”Vem fan är Hugo Åberg? Döp om loppet”
Sportbladets Mattias Karlsson efter Propulsions historiska seger
MALMÖ. Vem fan är Hugo Åberg?
I jämförelse med Propulsion.
Döp om loppet.
I vinnarcirkeln nedanför mig på Jägersro är banans starka män Mats Ahlvist och Kent Öhlander med och firar Propulsions seger i miljonloppet Hugo Åbergs Memorial.
De borde tillkänna ett nytt namn på loppet direkt där.
Med all respekt för byggmästaren Hugo Åberg och det klassiska loppet, och att Propulsion är USA-född och är en Solvalla-häst och är ägd av miljardären Bengt Ågerup.
Jag vill provocera lite, man behöver inte alltid vara så konservativ – prova tänka nytt, våga sticka ut hakan och bjud på publikfrieri.
En bragdinsats
Propulsion blev historisk och vann loppet för tredje året i följd.
Det är inte bara det att det är tre raka segrar, det är minst lika mycket sättet han har vunnit på.
Första året på tangering av löpningsrekordet 1.08,9, andra året på Europa-rekordet 1.08,1 och nu i tredjespår mest hela vägen.
Allt blev fel för kusken Örjan Kihlström, men Propulsion gjorde allt rätt.
Jag kollade in tränaren Daniel Redén i den sista kurvan under loppet, när hans häst blev hängande långt ut i spåren vände han sig om och började ta några trevande steg mot stallbacken.
Att vinna säkert på det här sättet mot världseliten ska inte gå.
Det går inte att förklara vad som hände, det går inte förstå hur han gjorde det.
Han lekte runt ovalen, han bollade med konkurrenterna.
I tredjespår blev det seger på 1.09,4 och med tre längder.
En mångsidig stjärna
Nu visade Propulsion att han kan vinna på styrka också.
Den stora atleten ägde hela Jägersro hela eftermiddagen och kvällen.
Den maffiga uppsynen, travet som flöt bättre än någonsin, de höga kaxiga gnäggen över stallbacken och kanske den bästa värmning jag någonsin har sett en travhäst göra.
Propulsion är som sjuåring bättre än någonsin.
Plötsligt har han en växel ytterligare.
”Proppen” är långt ifrån proppmätt.
Propulsions fem största meriter: 1) Trippeln i Hugo Åbergs Memorial, 2) Snabbaste hästen i Europa genom tiderna på 1.08,1 i Hugo Åbergs Memorial 2017, 3) Trippeln i Norrbottens Stora Pris, 4) Fyra-tvåa-tvåa i Elitloppet, 5) Fyra-trea i Prix d’Amerique.
Bakom vinnaren kändes övrigas prestationer som en besvikelse och de gjorde alla ett ljummet lopp.
Spännande hästar som Diamanten, Heavy Sound och Rajesh Face galopperade under vägen.
Sverige regerar i travvärlden
Med alla framgångar känns det som att Daniel Redéns stall snart kan fylla ett helt Elitloppsfält.
Sverige fortsätter efter Prix d’Amerique-segern och Elitloppssegern att dominera i travvärlden.
På lördag är det Nordamerikas största travdag på Meadowlands Racetrack utanför Manhattan.
Åke Svanstedts Six Pack kommer att vinna Hambletonian för treåringarna.
Marcus Melanders Greenshoe tror jag vinner Peter Haughton Memorial för tvååringarna.
Jimmy Takters Beautiful Sin är min vinnare i James Doherty Memorial för de tvååriga stona.
Visserligen tre USA-registrerade tränare, men likväl svenskar.
Six Pack hoppas jag Åke Svanstedt kommer att satsa mot Elitloppet och Prix d’Amerique med.
Greenshoe ägs av Hasse Backe, Lasse Granqvist och Anders Ström – Beautiful Sin ägs av Lennart Ågren.
Nästa lördag är det dags för Åby Stora Pris.
Över tre varv, 3140 meter autostart, med tolv hästar och två miljoner kronor i förstapris.
Klara för det här kraftprovet är Readly Express, Propulsion och Platon Face.
Det var som vanligt en vacker, häftig och känslosam sista tisdag i juli inför storpubliken på Jägersro.
Att kända hemmaprofilen Lutfi Kolgjini tog 3000:e tränarsegern i lopp 1 var ett stort ögonblick, tvååriga Sasha My Way vann i sitt första lopp med Erik Adielsson i sulkyn.
”Jag är mycket stolt. Främst över min familj, mina personal och mina hästar”, säger ”Ludde”.
Zeus Bi med Erik Adielsson som kusk vann treåringsloppet Premio Going Kronos med 600.000 kronor i förstapris, efter att bland annat ha besegrat Zelig Kronos som kan vara den pampigaste treåring som jag har sett.
Det känns roligt att Fredrik Linder är tillbaka som tränare tillsammans med Magdalena Eriksson efter att bland annat ha jobbat som bagare.
”Jag bryter ihop hela tiden. Det är inte så mycket att göra”, säger Fredrik Linder som var mycket känslosam.
Grät allra mest gjorde ändå Propulsions skötare Ellinor Wennebring.
Daniel Redén saknade för en gångs skull ord, Örjan Kihlström sa trots allt att Propulsion är en häst som kan göra det omöjliga.
Det blev en minnesvärd travkväll.
