Håkansson: Jag förstår inte hur LHC stod emot orkanen
Luleå. Luleå hade förberett staden för guldparty.
Men två schweiziskor såg till att krascha hela festen.
Nu är SM-finalen en helt öppen historia. Linköping kan absolut göra om sin bragd i morgon.
Luleå vann första finalen på bortaplan med ett mål i slutsekunderna.
Linköping lyckades, med kniven mot strupen, göra om den bedriften. När Lara Stalder lyfte in sin backhand till 1-0 återstod bara 41 sekunder av ordinarie matchtid. Samma Stalder som innan åkt på en ful bentackling som hade kunnat avsluta säsongen.
Nej, den här finalserien lider ingen brist på dramatik.
Jag är så oerhört imponerad över att Linköping lyckades med sin bedrift att sno den andra finalen. Vi måste ha i åtanke vad de gick upp emot. En hel stad var förberedd för en mäktig guldfest denna långfredag. Miljardären och Luleå-supportern Jakob Porser hade tagit sitt privatjet upp från Stockholm för att få delta i firandet, 4 550 personer hade trotsat den löjligt inbjudande vårsolen för att leda sitt lag till SM-guld.
Ändå var publiktrycket ingenting mot det tryck som Luleå satte mot Linköping i början av matchen. Jag kan ännu inte förstå hur de orkade stå emot. Det var en orkan i Coop Arena och efter bara några minuter hade Luleå avlossat 18 skott på mål.
Men det är klart: har man Florence Schelling i målet så är allt möjligt. Det är förmodligen en av världens två-tre bästa målvakter och det är en oerhörd trygghet att veta att det finns en sista utpost som tar allt som är möjligt och lite till.
Luleå sköt från alla tänkbara vinklar och avstånd. Inte en gång – utan 45! Men Schelling stod iskallt i vägen för allt.
Ett skott släppte hon faktiskt förbi sig och en hel del av eftersnacket kom att handla om Ronja Savolainens bortdömda mål. Jag förstår Luleås upprördhet. Även om Savolainen kanar in i Schelling brukar det dömas mål i sådana situationer. Och när domarna Katarina Timglas och Gabriella Gran valde att underkänna målet borde det ha blivit straff.
Nu måste Linköping glömma den här bragden och göra sig redo för en ny.
I det här läget av finalserien är det nästan helt och hållet en mental fråga. Lagen kan varandra utan och innan, ingen räknar med något annat än ännu ett drama och då kommer det tuffaste laget att vinna.
Måste jag tippa en segrare säger jag Linköping. Helt enkelt för att jag inte kan se Florence Schelling vika ner sig.
Samtidigt unnar jag Luleå ett guld, helt enkelt för att det är här damhockeyn tas på störst allvar. Luleå förtjänar att leda utvecklingen in i framtiden.
