Leifby: Knäppgöken borde kastas ut nu
Duane Smith, tränare i ishockeylaget Kalmar HC, tycker att Nigeria är ”världens aids-huvudstad” och att ”islamofobi är ett nödvändigt ont”.
Knäppgöken borde kastas ut innan det blir ljust.
Och eftersom vi befinner oss i tider då det nästan inte blir mörkt alls så finns det ingenting att hålla på här.
Han borde förstås ryka tvärt.*
Det har gått två veckor sedan Kalmar HC, nykomlingar i Hockeyettan, och med ledorden ANSVAR, GLÖD, HJÄRTA i sitt klubbemblem, presenterade sin nye huvudtränare Duane Smith.
Kanadicken har varit i Sverige ett par svängar, bland annat i Nacka HK, där han fick sluta i februari.
På onsdagen kunde Sveriges Radio P4 Kalmar berätta att den nye tränaren uttryckt starkt rasistiska åsikter på sitt Twitter-konto och det vrider sig i magen när jag läser vad han har vräkt ur sig.
Duane Smith har ohämmat spytt ur sig främlingsfientlig dynga som klart och tydligt vittnar om en unken människosyn.
Behöver jag ens påpeka att de värderingar han torgför går stick i stäv med allt vad svensk idrott vill och säger sig stå för.
Vill vi verkligen att den här mannen ska vara ledare för – och prägla – 25 unga män de kommande åtta-nio månaderna?
Idrotten bygger broar, brukar det heta, och svensk idrott lyfts ofta fram som ett gott exempel när det kommer till integration.
Allas rätt att delta är en av de viktigaste byggstenarna i svensk idrotts värdegrund, menar Riksidrottsförbundet.
Nu lär varken muslimskt troende eller pojkar med nigerianskt påbrå stå på kö utanför ishallen i Kalmar i vinter för att få börja spela ishockey – att locka barn och ungdomar med annan bakgrund än svensk medelklass till rinkarna är inte direkt svensk hockeys paradgren – och det lär inte bli lättare med sådana som Duane Smith på isen eller i båset.
Bara ett rimligt slut
Kalmar HC:s klubbchef Tobias Johansson säger till Sveriges Radio att han inte haft en aning om vilka åsikter deras nya tränare har torgfört, men han hänvisar samtidigt till klubbens policy som bland annat sägs innebära nolltolerans mot rasism.
Under onsdagskvällen gick Kalmar HC ut på sin hemsida och berättade att klubben har suttit i möte, att tränaren är ångerfull och att samtalen kommer att fortsätta.
Han får alltså vara kvar?
Till klubbens hemsida säger Duane Smith också att han absolut inte är rasist.
Okej.
En mening förlorar inte i betydelse bara för att personen som uttrycker den inte vet att klubben han jobbar för har en policy och inte vill bli förknippade med den typen av åsikter.
Eller för att han inte vet hur Twitter fungerar.
Att låta honom fortsätta sitt tränaruppdrag skulle innebära en normalisering av hans instängda idéer, att vad fan som helst är acceptabelt så länge man erkänner att det var ogenomtänkt och dumt.
Vill Kalmar HC symbolisera det steget?
Och på tal om värdegrunder, som så många klubbar slänger sig med hit och dit, men oftast bara när någon spelare eller ledare gått över gränsen.
För ett år sedan var Färjestads lagkapten Magnus Nygren ute och söp och det slutade med att han skrek rasistiska glåpord utanför en krog i Karlstad.
Färjestads vd Stefan Larsson var snabbt ute och förklarade att Färjestad BK inte stod bakom hans kommentarer (åh fan!) och att det skulle få konsekvenser som ”skulle tas internt i föreningen”.
Nygren tappade en landslagsplats och försvann från Färjestad illa kvickt, men vad hände i övrigt?
Jag är uppriktigt nyfiken på vad Färjestad BK vidtog för åtgärder utöver det här, hur har till exempel ”värdegrundsarbetet” sett ut den gångna säsongen?
Det finns mängder med liknande exempel i andra klubbar där ”värdegrunden” plötsligt blivit viktig över en natt, och när någon klivit över gränsen.
Varför var den inte viktig innan?
Kommer det ställas några krav?
Många gånger känns det som att klubbarna inte tycker att handlingen i sig är särskilt angelägen, egentligen, utan det jobbiga är ju om någon hör eller ser det som sker, att det rapporteras om och hur det tas emot.
Vilka klubbar säger att de har en värdegrund för att de måste säga det, för att det ser bra ut, för att sponsorerna brukar fråga?
Nu när det kommer in enorma mängder tv-pengar på högsta nivå i svensk ishockey borde väl tillfället vara ypperligt att KRÄVA att klubbarna tar tag i det här bitarna, på riktigt.
Särskilt eftersom hockeyn uppenbarligen har problem med allt från rasism till taskig kvinnosyn som sipprar ut från den så nedärvda machokulturen.
Kommer det att ställas några som helst krav på klubbarna i de här frågorna, de mjuka men kanske viktigaste vi har, eller är det fortfarande antalet stolar i ishallen som är det primära?
Att gå upp, ta sig till slutspel, vinna guld är det enda klubbarna står och maler om på alla menlösa upptaktsträffar under sensommaren.
Vilka blir först ut att gå rakt upp på scen och säga;
– Vi ska fostra och forma vettiga människor och goda samhällsmedborgare!
–… och kanske leder det hela vägen till SM-guld.
Så länge får vi hålla till godo med att Kalmar gör det enda rätta och ber Duane Smith ta sitt pick och pack och sina ”Fuck Islam”-åsikter och dra.
Ansvar. Glöd. Hjärta.
Eller?
* Fotnot: På torsdagsmorgonen meddelade Kalmar HC att Duane Smith sparkas.
