”Jag kan uppfattas som tillknäppt”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-12

Erik Adielsson.

Det är giganternas kamp i V75-ligan.

Erik Adielsson och Björn Goop har båda 42 segrar i travets elitserie.

I en stor intervju berättar Adielsson om sitt travår, och varför han kanske inte vinner ligan trots att han presterar 100 procent.

På lördag går fighten om V75-ligan vidare på Kalmartravet. Trav365 har fått en exklusiv intervju med Erik Adielsson, en av nyckelpersonerna.

Erik, det är mycket medialt fokus på V75-ligan nu. Vad betyder den för dig och är det tjatigt att ständigt bli påmind om detta?

– Att vinna V75-ligan är väldigt prestigefyllt. Jag tycker att det är den mest värdefulla ligan i landet, säger Erik Adielsson.

– Jag tycker det är bra att den uppmärksammas. Visst kan det bli jobbigt för oss aktiva men det får vi ta. Det är vår skyldighet att ställa upp för media.

Hur ska du bära dig åt för att vinna? Något speciellt knep att ta till, eller något äss i rockärmen att spela ut?

– Jag har sagt det tidigare och den enkla sanningen är att det helt beror på hästarna man kör. Det är ju inte så att Björn är bättre än mig bara för att han vinner fler lopp i januari, februari och mars. Och jag är inte bättre än Björn för att jag vinner fler V75-lopp i augusti, september och oktober.

– Däremot är jag lite utlämnad eftersom jag i princip bara kör åt Stig och Hans. Jag är beroende av att deras hästar är i form och går bra. Björn har betydligt fler uppdragsgivare och på så vis lite större möjligheter. Jag kan prestera 100 procent i resten av V75-loppen i år men ändå förlora ligan.

Hur är din relation till media?

– Det fungerar bra överlag. Nio av tio journalister kommer jag bra överens med och blir korrekt behandlad. Jag har inga problem med att bli kritiserad. Åtminstone inte om det är befogad kritik. Den dagen när jag inte kan ta kritik längre får jag lägga av.

– Sedan måste jag säga vi aktiva ofta glömmer bort hur mycket travet syns i media. Det ska vi vara tacksamma för, även om det kan vara jobbigt vissa gånger. Det är ju tre timmars direktsändningar varje onsdag och lördag numera ifrån rikstävlingarna.

Hur har travåret varit för dig?

– Det har varit ett bra år med mycket pengar inkört (32,5 miljoner kronor) och en bra segerprocent (18 procent).

– Höjdpunkten var finaldagen i Breeders Crown i Eskilstuna nyligen. Det har varit lite stolpe ut tidigare i storloppen i år och det var skönt att få vinna två större lopp. Dessutom var vi tvåa i en tredje final.

Något annat speciellt som hänt under året? Positivt eller negativt?

– Det kanske är ett tråkigt svar, men jag är ganska dålig på att komma ihåg saker bakåt i tiden. Jag håller inte på och ältar saker fram och tillbaka utan försöker lägga det bakom mig. Jag försöker hela tiden att tänka framåt. Jag har inget speciellt negativt att peka på.

Hur hanterar du framgångar och motgångar? Kan du glädjas så mycket som du vill över ett par segrar om du även har bränt med ett par favoriter?

– Som professionell kusk måste man analysera sina misstag. Jag sitter inte och garvar över några segrar om jag därefter har förlorat två lopp. Jag är själv min största kritiker och vet när jag har gjort något fel.

– Men jag grämer mig bara över en förlust om jag vet att jag själv har klantat till det. Jag försöker dock att släppa det så fort som möjligt och gå vidare. Det tjänar inget till att hålla på att älta det fram och tillbaka.

Är du en dålig förlorare?

– Ja, vid två tillfällen. Antingen när jag förlorar med liten marginal eller när jag känner att jag har gjort något fel i loppen.

Har travsporten alltid varit ett naturligt yrkesval för dig?

– Jag var 16 år och gick på gymnasiet när jag bestämde mig för att satsa på det här. Då hade mina föräldrar gått över till trav sedan några år och det var aldrig aktuellt med någon galoppkarriär.

Beskriv dig själv kortfattat som person. Och hur tror du att du uppfattas av folk som inte känner dig?

– Jag är lite tankspridd och i grund och botten ganska snäll.

– Men jag är olika som person på tävlingsdagar och vid sidan av travet. Travbanan är min arbetsplats och då är jag ofta så koncentrerad och går i min egen lilla värld. Jag kanske går och tänker på hur jag ska lägga upp ett kommande lopp. Därför kan jag nog ibland uppfattas som lite tillknäppt.

Du kör in väldigt mycket pengar varje år. Blir du rik på ditt yrke?

– Jag tjänar mer än vad de flesta gör i travbranschen. Men då ska sägas att många tjänar dåligt. För mig betyder pengar ingenting men det är lätt att säga när man har pengar. På minussidan är att jag har nästan inget socialt liv utan viger mig helt åt travet.

Om du inte hade blivit travkusk, vilket yrke hade du valt då?

– Jag tror att jag hade jobbat med barn i någon form. Jag bestämde mig, som jag sa tidigare, inte förrän jag var 16 år att definitivt satsa på travet. När jag var liten ville jag bli brandman.

Du lever ihop med din flickvän Disa sedan några år. Hur fungerar det att ha en relation i ditt yrke och cirka 300 resdagar om året? Du har lägenhet både i Malmö och i Stockholm.

– Det är den dumma biten av det här. Men jag har haft det så här i ganska många år och det positiva i mitt yrke överväger det här negativa. Det gäller att planera och lösa allt så smidigt som möjligt och just nu funkar det bra. Jag hoppas att det även gör det den dagen vi skaffar barn.