”Jag är bättre än Svensson”

Dusan Djuric om A-landslaget, alla proffsrykten och den nya succérollen

HALMSTAD

Ibland är marginalerna på en fotbollsplan så märkligt små.

Som skillnaden på att vara offensiv mittfältare och tillbakadragen anfallare.

Så Sportbladet träffade Dusan Djuric, 22, för att snacka positioner, proffsrykten och a-landslag.

– Jag är på samma nivå som de allsvenska spelare som är med i landslaget. Just nu är jag till och med bättre, säger Djuric.

Örjans Vall har förvandlats till konsert-arena.

Halmstad BK:s tränare Janne Andersson muttrar något om att publikhavet framför Per Gessles scen kommer att förstöra gräsmattan.

Medan den ena av stans största hjältar förbereder sig för turnépremiär sätter den andra sig på en pinnstol vid ett konferensbord.

Dusan Djuric ska inte gå på kvällens konsert.

– Gessle är inte riktigt min stil. Jag lyssnar mest på hip-hop. De flesta går hit och ser honom för Gyllene Tider, men han är ju ingen höjdare. Inte i mina ögon i alla fall. (Skratt).

Du gör plötsligt dundersuccé som anfallare, har du tänkt tidigare att trequartistarollen som tillbakadragen forward varit något för dig?

– Jag har alltid sett mig som en lite mer offensiv innermittfältare. Jag gillar att vända upp på offensiv planhalva och göra vad jag vill där, jag kan hålla boll, gå på skott, passa och vara spelfördelare. Sedan har jag placerats på andra positioner också och det har Janne gjort för lagets bästa och inte för att jävlas med mig, det förstår jag. Men det är mellan anfall och mittfält jag trivs bäst.

Vad är de stora skillnaderna för dig som tillbakadragen mittfältare jämfört med att vara offensiv mittfältare?

– Den stora skillnaden är att jag som vanlig innermittfältare får jobba hem mycket mer och då orkar man inte ta hand om det offensiva på samma sätt. Jag springer rätt mycket ändå under en match som anfallare, men som innermittfältare är det mycket ner i defensiven och upp och sätta fart på anfallen. En dag när det inte fungerar konditionsmässigt på den positionen så försvinner man rätt snabbt ur matcherna. Nu när jag inte behöver jobba ända ner så får jag boll utvilad och har mer folk bakom mig om jag tappar den.

Mer långbollar

Att du blivit anfallare har också förändrat er uppspelsfas så att ni sätter upp fler bollar längs backen och får mer variation i ert tidiga anfallsspel, håller du med?

– Ja, vi har ju vunnit på det här. Alla våra spelare har passningsspelet i sig och vi kan spela så bra som vi visat de senaste matcherna. I början av säsongen spelade vi mer långbollar mot Ajsel (Kujovic). Då borde vi spelat som vi spelar nu, visst Ajsel är lång, men han är teknisk också och bra med fötterna.

Hur kändes det i första matchen som anfallare?

– Känslan efter matchen är svår att beskriva. När man spelar i en ny position och så gör jag mål, laget spelar bra och vi nästan leker med Elfsborg? Jag märkte att jag plötsligt orkade göra det där lilla extra högt upp i banan. 

Du hade tre avslut första tio minuterna?

– Annars har jag två, tre avslut på en hel match. Stor skillnad.

Du hittade rätt mer eller mindre direkt?

– Ja. Efteråt sa många att Elfsborg var jättedåligt. Men hade vi varit dåliga så hade dom spelat som vi gjorde. Vi gjorde dem dåliga.

Leverkusen, Parma, Lorient, Sampdoria, Sporting? Listan kan göras hur lång som helst. Tror du någon allsvensk spelare har placerats i fler klubbar än du?

– Nej, det är helt sjukt. (skratt). Jag vet inte hur mycket av det som är sant heller. Vissa lag vet jag att de verkligen har varit intresserade, andra har bara varit spekulationer. 

Leverkusen nästa

Efter matchen mot Elfsborg skrev jag att det skulle bli spännande att se vilken utländsk klubb du placerades i helgen efter och mycket riktigt dök Leverkusen upp?

– Jo, det är ju så, det går snabbt. Men har en klubb sett de senaste två matcherna så är de säkerligen inte ointresserade, men det är ingen som har ringt mig ännu i alla fall.

Har du någon gång under de här åren varit nära att flytta?

– Ja. Jag säger som det är nu: HBK ville ha för mycket betalt. De ville ha en fast summa som var för hög.

Vilken klubb var det då?

– Franska Lorient, förra sommaren.

Hur känns det i dag?

– Nä, jag vet inte om jag verkligen ville gå till Lorient. De var nyuppflyttade från tvåan så jag var lite osäker, de kunde ju förlora alla matcher i serien. Jag vill komma till ett mer stabilt mittenlag.

Hur gick det för Lorient?

– De kom i mitten tror jag? (skratt).

Om du ser på de a-landslagsspelare som är i allsvenskan i dag – Anders Svensson, Daniel Andersson, Niclas Alexandersson – vad behöver du förbättra för att nå deras nivå?

– Jag tycker att jag på deras nivå nu. Jag är till och med bättre än dem nu. Men de har högre status, de har spelat utomlands och i större ligor. Jag har bara spelat i Halmstad. Men jag tror att jag har en större chans att komma med i landslaget om jag spelar utomlands.

Dubbla känslor

Hur skulle det kännas att lämna HBK nu när laget går så bra?

– Det hade varit dubbla känslor. Den perfekta säsongen för mig vore om Halmstad vann SM-guld och ett lag köpte mig efter det. Det hade varit det ultimata, men jag har velat prova utomlands länge så kommer det en vettig chans och HBK godtar budet så?

Du har varit på väg att lämna allsvenskan i tre år, hur känns det att fortfarande behöva prata om det?

– Gör jag en eller två matcher bra till så, jag kan inte säga att jag kan sticka då, men chanserna borde vara tämligen goda och jag hoppas verkligen på det. 

Ni slog Örebro borta med 3–0 i söndags, hur känns det att ”alla” nu tror att ni ska krossa dem igen?

– Det blir en svår match. Det gäller att inse att det krävs en bra prestation av oss igen. Det går inte av sig själv bara för att vi gjort ett par bra matcher.

Kommer Halmstad att vara att topplag hela säsongen?

– Vi har kapacitet att vara det i alla fall, säger Dusan Djuric.