Wennerholm: Det är ett inbyggt systemfel
AIK kör över Tingsryd och kan vara på väg att göra samma resa som sju av de åtta lag som gått upp i SHL de senaste fem åren.
Genom att komma smygande underifrån.
Just nu känns det som historien går igen.
Låt mig först få slå fast att AIK har fortfarande en lång väg till ett direktkval mot Rögle.
De måste ta poäng mot Västervik på söndag och sedan slå BIK Karlskoga i bäst av tre.
Men deras 5-0 mot Tingsryd förbättrade målskillnaden så mycket att de har råd att förlora seriefinalen mot Västervik i förlängning eller efter straffar och ändå behålla serieledningen.
Men AIK är inne i en framgångsvåg som gör att de ser oövervinneliga ut just nu.
Jag känner igen mönstret.
I fjol vann samma AIK serien, men åkte ut mot Karlskrona i direktkvalet till SHL.
Det följde också mönstret.
Det verkar vila en förbannelse över att vinna HockeyAllsvenskan. Mora får ursäkta, men det är en trend som kraftigt talar mot att de vinner daladerbyt mot Leksand.
Vägen till framgång
Jag vet inte hur många gånger samma Leksand var uträknade förra säsongen, innan de lyckades klättra till en fjärdeplats i allsvenskan. Men ingen räknade med att de skulle ställa till med några mirakel i det läget.
Men det blev vägen till framgång.
Säsongen 2014-15 var fyra platser öppna till SHL som utökades till fjorton lag.
Men allsvenska seriesegraren Västerås missade två chanser och det var serietvåan Karlskrona, trean Malmö och fyran Rögle som gick upp.
Och säsongen innan dess, 2013-14, vann Malmö allsvenskan, men det var serietrean Djurgården som tog klivet tillbaka till SHL.
Undantaget som bekräftar regeln är 2012-13, då Leksand vann serien och faktiskt höll hela vägen. Men de fick sällskap av seriesexan Örebro.
Samma Örebro som hade vunnit allsvenskan säsongen innan, men sedan var chanslösa i dåvarande kvalserien.
Vilka som gick upp den gången?
Seriefemman Rögle.
Jag kan inte se att det är slumpen som styrt att så många lag längre ner i den allsvenska tabellen tagit sig hela vägen de senaste åren.
Det är snarare ett mönster och ett inbyggt systemfel.
Det lönar sig bevisligen inte att vinna serien.
Det har varit betydligt bättre att komma smygande från en undanskymd placering, helt utan den press och förhoppningar som en serieseger väcker.
Det är lag som har allt att vinna och ingenting att förlora. En klar psykologisk fördel.
I AIK:s fall har flera faktorer samverkat och framförallt att ett gäng skadade backar kommit tillbaka.
Såg död ut
Fjolårets succéback Jonathan Andersson hann bara spela sexton matcher i grundserien, men är tillbaka sedan ett tag nu och ser fruktansvärt spelsugen ut. Han var strålande mot Tingsryd. En dirigent från blå.
Jag vet att mycket handlat om AIK i rapporterandet från slutspelsserien, men de är det klart hetaste laget tills någon bevisar motsatsen.
Och med två omgångar kvar handlar det bara om två lag.
AIK och Västervik.
Timrå, Almtuna och Tingsryd är redan helt borta, då alla förlorade på fredagskvällen. Pantern har fortfarande chansen i teorin, men den är så liten att den knappt är mätbar.
Men Västervik imponerade på nytt när de slog Timrå hemma med klara 5–2, men måste förbanna lottningen inför slutspelsserien när de fick enda matchen mot AIK på bortaplan.
Även om AIK även vinner borta numera, så är de ett par snäpp bättre hemma.
De har vunnit tio raka matcher på Hovet nu och inte förlorat sedan den 16 januari (0-2 hemma mot Mora).
Jag vet inte vad som hänt i stockholmshockeyn, som såg mer eller mindre död ut innan både AIK och Djurgården började vinna igen.
Nu är de två av hockey-Sveriges hetaste lag.
Så kan det gå.