Svenske scouten slutar efter 35 år: ”Sluta tacklas i ryggen”
Inge Hammarström: Jag tvingades övertala Flyers att välja Forsberg
Publicerad 2018-06-20
DALLAS. 35 år och över 7 000 matcher som NHL-scout.
Nu är det sista resan för Inge Hammarström och ett sista uppdrag med draften 2018.
Men han vill fortsätta med att vara hockeymentor och med ett uppdrag som han anser vara mycket viktigt.
– Jag blir så jäkla trött på hockeyspelare som inte visar respekt på isen. Jag vill få spelare att sluta tacklas i ryggen på isen, säger 70-åringen.
Frankfurt flygplats.
Några dagar före NHL-draften 2018.
En man har sin ryggsäck, axelremsväska, rutig skjorta och en jacka klädsamt slängd över axeln.
Det är en sista resa.
En sista resa till en NHL-draft. Han har gjort 35 stycken nu, Inge Hammarström från Timrå.
Innan han går ombord på Lufthansas flyg med destination Dallas hejar han på bröderna och scout-kollegorna Niklas och Mikael Andersson. De hälsar vördnadsfullt på nestorn och utbyter artiga frasar.
— Mikael tingades i draften mitt första år och i min första draft, 1984. Han valdes av Buffalo i första rundan och det här året är det Buffalo som väljer som etta i draften.
Ett speciellt språk
Det är så en scout pratar.
År, val, rundor, talang och hockey.
Nu är cirkeln sluten med Buffalo som gemensam nämnare.
Allt började för Inge Hammarström med att NHL ville utveckla sig och växa. Man hade märkt att det fanns duktiga hockeyspelare i Europa och behövde göra samma inventering som man redan gjorde över juniorligorna i Kanada och high school/college i USA.
– Jim Gregory var den som anställde mig. Han var min gamle manager i Toronto när jag spelade där och sedan dess har jag hållit på. Lars Erik Sjöberg var den första svenska scouten och jag kom efter honom. Det är ett oerhört kul jobb och en förmån att få hålla på så länge som jag fått göra.
Men nu är det slut.
– Ja, jobbet har förändrats. Jag är trött på agenter som styr spelarna, har lite svårt för att allt ska gå så snabbt som det måste göra i dag. Förr kunde man posta rapporter till sitt lag. I dag ska rapporter skrivas på nätet och tillverkas snabbt.
På meritlistan har han en draft av Peter Forsberg, som Hammarströms dåvarande klubb Philadelphia valde som nummer sex i draften 1991.
”He can play big hockey”
– Jag trodde på Peter hela tiden, men var tvingad att övertala Flyers om att välja honom. Jag minns att de var skeptiska även efter draften och när vi hade middag med våra draftval på kvällen så sa min chef: Peter is not very big. Jag svarade: No, but he can play big hockey. Tycker jag fick ganska rätt där, säger Hammarström.
Flyers valde senare att byta bort Peter Forsberg – ett beslut som gjorde ont i den svenske scouten.
– Ja, det där fattade jag aldrig. Och året innan vi tog Forsberg så ville jag att vi skulle ta en ung kille från dåvarande Tjeckoslovakien, Jaromir Jagr. Men Flyers gick efter en annan spelare istället, Mike Ricci. Tänk om Flyers haft både Peter och Jagr i samma lag, skrockar Inge Hammarström.
Men varken Forsberg eller Jagr är den största talang som Hammarström sett på isen.
Det blir en doldis – för den breda publiken – som han drar till med.
– Igor Vyazmikin. Han var otrolig på isen. Stor som ett hus och hade allt, speciellt spelsinne. Edmonton valde honom till slut. Men han blev aldrig något, han slutade som taxichaufför i Moskva. Han hade dåligt ölsinne och dålig karaktär.
Just spelsinne är något som scouten håller högt när han ska granska spelare i de svenska juniorligorna, eller i division tre långt borta i Ryssland.
– Ja, det är jag svag för.
En sista draft.
Sedan väntar ett lugnare liv för 70-åringen, inte 100 nätter per år borta från hustrn Ann Sofie.
Ett sista moral-uppdrag
Men han vill göra en sista insats för hockeyn, som även omfattat många år på högsta nivån som spelare i både Sverige och Kanada.
– Jag är förbannad på att respekten försvunnit på isen. Spelarna tacklas i ryggen och man kör över varandra på isen. Och sedan skyller de på att det går för snabbt och att man inte hinner väja.
Han andas in:
– Der är skitsnack.
– Det är bara att väja undan innan man smäller på någon. Jag kan inte förstå vad till exempel Joakim Lindström gjorde i slutspelet i våras när han sänkte en motståndare. En sådan bra hockeyspelare ska inte hålla på med sånt där. Jag skulle vilja föreläsa inför unga spelare i ämnet respekt. Och hur vi får en renare hockey, som jag älskar så mycket.
