Spelarna larmar om ohållbara situationen

Publicerad 2020-02-28

  • 52 hjärnskakningar i SDHL enbart under de senaste två säsongerna.
  • I en stor spelarenkät av Sportbladet larmar nu flera drabbade spelare om en ohållbar situation i många klubbar.
  • Vittnesmålen handlar om bristande kunskap och hjälp i klubbarna, självdiagnostisering – och skadeperioder som är onödigt långa.

”Jag togs inte på allvar, när tiden gick tog jag hjälp själv”.

Orden kommer från en SDHL-spelare och är del av ett större upprop.

Skälet: 52 hjärnskakningar på ett och ett halvt år.

100 spelare i Svenska damhockeyligan, SDHL, har svarat på Sportbladets anonyma enkät om den utbredda hjärnskakningsproblematiken i serien.

Av dem svarade 35 att de drabbats av en hjärnskakning i samband med en träning eller match i SDHL, en liga där tacklingar inte är tillåtna. En tredjedel av dem uppger att de sedan inte har fått den hjälp de önskat för att kunna ta sig tillbaka.

En av dem är landslagsveteranen Pernilla Winberg som drabbats av tre hjärnskakningar de tre senaste åren.

– Vi gör allt själv. Vi går och betalar avgiften man betalar på kliniken, vi är som vanliga människor där.

– På något sätt finns inte ekonomin, att vi får den proffshjälpen som herrarna har. Det gäller nog alla skador. Alla herrlag har massörer, sjukgymnaster, doktorer men det har ju inte vi riktigt. Det hade kunnat korta ner processen på nästan alla skador tror jag, säger Pernilla Winberg som spelar i Linköping.

Resursbristen bekräftas i Sportbladets enkät där bara 15 av de 35 drabbade fått diagnosen konstaterad av medicinskt utbildad personal i klubben. Resten har sökt sig till sjukhus, vårdcentral, konstaterat det själv eller genom andra personer.

Så här skriver några spelare, anonymt:

”Jag fick först en första smäll men med brist av resurser valde jag att gå tillbaka för tidigt vilket gav mig en andra hjärnskakning”.

”Jag tror att ifall jag inte hade behövt stå i en "vanlig" vårdkö, eller behövt söka all hjälp på egen hand så hade processen med att få rätt hjälp och behandling kunnat påskyndas”.

”När rehabiliteringen inte går framåt känner man sig lämnad och sviken. Som att dom ger upp och ”slutar” bry sig”.

”Vi har ingen läkare kopplade till vårt lag och hjälpen jag fick i början ansåg jag inte tillräckligt professionell. Jag togs inte på allvar. När tiden gick tog jag hjälp själv”.

”Om jag hade fått rätt hjälp från början och hela tiden blivit tagen på allvar tror jag att min rehabilitering hade gått snabbare och att jag hade varit bra nu. Det har alltid varit flera olika direktiv och aldrig någon som bestämt exakt. Gått lite på ’känsla’”.

Flera tror bättre rehab hade hjälpt

I ett fåtal klubbar funkar det betydligt bättre än i andra, utifrån enkäten, men problembilden bekräftas av SDHL.

– Ska vi tala klarspråk är det bedrövligt att de känner att det inte finns någon som bevakar dem och ser att det går åt rätt håll. I grund och botten är hjärnskakningar inget att leka med. I den av bästa världar kan vi rätta till det redan inför kommande säsong, säger Angelica Lindeberg, SDHL:s kommersiella chef.

Angelica Lindeberg, SDHL.

Angelica Lindeberg säger att ligan tar på sig ett stort ansvar i frågan om hjälp och resurser vid hjärnskakning men säger också att klubbarna har ett jätteansvar – det yttersta egentligen.

– Det ska inte spela någon roll vilken klubb du spelar i och det är vårt ansvar såklart att hitta någon standard. Vi måste definiera vad för hjälp som behövs och hur den ska se ut.

När dyker en sådan standard upp?

– Till nästa säsong. 110 procent.

Det är lätt att hänvisa till nästa säsong, men sedan händer det kanske inte alltid så mycket?

– Ibland agerar man i affekt när det blir lite jobbigt och man får påtryckningar. Det kan vara bra men ibland behöver man också vara lite eftertänksam. Vi kan inte bara kasta ut och utnämna någon ansvarig. Den personen ska både ha mandat och kunskap om vi ska gör något som funkar överallt och inte bara hos SHL-klubbarna.

Vad tycker du om spelarnas situation? Hur ska ishockeyn hantera det ökande problemet med hjärnskakningar? Skiv din åsikt här.

  • 2 mars 2020

    Klart att damerna ska få kunna ha en läkare på matcherna i SDHL. Hjärnskakning ifrågasätts både inom dam hockeyn och herr hockeyn. Förstår dem inte att det är riktigt allvarligt problem. Nej skärpning.

    Åsa Johnsson
  • 2 mars 2020

    Hur vore det om man utvecklade hjälmarna, typ kolla på en motocross hjälm hur den är byggd. Har själv hållit på med motocross sen jag var 10 år (Är 52 nu) och det är inte ett stort problem med hjärnskakningar i motocrossen visst finns problemet men det är inte ett stort problem. Man kan fortsätta med sina plast bitar på huvudet och tro att problemet försvinner av sig själv

    Jonny
  • 2 mars 2020

    Jösses vad många kommentarer från människor med noll koll på damhockeyn. Ändå har ni åsikter och synpunkter men börja för fasen att ta reda på fakta! Damhockey är ingen hobby! Det är inte gratis att gå på damhockey (även om det är billigt). Inga sjukvårdskunniga på plats alls? Både Luleå och Brynäs är två av lagen som har läkare på plats men det borde vara ett krav att alla SDHL-lag har det.

    Marie
  • 2 mars 2020

    Det finns pengar i svensk hockey. Tv-avtal till höger och vänster. Om grabbhockeyn delade med sig och hockey förbundet betalade läkare på matcher på elitnivå. Med hjälp kommer framgång och ökad publik till damhockey. Solidaritet över könsgränser.

    Leif 62.
  • 2 mars 2020

    Tjejerna har ett eget val, vill de ta risken låt dom. Hur ska hockeyn utvecklas via försäkringar? Förklara det gärna?

    Ågren

PODD Efter alla hjärnskakningarna - här är farligaste sporterna

I dagens Aftonbladet Daily pratar vi med professorn i idrottsmedicinn, Yelverton Tegner, om hur tacklingar, nickar och smällar skadar hjärnan.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!