Bank: Skrynklade inte ens Zidanes pressveck
Svagt City fick mig inte att se Zidanes storhet
MADRID. När han tog över undrade vi om kostymen var för stor, sedan undrade vi om den var för liten.
Nu vet vi i alla fall att Zinedine Zidane ska leda Real Madrid i ett finalderby.
Manchester City skrynklade inte ens hans pressveck.
Nej, man ska inte jämföra. Varje match har sitt liv, sina utmaningar, sina uttryck och sina förutsättningar.
Men här kom jag alltså från ett vindpinat, regnstormigt Bayern och en av de bästa cupmatcher jag sett, för att landa i Madrid med hopp om en vettig eftersläckning. På gator och torg hängde rödvita Atleti-tröjor under röda ögon, sida vid sida med en massiv Madrid-mobilisering och upp mot tiotusen hitresta mancunians, varav inte ens hälften hade biljett.
För Real Madrid handlar det här bara om att bygga vidare på en självklar självbild, att strosa vidare mot en final till, en ny storörad pokal att ställa bredvid alla de där andra i det där sprängfyllda muséet som tar en och en halv timme att jobba sig igenom.
Man City var här för att skriva nytt, försöka lägga ett kapitel till mellan gårdagens alla patetiska slutsekundsbesvikelser och morgondagens sköna nya värld.
Hart slet förgäves
Men om de försökte så gjorde de inte det särskilt bra eller helhjärtat.
Joe Hart gav dem den här chansen med sina handbollsräddningar på Etihad senast, i den där osexiga matchen som fick Zinedine Zidanes brallor att spricka, men de gjorde inte särskilt mycket med den.
Och det är klart att de hade ursäkter att peka på. Motståndskvalitén, förstås. Lite otur med en Fernando-touch här, en stolpe där, en stolpe där, och framför allt skadesmällen när Vincent Kompany haltade av planen efter ett par minuter, för andra gången i den här turneringen.
Det var liksom inte Dynamo Kiev som stod på andra sidan den här gången.
Real Madrid har spelat nio raka CL-matcher här utan att släppa in mål, men den här gången saknade Zidane sin Casemiro, och Zizou vet bättre än de flesta vad som händer med balansen i ett lag som förlorar sin Makélélé.
Men vad var egentligen det här?
Visade brist energi
Samma anemiska fotboll som senast. Samma totala brist på City-energi. Samma match som i Manchester, med skillnaden att den spelades i ett trettiogradigt Madrid, med Cristiano Ronaldo från start.
Nu spelade Real Madrid med Toni Kroos som pivote och – mer överraskande – Jesé istället för Lucas Vázquez. De rullade runt långt under hastighetsgränserna för en semifinal, medan City lommade runt och såg till att ligga rätt i sina låga positioner.
De gjorde det inte särskilt bra, något av lagen.
Stjärnan såg ut som elefant
Yaya Touré – Manuel Pellegrinis startelvesatsning – haltade runt som en elefant på väg till PRO, på ett sätt som var närmast provocerande. När Joe Hart skickade ut sina ut- och insparkar orkade han varken ge understöd framåt eller ta striden bakåt. Bollarna gick alltså mot en ensam Kun Agüero, i nickdueller med Sergio Ramos och Pepe. Ni kan aldrig ana vad som hände sen.
Nu var Madrid varken snabbt eller spetsigt nog för att ta livet av matchen ändå. Modric, planens bäste, startade ett anfall som Gareth Bale högerfotsvallade i mål via Fernando. Bales första CL-mål den här säsongen, men det blev inte starten på någonting.
Madrid hade svårt att se ut som ett lag, och fick lita på sina individuella superkrafter. Ronaldo hade två-tre bra chanser att döda matchen, men City hängde kvar på de där repen och även om de var likbleka i 90 minuter är de ju inte sämre än att de kan skicka iväg en halvhjärtad uppercut då och då.
Nu väntar hett Madrid-derby i finalen
Bernabéu visslade och frustrationstjöt, Fernando skavde stolpen med ett skott, och i en match med fler billiga bolltapp än pulshöjande sekvenser fick vi i alla fall ett kittlande spänningsmoment som matchen inte ens förtjänade. Och det blev inte mindre av att Zizou kastade harakiri-coachade med offensiva byten när de var ett mål ifrån att åka ur turneringen.
Till slut hade de varken briljans eller balans som räckte till mer än 1–0, och det vore synd att säga att jag blivit övertygad om Zinedine Zidanzes storhet som tränare.
Nu blir det Madrid-derby i Milano trots allt. Någonstans i närheten satt Diego Simeone och insåg precis hur mycket Karim Benzemas hälsa betyder för hur den där matchen kommer att se ut.
Bernabéu jublade till slut, Zinedine Zidane och hans kostym hamnade i en kramorgie när allt var över.
Han var bara ett lurigt Kun-skott ifrån att stå där med skammen, men jag antar att han fortfarande lär sig. Och, för all del, det finns sämre lektioner än en final i Champions League.