Lasse Sandlin: Henke är de dolda instickens elegant

En tisdag kväll i sena oktober, högst upp i Aftonbladets hus intill Globen.

Guldbollens juryordförande Lars-Åke Lagrell svingar sin luftgitarr, sin osynliga ordförandeklubba, och frågar ut i rummet:

- Så då är vi överens? Alla sex? Då säger vi det: Henrik Larsson!

Guldbollen 2004 till Henrik Larsson - huvudspelets mästare, de dolda instickens elegant.

Från Högaborgs BK på idylliska Harlyckans idrottsplats i Helsingborg via Helsingborgs IF, holländska Feyenoord och skotska Celtic har han nu hamnat på arenornas arena i Europa, med spanska FC Barcelona på Camp Nou.

"Lojal var han än spelar, kreativ men med ett defensivt ansvar, målfarlig" - så löd motiveringen.

Ja, inte nu 2004. Utan förra gången, 1998.

Men smaka på de gamla orden från förra århundradet och inse att dom hade kunnat användas även den här gången.

Lojal - som när han torsdag 29 april, dagen efter Sveriges 2-2 borta mot Portugal i Coimbra, lyfte luren och ringde Lasse Lagerbäck och ställde frågan alla ville höra:

- Vill ni fortfarande ha med mej?

Eller som han nu sitter lojalt och bidar sin tid på FC Barcelonas avbytarbänk.

Han klarar sånt också:

- Det är bara att köra vidare. Det är ju ingen idé att grubbla.

Kreativ med defensivt ansvar - som när han under EM, både mot Italien och Danmark, tog ett steg tillbaka så han hamnade bakom Zlatan och den inhoppande Allbäck,

Målfarlig - som när han, i EM-premiären mot Bulgarien, kastar sig fram på Erik Edmans precist skruvade inlägg och med pannan katapultskjuter bollen i mål till 2-0.

En lysande representant

Målet utsågs senare till hela EM-slutspelets allra bästa mål. Inte det snyggaste - utan det bästa.

Vid "efter-EM-konferensen", som hölls i Stockholm i slutet av september, förklarade en av analysgruppens experter, skotten Andy Roxbourgh, för Sportbladet:

- Dagens försvar blir allt mer kompakta och svårare att överlista. Sveriges 2-0-anfall mot Bulgarien var perfekt från början till slut. En brytning, bollen spelas framåt direkt, runt på kanten, inlägg, avslut, mål. Man slog till när motståndaren inte var organiserade.

I årets motivering läser vi också nyckelord med samma betydelse som 1998: lojalitet, engagemang, spelkvalitet, förebild...

Allt sammanfattat i avslutningen: "...en lysande representant för svensk fotboll".

Man kan också en sån här gång passa på att dra fram det som står i de ursprungliga, numera förskingrade, Guldbollen-stadgarna: "...med skickligt och föredömligt spel främst bidragit till sitt lags framgångar och hedrat sin klubb och sitt land."

Sverige håller med.

Liksom Celtic - vilka avskedshyllningar i Glasgow på försommaren!

Liksom Barcelona - även om 25 minuter Larsson mot Real Betis i söndags inte var tillräckligt för att undvika Barças första nederlag i höstens serie.

Det insinuerades i går rätt friskt i andra tidningar om att Zlatans intervjubojkott av Aftonbladet skulle ha försämrat hans chanser att få Guldbollen.

Löjligt! Och det vet och begriper också Zlatan.

Däremot tydligen varken Sydsvenskans Åke Stolt eller Dagens Nyheters Lars Grimlund.

Egentligen skulle man en sån här gång därför vilja avslöja vilka tre i juryn som hade Zlatan kvar när kandidaterna reducerats till två och vilka tre jurymedlemmar som inte ens ansåg Zlatan vara tvåa i det här racet.

Men sånt juryresonemang avslöjar man inte. Det får förbli vår lilla hemlighet.

Gott om Super Swedes...

Däremot är det givet att såväl Andreas Isakssons världsklassräddningar, Fredrik Ljungbergs ständiga toppklasslir i ett lag som vägrade förlora i 49 matcher och Zlatan Ibrahimovics dubbla italienska genombrott var uppe till behandling.

Alla tre också kvalificerade för Guldbollen ett normalt fotbollsår.

Men nu var ju 2004 inget normalt fotbollsår utan ett år då vi hade ett antal Super Swedes att välja bland...

För Henrik Larsson gick det sex år mellan Guldbollen 1 och Guldbollen 2.

Precis som för Patrik Andersson, 1995 och 2001.

Ännu har ingen spelare fått Guldbollen två år i rad. Ralf Edström har varit närmast, 1972 och 1974, medan Bosse Larsson har det längsta spannet: som forward 1965 och som mittfältare 1973.

Ändå finns det vinnare som är värre. MFF-Bosses åtta år är lätt slagna av årets Diamantbollen-vinnare, Kristin Bengtsson.

Tio år skiljer Kickis första boll 1994 med årets. Då som vänsterback i både landslag och Hammarby, nu som vänsterback i landslaget men som vänstermittfältare i svenska mästarlaget Djurgården/Älvsjö.

Ett odiskutabelt val ett år då landslagets spel inte fungerat så där riktigt friktionsfritt allra längst fram.

144 landskamper har det blivit sedan debuten i mars 1991 - ett inhopp mot Finland i en träningsturnering i Portugal - och nästa år går Kicki förbi Pia Sundhage, 146 landskamper, och upp i topp även i den rankingen.

Grattis Kicki! Grattis Henke!

Lasse Sandlin