Bjurman: Vetskapen kan orsaka härdsmälta

Per Bjurman

LAS VEGAS. I natt blir Washington Capitals mästare.

Såvida de inte drabbas av Cup-frossa.

Vetskapen att drömmarnas pokal finns i arenan kan orsaka härdsmälta i de kallaste och mest slipade hockeyhjärnor.

– We want the cup, we want the cup, we the cup, skanderade 20 000 extatiska fans i Capital One Arena i centrala Washington på klassiskt vis när klockan tickade ner mot slutsignal i måndags.

Det brukar låta så när drömmen om Stanley Cup är på väg att förverkligas, begäret blir svårt att kontrollera och vid gud – Washington Capitals är så nära det överhuvudtaget går att komma nu.

Om de vinner den femte finalen mot Vegas Golden Knights i Las Vegas i natt får kapten Ovetjkin framåt småtimmarna åka fram till kommissionär Bettman och ta emot hela idrottsvärldens mest ärevördiga pokal. 

Efter alla misslyckanden och trauman Capitals gått igenom senaste decenniet är det närmast ofattbart.

Truppen tömdes på stjärnglans

Det skulle ju aldrig hända – allra minst i år, när spelartruppen av lönetakstekniska skäl tömdes på stjärnglans och coachen Barry Trotz kontrakt inte förnyades och en transportsträcka till säsong i väntan på en mer genomgripande generationsväxling väntade.

Men här är de – med doften av segerchampagne i näsborrarna.

Upphetsningen blir inte mindre av det faktum att de dominerat de avstannande, till synes tröttkörda Vegas-riddarna rätt så kraftigt under tre raka segermatcher.

Fortsätter de på samma sätt i natt– med lika brutal press i mittzonen, med lika mördande effektivitet i avslutningarna, med lika få misstag – är det helt enkelt svårt att se hur de ska kunna förlora.

Det finns dock ett litet aber.

Vad som helst kan hända

Det är första gången alla i laget utom backveteranen Brooks Orpik, som vann med Pittsburgh 2009, spelar medan de vet att Stanley Cup-bucklan står och väntar i en skrubb någonstans under läktarvalven.

Då kan vad som helst hända med de starkaste psyken.

Jovisst, Capitals har utvecklat en mer robust mentalitet under årets slutspel och till skillnad från förr presterat sin allra bästa hockey i skarpt läge. 

Men det här är annorlunda, det här liknar ingenting annat de någonsin varit med om tidigare.

De har drömt om att vinna Stanley Cup-finalen sedan de var små knattar som låg i  sängen i sina pojkrum och stirrade på idolbilder av Peter Forsberg och Sergej Fedorov, de har fantiserat om att avgöra matcher som den i natt under hundratals landhockeyfajter hemma på garageuppfarten, de har väntat och längtat och föreställt sig hur det kommer kännas så länge de kan minnas.

De får mjukost i knäna

När de nu har bucklan inom räckhåll kan det helt enkelt bli kortslutning i systemet. 

Jag har följt tolv Stanley Cup-finaler i rad på plats i Nordamerika och sett stjärnor som i vanliga fall är kyligare än poliser som desarmerar bomber förvandlas till darrande rådjur fångande i hellyset från en långtradare.

De får mjukost i knäna, kan knappt hålla i klubban för att händerna skakar så mycket, glömmer bort hur man andas och vill till slut bara gömma sig.

Cup-frossan är på riktigt, tro inget annat.

”Men det är ju lugnt”, säger fansen, ”då vinner de hemma i Betongbunkern på söndag i stället”.

Sant, de har tre matchbollar.

Men det skulle innebära en massa ny press, för då MÅSTE de vinna den matchen. Eljest väntar en Game 7 här i Vegas nästa vecka och i så fall är alla bets off, som det heter på Strippen.

Kan Bäckis & co hantera all denna psykiska påfrestning redan på första försöket? 

Jag har mina dubier.

Men om – då vinner de Stanley Cup i natt.