Tre Kronor-backen: ”Har ett ganska bra cv”
Publicerad 2019-12-12
Pappa Peter är huvudtränare för Malmö och en ikon i klubben.
Lillebror Rasmus är NHL-proffs i Calgary.
Tre Kronor-aktuelle Calle Andersson har däremot huserat i Schweiz under större delen av sin seniorkarriär – men gör det honom till en doldis?
– Nja, det vet jag inte, mitt cv är ju ganska bra, säger 25-åringen.
Andersson har rätt, doldis är kanske fel ordval. 25-åringen, som i dag skrinnar ut i Tre Kronor-tröjan mot Ryssland, har två schweiziska mästartitlar med SC Bern och vann backarnas poängliga i NLA förra säsongen.
Att det blev en karriär inom hockeyn är inte så konstigt. Pappa Peter spelade under andra halvan av 90-talet i Tyskland och Schweiz, innan han avslutade med några säsonger i Malmö Redhawks. En klubb han i dag är tränare för.
”Något bra har han ju gjort”
Att ha en pappa som har varit – och är – verksam inom hockeyn har varit betydelsefullt för utvecklingen.
– Han var hård mot oss. Han var alltid ärlig och sa alltid vad han tyckte. Gjorde vi en dålig match sa han alltid till oss, men samtidigt ville han alltid hjälpa oss, säger Calle Andersson och fortsätter:
– Det går inte att beskriva hur mycket han har betytt för hockeykarriären. Han har supportat både mig och Rasmus och varit hård, ärlig och uppfostrat oss bra. Rasmus är ju i NHL och jag i Schweiz, så något bra har han ju gjort.
Vinner mot brorsan
Lillebror är Rasmus Andersson, ordinarie i NHL-laget Calgarys backuppsättning. NHL smäller visserligen högre än schweiziska ligan, men skulle bröderna ställas öga mot öga är Calle Andersson säker på sin sak.
– Skulle vi bara mötas en mot en hade jag vunnit. Men hade det varit lagspel hade han tagit det. Han spelar ju i NHL så han är ju bättre. Man såg tidigt att han skulle bli bra och att han var en lite större talang än vad jag var. Det är inget jag behöver ljuga om, säger han.
Men...
– Jag är starkare, även mentalt. Jag hade inte låtit honom vinna, säger Andersson.
Med endast två års skillnad – var det mycket tävling mellan er när ni växte upp?
– Nja, inte från min sida. Jag tror att ”Ralle” fick en jäkla fördel med att han alltid fick vara med mig och mina kompisar. Han fick alltid tävla mot oss äldre. Om jag ska vara ärlig känns det lite stort att han har lyckats, att jag är en del av det. Jag är väldigt glad för hans skull, säger han.
”Som att vinna på lotto”
Calle Andersson gjorde en säsong med Färjestad i SHL och en med Malmö i hockeyallsvenskan. Sedan tog han det något ovanliga beslutet att flytta till den schweiziska ligan NLA och EV Zug redan som 20-åring.
Det finns däremot en logisk förklaring till klubbytet. Andersson har HC Lugano som moderklubb och spelade sina fyra första år i Schweiz. Något som gör att han inte räknas som en importspelare – trots att han är svensk.
– Sådana spelare är svåra att få tag på och man får stort intresse från många lag. Det är lite som att vinna på lotto, säger Andersson.
Vad gör att du trivs där så bra?
– Först och främst är det väldigt korta resor. Det är några bortmatcher som är 20 minuter i från och jag sover alltid i min egen säng.
”Tjänar ju helt okej”
En annan parameter är en framtida trygghet.
– Man tjänar ju helt okej. Jag har liksom ingen utbildning att gå tillbaka till så jag försöker planera så jag klarar mig efter karriären. Sådana saker får man tänka på, säger Andersson.
Du har varit borta från svensk hockey länge, känns det som att svenska supportrar har dålig koll på vem du är?
– Ja, så är det nog. De schweiziska fansen har ju bra koll på vem jag är. Förhoppningsvis får nu några av de svenska fansen en liten uppfattning om vad jag är för spelare, säger han.
Skulle du själv kalla dig för doldis?
– Jag har ju knappt spelat i svensk hockey och lämnade tidigt för Schweiz och Hartford (AHL). Det är väl Malmösupportrarna och någon Färjestadsupporter som vet vem jag är. Men doldis, jag vet inte, jag har ju ett ganska bra cv. Med vunna mästerskap och med i all star-laget i en bra liga. Jag tror på mig själv.
Nära Malmö – då blev pappa tränare
Calle Andersson är en stor Malmösupporter och ser varje match han kan. För fyra säsonger var han efter en tung tid i New York Rangers farmarlag Hartford på väg tillbaka mot SHL och just Malmö.
– Jag och Patrik Sylvegård (Malmös sportchef) hade haft möte när jag kom hem från Hartford. Då var tanken att jag skulle vara hemma och utvecklas. Då var jag precis i den åldern där jag tror att det är bättre att spela i Sverige och då ville jag spela i Malmö. Jag skulle inte kunna spela för något annat lag i Sverige, säger han.
Men då hände något.
– Pappa blev huvudtränare.
Säsongen 2014/2015 spelade Calle Andersson för HC Lugano, och assisterande tränare i klubben var just pappa Peter.
– Det var det bästa för mig rent utvecklingsmässigt och det är den bästa tränaren jag har haft. Men just lagmässigt är det inte så bra. Du vet, om man inte får spela så tänker man ”jäkla tränare”. Det är inga sådana grejer de andra spelarna säger till mig för då tror de kanske att jag ska tjalla. Det blev lite tyst när jag kom och de ville inte prata med mig om vissa grejer. Det känner jag av och då blir det jobbigt, och inte lika roligt, säger han.
Med den erfarenheten i ryggen riktade sig Anderssons blickar mot Schweiz – och valet föll på SC Bern. Fyra säsonger och två mästerskapstitlar senare har han skrivit på för ytterligare tre säsonger.
Tillbaka i Tre Kronor
Nu är Andersson återigen med i landslaget – för första gången på fem säsonger. Han var dock uttagen förra säsongen, men var tvungen att lämna återbud.
– Jag kom ju med i sista landslagsturneringen i Stockholm. Grönborg (Rikard) ringde och jag tackade ja. Jag gick in till Bern och berättade att jag hade kommit med och då vägrade dem att släppa mig för att vi hade två matcher den veckan. Det var jäkligt synd, säger han.
Den offensivt skicklige Andersson har på träningarna inför Rysslandsmatchen drillats i samma backpar som Skellefteås Arvid Lundberg. Och det är en 25-åring med bra självförtroende som får dra på sig Tre Kronor-tröjan igen.
– Det ska bli kul, jag är förväntansfull, säger Andersson.
