Vitt skilda världar för hjärnskakningsoffer

Brynäs och Göteborg ytterligheter i ligan: ”Måste ta ansvar för den medicinska biten”

Publicerad 2020-03-02

  • 52 hjärnskakningar i SDHL enbart under de senaste två säsongerna.
  • I en stor spelarenkät av Sportbladet larmar nu flera drabbade spelare om en ohållbar situation i många klubbar.
  • Vittnesmålen handlar om bristande kunskap och hjälp i klubbarna, självdiagnostisering – och skadeperioder som är onödigt långa.

Det är inte bara tabelläget som skiljer Göteborg och Brynäs åt.

Även förutsättningarna är vitt skilda världar.

I den ena klubben finns ingen hjälp alls att få vid en hjärnskakning, i den andra finns en tillgänglighet oavsett tidpunkt.

Google-sökningar, vändor till vårdcentralen och samtal till 1177. En egenkonstruerad hjärntrappa och rådet att sluta spela ishockey.

Så såg Göteborgsspelaren Matilda Rantanens vardag ut när hon för första gången drabbades av hjärnskakning under fjolårets säsong.

– Det var en cirkus. Jag hade ingen att vända mig till eftersom klubben inte har någon kontakt. Jag fick bara googla, samla så mycket information som jag kunde och självdiagnostisera mig, säger Matilda Rantanen.

Samtidigt i Gävle har den tidigare landslagsbacken Johanna Olofsson fått hembesök av Brynäs lagläkare Elias Wakie, genomfört ett hjärnskakningstest och fått rådet att avstå två veckors träning.

Johanna har varit med länge men spelar för första gången i en annan klubb än Modo. Inför den här säsongen flyttade hon ner till Gävle för att vara en del av Brynäs satsning.

En satsning som även innebär bra hjälp när en spelare skadar sig och inte kan vara med på isen.

Johanna Olofsson i Brynäs damlag, tillsammans med hunden Mats

– Det är det som gör att hela den här satsningen känns väldigt proffsig. Just den medicinska biten är de väldigt duktiga på i Brynäs, speciellt om man jämför med andra klubbar. Det finns en tillgänglighet oavsett tidpunkt, säger hon.

I oktober fick hon en förmodad hjärnskakning under en isträning. Hon fortsatte att träna i ytterligare tio minuter men då hon kände sig seg i huvudet och var efter i varje situation valde hon att kliva av.

Redan samma kväll fick hon rådgivning av föreningens lagläkare.

– Elias var på hallen den kvällen så jag gick och pratade med honom lite kort efteråt.

Matilda å andra sidan kunde inte få någon hjälp av klubben utan fick gå till vårdcentralen. Där kunde de konstatera att hon inte hade några tecken på en hjärnblödning och att hon därför inte behövde göra någon röntgen.

Deras enda råd sedan var att hon skulle vila och ”sluta spela ishockey för att det var en riskfylld sport”.

Matilda Rantanen, Göteborgs HC

– Jag ville ju ha hjälp med rehabilitering men det fanns det ju ingen möjlighet till, säger hon.

Hon fick helt enkelt hitta på själv hur hon skulle sköta rehabiliteringen. Efter att ha kollat mycket på nätet hittade hon en hjärntrappa som hon försökte följa.

– Jag gjorde en egenbyggd hjärntrappa med någon form av upptrappning. Men det är just det när man är kvinna och har ett heltidsjobb vid sidan av – de stegen finns inte med i hjärntrappan. Det står ingenstans när man kan gå tillbaka till sitt arbete, säger hon.

– Jag fick laborera själv med när jag kunde börja gå i skolan, hur länge jag kunde vara i skolan, när jag kunde börja träna.

Den 22-åriga backen fick säsongens första hjärnskakning under en match i november. Men med ovetskap om hur en hjärnskakning kändes och ingen som kontrollerade hur hon mådde spelade hon klart matchen. Den andra hjärnskakningen kom sedan i februari och även då spelade hon vidare.

För Johanna var det annorlunda.

Klockan 17.00 en fredagskväll, dagen efter isträningen då hon fått dubbla smällar mot huvudet, gjorde Brynäs lagläkare ett hembesök för att utföra ett hjärnskakningstest.

Ett test som tog 75 minuter.

Johanna Olofsson

– Elias är den som har mest hand om damlaget och det är sagt att alla skador ska gå via honom. Han är väldigt duktig, ambitiös och hjälpsam. Vi tog ett beslut då att jag skulle prova spela mot HV71 dagen efter.

Innan avfärden mot Jönköping på lördagen fick Johanna en behandling av nacken av föreningens fystränare, Magnus Ågren. Under helgens bortaturné hade hon sedan ständig kontakt med Elias.

– Han ringde mig typ tre gånger under lördagen. Innan matchen, efter uppvärmningen och skrev till mig under matchen. En uppföljning har alltid funnits, det finns en bra struktur och rutiner, säger hon.

Vid sidan om ishockeyn studerar Matilda till läkare. En utbildning med många praktiska uppgifter som därför kräver att man är närvarande i skolan.

– Jag kunde inte var borta från skolan hur länge som helst. Man känner sig hela tiden pressad för man behöver sin inkomst. Jag fick plugga dubbelt några veckor efteråt, försöka ta ikapp ordinarie undervisning samtidigt som jag försökte komma till hockeyn.

Brynäs söndagsmatch mot Göteborg resulterade i ännu en smäll mot huvudet och Johanna fick tillslut avstå all isträning under två-tre veckors tid. Under den tiden följde hon ett träningsprogram som hon fått av Magnus och Elias.

Hur känns det för dig som spelare att veta att den tryggheten finns? 

– Man känner mer och mer nu när man börjar bli äldre att man vill ha ett liv utanför hockeyn också. Så det är klart att man vill ha en bra medicinsk hjälp om det skulle hända något.

Borde det vara svårt för andra föreningar att härma Brynäs?

– Nej egentligen inte. Jag kan förstå att Göteborg kanske har det lite svårare, som är en mindre klubb, men det ska inte vara så svårt att knyta an en sjukvårdsansvarig till ett lag. Det handlar väl lite om att man måste ta ansvar för den biten också, att den lätt glöms bort.

PODD Efter alla hjärnskakningarna - här är farligaste sporterna

I podden Aftonbladet Daily pratar vi med professorn i idrottsmedicinn, Yelverton Tegner, om hur tacklingar, nickar och smällar skadar hjärnan.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!