeln? Att vara konkret?
– Ja. I hela livet. Och jag är väldigt tydlig med vad jag vill se. Det handlar om att skapa en identitet. Titta på hela Europa: det finns ganska få lag med tydlig identitet. Men när man ser den, konkret, så lyckas de.
För tjugo-trettio år sedan var identiteterna så tydliga, lag från ett visst land spelade på ett visst sätt. Nu har världen vuxit, många lag spelar likartat, så man måste hitta identiteter på annat håll. Det du och förbundet vill göra är att ändra en identitet, och om man vill hitta en parallell, inte bara för att du är dansk, så… är det en liknande uppgift som den Sepp Piontek hade i Danmark på 80-talet? En utländsk tränare som kommer in och ändrar kulturen?
– Det är svårt att säga. Vi hade Sepp, vi hade Bosse (Johansson), vi hade Åge (Hareide). Men titta på vad spelarna är vana vid… de är vana vid att spela så här. De vill det här.
Om man jämför Sverige och Danmark på 80-talet så hade Sverige många spelare från IFK Göteborg eller Malmö, Danmark många som spelade i Holland, Belgien, Tyskland. Var de öppnare för den förändringen?
– Det kan vara så. Men fotboll går i vågor. Det är samma med talanger, ibland har man många, ibland få. Men det handlar om att fatta ett val, och följa dina idéer. Det är den attityden man måste ha. De här spelarna vill följa den här linjen.
”Det måste sitta”
Vad ser du i allsvenskan? Många klubbar försöker spela genom mitten, med mer bollinnehav. Upplever du en längtan efter en ny fotboll?
– Det är en stor fråga, jag är nog inte rätt man att svara på den. Men oavsett var man tittar i världen så tror jag man behöver spela genom mitten. Kontrollerar man bollen centralt så kontrollerar man matchen. Vill du dominera behöver du många spelare i mitten.
En annan Cruijff-idé: man sätter de elva bästa spelarna på planen, så får resten lösa sig själv. Det är lite hårdraget, men ligger det något i det?
– Ja. De konkreta principerna måste sitta, för då kan man spela ihop även om positionerna skiftar. Ta matchen mot Portugal: Alexander Isak var nära att göra mål när han kom in från högerkanten, om du minns. Det handlar om rörelse.
Vi pratar i en halvtimme, en halvtimme till. Jon Dahl Tomasson sänker aldrig farten, låter aldrig energin klinga av. Precis som under hans första presskonferenser är det uppenbart att han är en man med ett driv att förklara sig, visa vem han är, vinna stöd för sin person och sin fotboll.
Hans spelare kommer att lära sig vad han vill, både den hårda och mjuka vägen. Och precis som sin företrädare Janne Andersson efterlyser han fler ledare i sin landslagstrupp.
”Pratat med Victor om det”
Inför matchen mot Albanien lät han Dejan Kulusevski ansvara för att hålla ett tal i omklädningsrummet inför avspark. Det fanns en tanke med det.
– Jag var väldigt nöjd med Kulusevski. Victor (Nilsson Lindelöf) är en fantastisk ledare, men vi behöver skapa fler starka personligheter, så jag gav Dejan den uppgiften. Han pratade om familjen, han gjorde det väldigt bra.
– Jag kommer att förändra en sak till, jag har pratat med Victor om det redan. Dagen före match så kommer inte bara kaptenen att sitta med på presskonferenserna. Jag vill få spelarna mer delaktiga, och Victor tyckte det var en bra idé. Som ny ledare kan man bygga om både spelsätt och arbetssätt, och vi behöver det. Det är en stor förändring mot vad ni vant er vid.
– När vi har lagmöten ställer jag frågor till spelarna, för de kan inte sitta där och sova. De ska vara delaktiga! Vi måste skapa en delaktighet, som i en familj. Spelarna ska visa sin passion, visa vart vi vill.
Jon Dahl Tomasson bor kvar på samma ställe som när han tränade Blackburn, hustrun Line (utbildad inom psykologi och ekonomi) har arbetat med att bygga ett nytt hus i Rotterdam, men sönerna Luca och Liam trivs i England. Framför allt är familjen samlad på en plats, och har mer tid tillsammans. När Sverige mötte Albanien flög de direkt från en fotbollscup på Malta för att kunna se pappa göra hemmadebut.
– Nu lever vi ju ihop, och är väldigt glada åt det. Men Line har gjort ett fantastiskt jobb med att hålla ihop familjen, säger Jon.
Kollar tre matcher per dag
Under dagarna i Köpenhamn kommer han att hinna träffa sin far för första gången på länge, innan ledarstaben samlas för ett planeringsmöte i Malmö. Sådant hinns med nu.
Hur har förbundskaptensjobbet förändrat dina arbetsdagar?
– Mycket. I Championship hade vi 56 matcher, mycket resor. Nu är det annorlunda, mycket telefon, livematcher på helgen, jobb framför datorn, tre matcher per dag på tv.
Du har ett eget hemmakontor?
– Jag skulle inte kalla det kontor, vi bor inte så stort i England…
Hur var dagarna efter förra samlingen? Kunde du stänga av och ladda om?
– Det var tio intensiva dagar, så jag fick ta tre-fyra dagar till återhämtning.
Då gör du inte någonting?
– Nja, jag gillar att göra saker. Och efter ett tag kommer jag på, efter kanske två dagar, att jag vill se en match igen… Det är en livsstil.
”Vill ge underhållning till människor”
För att komma dit man vill måste man veta var man är. Jon Dahl Tomassons vilja är kristallklar, om han lyckas kommer att hänga på om han gjort en korrekt värdering av var svensk fotboll egentligen befinner sig.
Är spelarna bra nog, nivån hög nog, för att kunna göra det han vill? De kommande åren kommer att visa det.
Kontraktet är ovanligt kort, det sträcker sig bara över VM-kvalet, men målet är att likafullt att förändra ett spelsätt och ett sätt att se på landslaget. Innan vi går ut i solskenet på Kvæsthusbroen och ser den svenska flaggan vaja vid ambassaden frågar jag vilket arv han hoppas lämna efter sig.
Jon Dahl Tomasson slår ut med armarna, så långt har han inte tänkt.
– Det är långt fram…! Jag vill implementera en modern fotboll, det är uppgiften jag fått. Men det enda viktiga är inte att vinna, jag vill skapa något, ge underhållning till människor. Visst, ibland måste man vinna, jag förstår det. Men det är min inställning.
