Bjurman: Tidernas skräll

Per Bjurman

LAS VEGAS. Tidernas skräll är ett faktum.

Vegas Golden Knights ska spela Stanley Cup-final.

Men nej, det säger inget om att det är fel på NHL – och faktiskt  inte heller något om general managern George McPhees kvaliteter.

Det visar bara vilka otroliga saker som kan hända om man har en briljant coach och bygger hela sin identitet på vi-mot-världen-attityd.

Sagan som inte borde vara möjlig inte bara fortsätter – den blir bara mer och mer otrolig.

Vegas Golden Knights – expansionslaget som inte fanns för ett år sedan och byggdes av spelare som de övriga 30 klubbarna valde att inte skydda i förra sommarens expansionsdraft – vann alltså även den femte matchen mot Winnipeg Jets, på bortaplan, samtidigt som Tre Kronor bärgade sitt guld i Köpenhamn.

Därmed är de, mot alla odds som finns och några till, klara för Stanley Cup-final mot antingen Tampa Bay Lightning eller Washington Capitals.

Något mer överraskande, otippat och allmänt osannolikt har aldrig hänt i den nordamerikanska idrottshistorien.

Naturligtvis väcker sensationen reaktioner – mest positiva men också negativa.

Många puritaner och åtskilliga som inte satt sig in hur det första professionella idrottslaget på Strippen kom till babblar om att detta på något sätt bevisar att NHL är en överskattad liga som lag ihopplockade av spelare ”ingen ville ha” kan vinna.

Okunnigt trams.

Ingen i världen kunde ana

De övriga klubbarna fick bara skydda ett visst antal av sina spelare och hade inget annat val än att lämna begåvningar de egentligen visst ville behålla oskyddade – särskilt som åtskilliga andra hade och har klausuler inskrivna i sina kontrakt som innebar att de inte kunde erbjudas Vegas. 

De enda som begick uppenbara fel var Florida Panthers, som tog det direkt vansinniga beslutet att sparka coachen Gerard Gallant  under fjolårssäsongen och sedan inte gjorde mer för att behålla Jonathan Marchessault och Reilly Smith, två av de verkliga essen i Vegas kortlek. 

William Karlsson? Ingen i världen kunde ana att han var rustad för rollen som förstecenter hos en utmanare och hade 43 magnifika grundseriemål i sig.

Inte Golden Knights general manager George McPhee heller.

Han framstår ju å sin sida nu som ett geni som plockade ihop en finalist av ”överblivna spelare”, men det är verkligen att överdriva.

Sitter i en besvärlig situation

Han hade inga som helst planer på att hans lag ens skulle gå till slutspel ett år efter sin födsel, än mindre kvalificera sig för final.

Han samlade ihop ett antal spelare, och kontrakt, för att deala och wheela och förhoppningsvis få ihop en slagkraftig trupp om några år.

Nu har han, mitt i all glädje, satt sig i en otroligt besvärlig situation och kommer tvingas förhandla om kontraktsförlängningar med killar som enligt ursprungsplanen skulle vara borttrejdade för länge sedan…

Den som verkligen ska ha cred är Gallant – coachen Panthers som sagt sparkade förra vintern.

”Kallar oss Vegas Misfits”

Det är han som byggt ett lag av komponenterna han fick i den till synes hopplösa given förra sommaren – och då menar jag verkligen LAG. Ingen annan klubb i ligan har varit lika sammansvetsat som kollektiv, jobbat hårdare som grupp, spelat mer utpräglad laghockey....

Det har också hjälpt att de kunnat fylla bränsletankarna med vi-mot-världen-attityd.

– Vi kallar oss Vegas Misfits för vi kom alla hit med något att bevisa. Jag skulle ljuga om jag sa att vi inte känner ett visst mått av revanschlystnad, sa ”Wild Bill” Karlsson när jag träffade honom i den absurda fantasistaden tidigare i vintras.

Nu har den revanschlystnaden lett ända till Stanley Cup-finalen.

Det är inget ”fel” med det.

Det är bara underbart.