Wegerup: Autostrada mot scudetton för Juve

Jennifer Wegerup

helskärm

Det tog 25 omgångar och 88 minuter.

Sen var Juventus åter i serieledning i serie A.

Med Zazas sena mål körde man om Napoli.

Nu blir det autostrada mot scudetton.

Rangordningen är återställd. Efter en svag säsongsinledning men en desto starkare upphämtning är Juventus tillbaka på tronen.

Kan Napoli komma tillbaka och putta ner dem igen? Jag tror inte det.

Jag vet. Det är 39 poäng kvar att spela om. Inget är avgjort än.

Napoli har fortfarande ett fantastiskt lag och en slug tränare.

De ljusblå lär jaga Juve hela vägen fram till säsongsslutsignal. Däremot känns Roma, Inter och Fiorentina redan väl akterseglade för att annat än i teorin kunna köra om Juventus.

Detta kan ha varit kvällen då ligan avgjordes. Inget är skrivet i sten, men starka känslor var skrivna i spelarnas ansikten efteråt. Leende triumf på ena sidan, det bittra nederlagets visshet på den andra. Allt förstärkt av fansen på läktarna, sjungande om sina vitsvartrandiga hjärtan.

Ett orimligt långt ben

Alla visste vad den här matchen betydde.

Napoli hade varit så nöjt med att resa hem med en poäng och  behålla serieledningen. Länge såg man ut att klara det. Utan sina fans på plats, borta mot mesta mästarna på Juventus Stadium.

Tränare Sarri må säga en del olämpliga saker men sin taktik har han koll på. Napoli inledde med hög svansföring och en ännu högre press och gav inte Juventus något utrymme.

Men hemmalaget påminde än en gång om hur försvarsskickligt man är, även utan Chiellini, och inte heller Higuain fick några ytor. Den gång han fick sitt bästa läge var Bonucci där med ett orimligt långt ben. Nästa farliga chans motade Gigi Buffon bort med en reflexräddning. Även när Bonucci tvingades gå ut slöt Juve tätt.

Napoli höll dock också skickligt ihop lagdelarna och Juventus alla stjärnor lyste tämligen matt framåt.

Jag har sett alltför många italienska toppmöten som slutat oavgjort och som varit låsta sömnpiller där inget av lagen vågat spela för att vinna. Så var inte fallet, trots 0-0 nästan hela vägen. Det var en njutbar match som blev ännu bättre av att domare Orsato tillät spelarna att flyta och stod skickligt emot alla filmningsfinter och publiktrycket. Tempot förblev högt, spänningen likaså, även för en neutral betraktare, utan någondera lags färg på halsduken i den kyliga Turin-kvällen.

Kanske hade Napolis spelare undermedvetet börjat slappna av lite, litegrann, när målet kom. Det går inte mot Juventus, inte en sekund.

Zaza såg läget och tog det, vackert. Klippan Reina missade och föll och Napoli med honom. 1-0 och alla från Andrea Agnelli till Max Allegri föll varandra om halsen; på planen, bänken, vip-läktaren.

Passion mot planering

Napoli reste till Turin avvinkade av över tusen fans. Hemkomsten blir tyngre. Nu hänger allt på att Maurizio Sarri kan få sina spelare att ladda om och behålla fokus, släppa förlusten fort.

Napolis charm, men också svaghet, är just det oberäkneliga, ibland opålitliga.

Det är ingen nyhet att klubben och laget speglar sin hemstad, Neapel: vacker, vild och ibland mer än lovligt galen. För syditalienarna är Napolis kamp mot Juventus de fattiga mot de rika, syd mot nord, passion mot planering.

Det är svårt att stå emot Napoli. Samtidigt är det lika svårt att inte böja på nacken inför vinnarmaskinen Juventus. Målmedvetenheten, lugnet, styrkan. Allt det som gjort klubben till Italiens mest vinnande.

Just därför blir det tufft för Napoli att gå förbi igen. När Juve kopplat ett grepp släpper man det sällan. Nu skiftar visserligen Allegris gäng fokus, mot Champions League. Spelet där tar kraft, men ger också ännu mer självförtroende.

Kan Napoli snabbt komma upp på tå igen kan våren bli rafflande. Börjar man svaja kommer Juventus att lugnt kunna köra framåt mot ännu en scudetto.