Ologiskt blev logiskt när stjärnorna klev fram
Pesonen och Fasth fick sista ordet – Brynäs premiär lämnade en del frågetecken efter sig
En rätt ologisk match fick ett logiskt slut.
Viktor Fasth och Janne Pesonen klev fram och ordnade hemmaseger.
Stjärnvärvningarna gjorde vad de har hämtats in för: avgöra matcher för Växjö.
Växjö borde ha avgjort det här redan före straffläggningen.
De spelade både fyra mot tre och fem mot tre under förlängningens avslutande minuter.
Före det hade David Rautio rånat både Robert Rosén och Elias Pettersson på segermål.
Nu blev det ändå ett logiskt slut när matchens kung, Janne Pesonen, fick avgöra. Den 35-årige finländaren bjöd på 2+1 och var ende målskytt under straffläggningen.
Viktor Fasth spikade igen under straffarna.
Att det var två förväntade topplag som möttes i Vida Arena fick vi se direkt.
Ingen kan klaga på underhållningen i alla fall.
Tempot var stundtals så högt uppskruvat att det var svårt att se några linjer över huvud taget.
Det var jäklarimig inget feglir och riskminimering.
Tvärtom.
Varken hängslen eller livrem över många beslut.
Vasse Rosén glänste
När till och med Daniel Rahimi testade med ett backhandpass rakt igenom egen zon, ja, då förstår ni vilken typ av match det här var.
Stundtals väldigt underhållande.
Offensivt bjöds vi på en hel del hockeygodis av många individuellt skickliga spelare.
Brynäs skapade en del i första perioden. Växjö ännu mer.
Jag räknade till sex-sju klara målchanser för hemmalaget.
Peter Andersson och Martin Lundberg träffade ribban.
Robert Rosén var riktigt vass de 15 första minuterna. Gång på gång serverade han lediga medspelare och det var bara bristande effektivitet och David Rautio som förhindrade Rosén från att gå upp i klar ledning i poängligan.
Blixten slog ner bakom Rautio
Right-kedjan med Rosén, Calof och Brodecki såg för övrigt ut att trivas väldigt bra tillsammans.
Inte ofta man ser tre högerfattade spelare i samma kedja och än mer sällan man ser att det finns en kemi.
Det här var ett undantag.
I stället kunde Brynäs gå till periodpaus med en 2–1-ledning efter en onödig Nils Carnbäck-utvisning och ett sent power play mål.
Tempot gick (helt logiskt) ner en aning i den andra perioden, men de individuella misstagen kom ändå.
Växjö utnyttjade det bäst. Först ett klassmål av Janne Pesonen innan blixten slog ner bakom Rautio.
Vad division 1-förvärvet Joel Persson kan uträtta när han får direktskjuta har vi sett exempel på under försäsongen.
Nu fick vi ytterligare ett och här har Växjö definitivt ett riktigt spetsvapen.
Lucas Carlsson kunde kvittera i tredje perioden sedan Viktor Fasth just fastnat för länge vid den första stolpen.
Domarnivån i den här premiärmatchen höll för övrigt inte alls någon SHL-klass. Jag nöjer mig med att konstatera att det inte blev direkt matchavgörande.
En premiär med en del frågetecken
Brynäs SHL-premiär, och Roger Melins comeback som tränare, lämnade också en del frågetecken efter sig.
Poäng mot en svår motståndare på bortaplan. Absolut.
Power play var (som så många gånger tidigare) effektivt.
Två av målen kom i numerärt överläge. Det tredje precis när Växjö blivit fulltaligt.
Fram till straffläggningen överglänste David Rautio hajpade Viktor Fasth i målvaktsmatchen.
Men totalt sett var det ingen riktig bra laginsats.
Väldigt få långa anfall.
Vingligt backspel.
För mycket tid på utsidan.
Många konstiga beslut med och utan pucken.
Marc Zanettis agerande (två fel av två möjliga) vid 1–1-målet är ett exempel.
Johan Alcéns vid 2–3-målet ett annat.
Jag är inget stort fan av spelare som blir kvar på isen när man tappat klubban. Men att som Alcén åka och byta när det återstår fem sekunder i box play och med båset på fel sida rödlinjen.
Det går definitivt bort i min bok.
Me det sagt var det här en premiär. Den första av 52 grundseriematcher.