”Jag hade kanske inte funnits i dag då”
Uppdaterad 2017-07-27 | Publicerad 2017-07-24
ARNHEM. Terrorattentatet på Drottninggatan har påverkat många människor i Sverige på ett eller annat sätt.
För landslagsanfallaren Pauline Hammarlund innebar den tragiska händelsen att hon plötsligt färdades tillbaka sju år i tiden.
– Det är kanske inte förrän de här attackerna nu de senaste åren som man fått sig en tankeställare, säger 23-åringen.
Terrorattacken på Drottninggatan i våras påverkade många människor i Sverige.
Landslagsanfallaren Pauline Hammarlund, som gjorde EM-debut i veckan mot Ryssland, var för sju år sedan meter ifrån ett liknande, men misslyckat försök, på samma gata.
Den 11 december 2010 befann hon sig på shoppingstråket för att julhandla med en kompis när det plötsligt small.
– Man inser ganska snabbt att det inte är någon vanlig smäll utan att någonting har hänt. Det blir som på film, att allt stannar upp några sekunder och alla bara tittar på varandra. Sen utbryter total panik, säger hon.
En man har just försökt att spränga sig själv på Bryggargatan, bara meter från Drottninggatan, men bara en av sex bomber har utlöst.
2010 var medvetenheten kring terrordåd bland svenskarna inte som i dag och människor samlades först kring gärningsmannen som dog av sina skador.
”Folk förstod inte”
– Vi är inne i en butik och alla börjar springa ut på gatan, då har det hänt precis utanför. Jag tror inte att folk först riktigt förstod vad som hänt. De sprang fram till honom och trodde att han gjort sig illa. Samtidigt kom ordningsvakter och skrek att alla ska bort från platsen, de hade fattat att det var en bomb, säger Hammarlund.
Då 16-åriga Hammarlund följde folkmassan och började springa, sedan tog hon tunnelbanan raka vägen hem till sina föräldrar.
– Man var ju skärrad och fattade inte vidden av det. Hade alla sex bomber sprängts så hade kanske inte jag funnits i dag. Vi såg dessutom på en övervakningskamera efteråt att han hade gått ut på gatan när den skulle sprängas men inte gjorde det och att vi varit i närheten då. Sen gick han in i en liten gränd och det var då vi gick in i affären. Vi var närmare än vi trodde så det var faktiskt riktigt obehagligt.
Pauline Hammarlund berättar att det är först i dag, när det jämt och ständigt rapporteras om slumpartade terrorattacker i Sveriges närhet som hon på riktigt börjat reflektera över det som hände för sju år sedan.
”Hade svårt att sova”
– Det var kanske inte förrän de här attackerna nu de senaste åren som man har fått sig en tankeställare. När de gick in på nattklubb och det hände i Paris så vet jag att jag inte tänkte på det så mycket på dagarna, men på nätterna hade jag svårt att sova. Omedvetet förmodligen för att jag tyckte att det var obehagligt.
I dag är händelsen inte något som påverkar Hammarlund i vardagen, men det finns ändå med henne ständigt.
– När det händer sådana grejer så kanske jag förstår de som varit där. Jag vet hur man kan påverkas och vilken panik det är. Jag har respekt för stora folkmassor, det är inte utan att man tänker två gånger när man kanske går på en konsert eller i julruschen.