Wennerholm: Inget allsvenskt lag går upp
TIMRÅ. Karlskrona slår Timrå borta med 4–2 och har 3–1 i matcher i direktkvalet till SHL.
Och nu måste Timrå skriva historia för att vända det här.
Men jag tror inte att något allsvenskt lag går upp den här gången – för första gången på nio år.
Och nästa år blir det ännu svårare.
Det kändes som att Timrås chans låg i att vinna den här fjärde matchen på hemmaplan, efter den energiboost de fick efter 5–2 borta senast.
Men Karlskrona överraskade med Ove Molins version av Hasse & Tage-klassikern ”Släpp fångarne loss – det är vår!”
Senast de var i Timrå och vann med 1-0 sköt de elva skott på mål på hela matchen.
Laget var en enda stor försvarsmur.
Den här gången hade de femton skott på mål bara i första perioden
Nej, den här gången fanns det inget oförtjänt över Karlskronas seger, även om Timrås jakt på kvittering i sista perioden var lika intensiv som mäktig.
Men då försvarade sig Karlskrona bra och hade ingen anledning att bjuda på något skönspel.
Kan inte kalla det otur
Nu hade Timrås målvakt Henrik Haukeland en riktig mardrömsminut när Karlskrona vände 1-2 till 3-2 på 47 sekunder i andra perioden.
Först ett riktigt skitmål, då Filip Cruseman sköt från långt ut på vänsterkanten och Haukeland stötte pucken i baken på egna backen Jesper Dahlroth.
Pucken gled retfullt in i tom kasse.
Och anfallet senare kom Mattias Guter lika långt ut på högerkanten och sköt en isare från långt håll och med fri sikt, som letade sig in mellan benen på den norske landslagsmålvakten.
Det fällde Timrå den här kvällen.
Men kan ju kalla det otur, men Karlskrona samlade på sig tillräckligt med målchanser för att förtjäna den här segern. Totalt sett var de något bättre, något smartare, betydligt tyngre.
Och nu tvivlar jag på att något lag tar klivet upp från hockeyallsvenskan.
Jag var i Mora på långfredagen och såg hemmalaget vinna mot ett tröttkört Leksand med 2-0 och lyckas inte leksingarna vända den trenden och kvittera till 2-2 i Tegara Arena på påskdagen, är de i samma tuffa läge som Mora.
Då måste de också skriva historia.
I det relativt unga direktkvalet har inget lag lyckats vända 1-3 i matcher.
Det har hänt fem gånger i SM-slutspelet, men inget lag som vänt har vunnit en match sju på bortaplan.
Och alla vet att det är SHL-lagen Karkskrona och Mora som har hemmafördel i en eventuellt sjunde match.
Nödvändighet om SHL ska få nytt syre i framtiden
Jag ska inte säga att det är omöjligt. Men det är mindre troligt.
Blir det så är det första gången på åtta år som inget lag går upp i SHL.
Senast det hände var 2009, då Rögle och Södertälje behöll sina SHL-platser efter att ha blivit etta och tvåa i dåvarande kvalserien.
Men sedan dess har det gått upp ett nytt lag varje år.
Säsongen 2014-15 var det till och med tre, då SHL utökades till fjorton lag och Karlskrona tog sig upp som första lag genom att vinna den allsvenska finalen.
De följdes vidare av Malmö och Rögle, som båda är kvar tre år senare.
Karlskrona är fortfarande i riskzonen, men jag har svårt att se att de ska tappa det här.
Det mesta pekar på att det inte blir något friskt blod i SHL nästa säsong.
Jag tror vi kommer få vänta på det tills det blir ett beslut om direkt upp- och nedflyttning mellan serierna.
Den frågan finns faktiskt på bordet bland de styrande i svensk hockey och jag tror det är en nödvändighet om SHL ska få nytt syre i framtiden.
Nästa säsong ökar tv-inkomsterna med cirka sexton miljoner kronor per SHL-klubb och jag är väl tämligen säker på att de pengarna kommer hamna i spelarnas fickor.
SHL-lagen kan rusta med ännu större namn och klyftan till hockeyallsvenskan kommer att bli historiskt stor redan nästa säsong.
Ytterligare hot mot ett SHL, där intresset bara sjunkit och vinterns totala publiksiffra var den sämsta på 15 år.
Det borde få larmklockorna att ringa.
