Wennerholm: Det här är ett nederlag för Håkan Loob

Mats Wennerholm

LEKSAND. Att Roger Melin får sparken från Färjestad är inte ett nederlag för honom själv.

Det är ett nederlag för Håkan Loob.

Två gånger i rad har han misslyckats med att handplocka tränare till hockey-Sveriges tuffaste jobb.

Först Leif Strömberg för två år sedan. Och nu Roger Melin. Två tränare som hämtades utanför den så omtalade Färjestadsfamiljen och som sedan inte ansågs hålla måttet.

Den verkliga orsaken till att Roger Melin får kicken vet jag inte exakt, men droppen kom efter hemmaförlusten mot Södertälje (2–3) i tisdags. På så sätt kan faktiskt Färjestads senast sparkade tränare Leif Strömberg – nu i SSK – varit den som slutligen puttade Melin över kanten.

Tala om ödets ironi i så fall.

Frågan är varför det ska vara så förbannat svårt att behålla ett tränarjobb i just Färjestad är ändå inte så svår att svara på.

Det finns inte ett mer krävande och utsatt jobb än att vara en tränare utifrån i just Karlstadklubben.

Under dig har du en sammansvetsad och superproffsig spelartrupp, med starka ledare och lika starka åsikter.

Bredvid dig har du oftast gamla Färjestadikoner och före detta storspelare – som Tommy Samuelsson och Clabbe Eriksson i Roger Melins fall.

Och ovanför sitter de absolut tyngsta namnen i ”La Famiglia” – Håkan Loob och Lars Glennert och en hel drös andra Färjestadsprofiler med rötterna i klubben.

Jag förstår att det kan vara ganska ensamt att komma från Enköping och heta Roger Melin.

Konstigt att han ens hamnade där

Färjestad har ju en rad tränare som spelat i klubben och varit synonyma med Färjestad. Namn som Conny Evensson, Per Bäckman, Bengt-Åke Gustafsson och Harald Lückner. Men Håkan Loob valde en annan väg sedan Bengt-Åke Gustafsson lämnade båset i Färjestad 2005.

Först med stockholmaren Leif Strömberg som gjort några säsonger i grannkommunen Karlskoga och sedan då Roger Melin.

Nu har båda en sak gemensamt – de har fått sparken från Färjestad.

I och för sig tyckte jag att det var konstigt att Roger Melin hamnade i Färjestad redan från början. Det var något med kemin som inte stämde.

Roger hade varit suverän på att ta hand om lag som varit på väg upp, med Brynäs SM-guld 1999 som höjdpunkten. Men Färjestad är Färjestad. Där är det ständiga kravet nya SM-guld och Roger erkände tidigt att han hade en betydligt mindre roll i Karlstad än han haft i sina tidigare klubbar.

Loob ställd mot väggen

Dessutom kom han in i sämsta tänkbara läge. Färjestad hade precis blivit svenska mästare 2006, anförda av inhopparen Perra Johnsson som tagit över efter sparkade Strömberg. Perra var hetaste brandmästaren i landet efter guldet. Han skulle naturligtvis ha stannat, värmlänning och färjestadspöjk som han var. Men Loob hade redan skrivit kontrakt med Melin tidigt på säsongen och var ställd mot väggen.

Resultatet ser vi nu.

Men jag gråter inga krokodiltårar över att Melin får gå. Han har varit en av Sveriges bäst betalda tränare i Färjestad och har full lön säsongen ut. Precis som Leif Boork.

Två sparkade tränare redan och Magnus Arvedson i Mora är bara ett par förluster från att få gå även han. Det här kan bli en rekordsäsong i tränarbyten.

Själv var jag i Leksand i går och såg årets PR-kupp i hockey-Sverige. Leksand stjärnmålvakt Ed Belfour. I går gjorde han debut och släppte in det första skott han fick på sig. Men det stannade vid det som tur var.

Belfour får sin lön – omkring två miljoner kronor – betald av huvudsponsorn Ejendal och får bara en bonus från Leksand om laget tar sig upp i elitserien. Men Belfour är redan en succéaffär för Leksand, trots att han förmodligen inte ens är lagets bäste målvakt just nu (det är 19-åringen Eddie Läck).

Men förra onsdagen, då de flesta trodde att Belfour skulle spela, kom 5 522 till Ejendals Arena. I går, då han verkligen spelade, kom 6795.

Mot Sundsvall.

I början av november.

Det måste vara rekord av något slag.