Frändén: I natt vet vi om Real lämnat Barça

Johanna Frändén

– och tagit steget in i framtiden

BARCELONA. Ni vet hur det brukar låta inför el Clásico.

Hur hela Spanien fryser all aktivitet under två timmar i kväll.

Hur hela världens ögon riktar sig mot 22 män på en fotbollsplan i Madrid.

Och jag är inte den som är den:

När lördag blir söndag vet vi om Real Madrid tagit steget in i framtiden – och om Barcelona blivit kvar i bakvattnet.

Alla ostiga omskrivningar kan inte skymma det faktum att världens största ligamatch kommer att säga oss en hel del om hur spansk fotboll mår. Men den vore inget utan sin nutidshistoria. Det är där vi måste börja för att förstå vart vi är på väg.

Det har gått ett drygt år sedan José Mourinho stod på sidlinjen på Camp Nou och tittade upp på en resultattavla som hånskrattade 5–0 åt honom. Han var blottad, utspelad och tillintetgjord av sin gamla klubb. Det var hans karriärs tyngsta genomklappning.

Gav omvärlden fingret

Sedan dess har Real Madrid haft ytterligare sex chanser att slå Barcelona inom loppet av ett halvår. De har lyckats en gång. Spanska cupsegern den 20 april gav José Mourinho andrum, en titel och ett ljus i vårens annars dystra Clásicokavalkad för Real Madrid. Tillfälligt.

Det anfallsglada fotbollsspanien sågade José Mourinhos taktik i första Champions League-semifinalen längs med benskydden. Det hindrade inte José Mourinho från att ställa upp precis lika defensivt i returen på Camp Nou.

När det inte funkade gav Mourinho omvärlden långfingret och sa att alla andra fuskade.

Men hur mycket den portugisiske excentrikern än svingade mot domarna, mot Uefa, mot Katalonien och mot Pep Guardiola tog han med sig lärdomarna och gick på sommarlov. I augusti gjorde han om och rätt och dubbelmötet i spanska supercupen hade så mycket adrenalin och kvalitet att Barcelona först blev tagna på sängen. De vann visserligen knappt över två möten, mest av gammal vana, och gjorde sitt bästa för att blunda inför vad resten av världen såg:

Real Madrid hade inte bara närmat sig.

Real Madrid var för guds skull i fatt.

Det är en kronologisk-logisk följd av ett årslångt arbete av en man med en plan.

I kväll handlar det om Real Madrid

Real Mourinho må ha inlett sin relation med Barcelona med ett historiskt magplask. Men i kväll glider de vita in på Bernabéustadion som tydliga tabellettor, som världens snyggaste fotbollselva och – för första gången sedan míster Mourinho tog över vårdnaden – som favoriter.

Så som Real Madrids supportrar känner sig, historiskt och moraliskt.

Barcelona åker till Spaniens maktcentrum med den vagt bekanta uppgiften att spela underdog. Så som katalanerna oavsett framgånggraden känner sig nästan jämt.

Men viktigast av allt: I tre års tid har el Clásico handlat om Barcelona.

I kväll handlar det om Real Madrid.

En tyst oro

I går gläntade Pep Guardiola på pärmarna till Barcelonas attitydlexikon inför matchen. Borta är gamla ledkord som ”publikfotboll”, ”anfallsshow” och ”fett med bollinnehav”.

I går kommunicerade Pep Guardiolas sitt budskap via ”mod”, ”noggrant försvarsspel” och ”uppoffring”.

José Mourinhos budskap var ännu tydligare; han skickade andretränaren Aitor Karanka till presskonferensen i stället. Mourinho har haft en hel höst på sig att starta propagandakrig mot Barcelona.

Den här gången har han begåvat nog låtit bli. Det enda som skapar mer oro i Barcelona än en högljudd Real Madrid-tränare på krigsstigen är en Real Madrid-tränare som är tyst.

Ett år och sju Clásicos har gått. Sorgerna och bedrövelserna har varit nästan lika många i den spanska huvudstaden. Märkligt nog framstår det åttonde mötet på ett drygt år som det viktigaste av dem alla.

Seger mot Barcelona och José Mourinho ska tabba sig rejält för att inte plocka hem ligatiteln i vår.

I kväll kan ett lag tvingas göra ett bokslut över en sällan skådad spansk världsdominans.

Ett annat kan öppna dörren till framtiden.