”När lampan släcks – då kommer tankarna fram”

Micael Melander om tuffa tiden på sjukhuset • Bakslagen: ”Jättetufft” • Framstegen: ”Energin börjar komma tillbaka”

Kusken Micael Melander skadade sig allvarligt i en olycka på Bollnästravet.

Nu, mer än två veckor senare, är han kvar på sjukhuset för sina blödningar på hjärnan.

– När lampan släcks, då kommer tankarna fram, säger han samtidigt som han känner sig starkare för varje dag.

Den 4 mars på Bollnästravet kastades kusken Micael Melander ur sin sulky och föll med huvudet mot marken då han körde sjuårige valacken Komedin.

53-åringen fördes akut med ambulans till sjukhuset i Gävle.

Efter några dagar berättade han själv, från intensivvårdsavdelningen, om den allvarliga olyckan.

– Ambulanspersonalen sa att det bara rann blod, det såg inte bra ut alls. Jag har värk överallt. Jag är fortsatt under behandling men mår väl hyggligt med tanke på vad som hänt. Det rör sig om blödningar på hjärnan, små blåmärken, som en mycket kraftig hjärnskakning, sa Melander då.

”Kvävde alla känslor”

Dagen efter samtalet flyttades han till Sundsvalls sjukhus där han numera vårdas på en rehabavdelning.

Den tidigare optimismen förbyttes snabbt till ett stort lidande och en fruktansvärt jobbig tid.

– Till att börja med var det först svårt att själv förstå hur dåligt jag mådde, jag upplevde det så i alla fall. De första dygnen gick jag på mycket mediciner som kvävde alla känslor. Då mådde jag inte som sämst, jag visste inte riktigt hur man mådde och det kändes då lätt att uttala sig att det gick bra, förklarar Melander och fortsätter:

– Men verkligeheten kom ikapp mig. När drogerna tappade då blev det sämre. Med min hjärnskada har jag varit känslig för ljus och intryck. Jag har också haft problem att behålla maten, när någon kom in och förde ett samtal så kunde jag bara kräkas.

Hur mår du i dag?

– Det är hopp om livet. Det har varit jättejobbigt, men nu de sista dygnen har jag behållit maten och då också ätit bättre. Det beror på medicin jag fått för att få bort illamåendet. Nu känns det som jag kommit till rätta, känner mig otroligt mycket bättre. Men en hjärnskada beter sig olika på olika personer.

– Jag äter fortsatt mediciner för smärta, illamåendet och huvudvärken. Man har också röntgat hjärnan igen och sett att de blåmärken eller blödningar har gått tillbaka vilket är positivt. Men inget av detta visste jag för en vecka sen.

”Inte tycka synd om mig”

Micael Melanders kropp är blåslagen, benet i gips, smärtorna gör sig ständigt påminda och är under intervjun ständigt nära till tårar.

Men han själv är under samtalet noga med att påpeka att han inte vill att det ska bli någon snyfthistoria.

– Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Det finns andra som har det värre och som aldrig får uttala sig. Detta är bara min verklighet, fortsätter han.

Orkar du med några besök?

– Jag har ett eget rum och min sambo Malin kommer och hälsar på. I övrigt orkar jag inte med några besök.

Tänker du mycket på träningsrörelsen som pågår utan dig för tillfället?

– Malin och jag har en väl fungerande verksamhet med bra rutiner som fungerar till 110 procent. Hon är helt fantastiskt och är tuff som kämpar på. Precis innan olyckan hade vi sökt personal så där låg vi rätt på det och har fått hjälp nu. Malin har bra kontakt med hästägarna och hästarna kan tävla på precis som vanligt. Det känns positivt och att ägarna tror på oss.

Under tiden på sjukhuset har flera hästar som Melander tränar varit ute på banan och tävlat.

– Jag har inte sett loppen då jag inte velat ha de intrycken här på sjukhuset. Men jag har haft bra kontakt med Malin som berättat och jag har också kunnat vara med och planera en del.

”Livet är skört”

Vad tänker du om framtiden?

– Jag vill inte måla fan på väggen, försöker hålla upp modet i de flesta fall. Det finns ingen annan väg än framåt, men när lampan släcks på kvällarna, då kommer tankarna fram och då är det inte alltid lätt.

– Det är ett omöjligt tidsperspektiv. Jag hoppas jag kan få komma hem nästa vecka och fortsätta ta prover och se så att hjärnan fungerar som den ska. Som kusk tänker jag att det får inte vara slut.

Innan samtalet avslutas berättar Micke om den stora saknaden, efter Malin, hästarna och gården hemma.

– När Malin ringde en dag hörde jag fåglarna kvittra och hästarna som gnäggade, det gav mig absolut energi. Det här kan hända vem som helst, ibland i trafiken. Oturen var framme, men jag vill tillbaka, måste tänka så. Livet är skört. Jag är väldigt tacksam för allt stöd som finns där ute.

Micael Melander är hemmahörande på Dannero och har 14 hästar på träningslistan. Han vann i fjol, som kusk, 39 lopp och körde in 3,7 miljoner.