Wennerholm: Bara en bör få chansen i VM
Rikard Grönborg tar ut sin första landslagstrupp 2018-19.
Med en majoritet av förhoppningsfulla spelare från SHL.
Men hur många finns kvar när pucken släpps i VM i Bratislava i början av maj?
Jag hittar bara en.
Det är Djurgårdens Jacob Josefson som borde ha chansen om han fortsätter säsongen som han börjat.
Men för de flesta SHL-spelare har det blivit mer eller mindre omöjligt ta en VM-plats.
Jag ser heller ingen annan än Josefson som i nuläget ska kunna konkurrera om en tröja, om Grönborg & Co får hem lika många NHL-spelare till VM som de två senaste säsongerna och om jag sedan lägger till de som står på kö från KHL.
I fjol fanns två av världens största hockeytalanger i SHL, där backen och draftettan Rasmus Dahlin fick spela i OS och där Elias Pettersson tog sig till VM som en av bara två spelare från SHL.
Men det finns inga motsvarigheter till de två i vinterns SHL.
Jag har i alla fall inte upptäckt någon så här långt.
Ingen som har klivit fram på samma sätt, ingen som fått mig att tappa hakan.
Kan bara hylla honom
Visst finns intressanta namn och jag gillar att Grönborg valt killar som Linköpings Nick Sörensen och back Lukas Bengtsson, att han tar ut hela Djurgården förstakedja med Josefson, Daniel Brodin och Jacob Lilja och att Timrås raket Anton Wedin får chansen, en av hela elva debutanter.
Han har verkligen gått på färskvara, de som stuckit ut i säsongsinledningen och det gillar jag.
Men när VM spelas i Bratislava i maj tror jag att det kommer se ut som det gjort de två tidigare vintrar Rikard Grönborg basat.
Han insåg direkt att nyckeln till framgång var att bygga upp kontakten med de svenska NHL-spelarna och få dem sugna på Tre Kronor igen.
Det var där han la resurserna och med all rätt.
Jag kan bara hylla honom för att han lyckats.
Det är två olika landslag
Den naturliga konsekvensen är att det blivit färre platser över till SHL-spelarna. De platsar inte i den nya konkurrensen och lägger vi till KHL blir den ännu tuffare.
Det är ju inget märkligt med det.
När fotbollens förbundskapten Janne Andersson åkte till VM i Ryssland hade han inte en enda spelare från allsvenskan med sig. Alla i truppen var proffs utomlands.
De bästa spelarna försvinner alltid bort, till större ligor och större lönekuvert.
Men i den internationellt välordnade fotbollen har Janne Andersson alltid tillgång till de bästa spelarna.
Hockeyns förbundskaptener har aldrig den lyxen numera, då NHL-nobbar OS-spel och World Cup ligger på is.
Därför har ett Tre Kronor i Helsingfors i november inte minsta likhet med ett VM-lag i maj. Det är två olika landslag. Och räknar vi in övriga tre turneringar i Euro Hockey Tour, talar vi om tre, fyra.
Jag skulle inte protestera om det bara var NHL-spelare i den svenska truppen. De som är bäst och tillgängliga ska alltid spela.
Det är också därför som Rikard Grönborg och hans efterträdare Johan Garpenlöv sätter sig på ett plan till Nordamerika direkt efter Karjala Tournament.
Det är där de får se sina kommande VM-spelare – inte i Hartwall arena i Helsingfors.
Pär Mårts hade betydligt fler SHL-spelare i sina VM-trupper. Han hade sina kulturbärare, som han ville ha med sig och belöna under en hel säsong.
Det var nästan 50/50 mellan NHL och SHL i VM under hans år som förbundskapten 2011-16 mot Grönborgs 90/10.
När pucken släpps i VM i Bratislava sluts också en cirkel som markerar trendbrottet.
Det var där Pär Mårts gjorde sin första VM-turnering som ansvarig i båset med nio SHL-spelare i truppen och tio från NHL.
Ett lag som tog sig ända till en VM-final mot Finland, där det tog tvärstopp (1-6).
När Rikard Grönborg basar i Bratislava 2018 blir det hans tredje och sista turnering och det självklara målet är naturligtvis att kunna kalla sig hundraprocentig efter två raka VM-guld.
Ett tredje skulle göra honom historisk och på papperet den största förbundskapten Sverige har haft.
Lyckas han locka lika många NHL-spelare den här gången har han alla möjligheter att skriva historia.
