Karlsson: ”Början på något vackert”
Publicerad 2016-02-22
GÄVLE. Ston mot hingstar. Kvinnor mot män. Proffs mot amatörer. Miljardärer mot bönder. Finavlat mot gårdshästar.
Och så gör 19-åriga Matilda Persson sitt första travlopp som den första rullstolsbundna någonsin, direkt mot eliten.
Travsporten är fantastisk.
För tre veckor sedan var jag på Prix d’Amerique på Vincennes i Paris. Det var som alltid storslaget, påkostat och spektakulärt.
Men det var faktiskt lika känslosamt under lunchtävlingarna i Gävle en gråslaskig måndag i mitten av februari.
När jag kom fram på förmiddagen myllrade stallbacken. Jag stod och kände in atmosfären och tänkte vilken levande och vacker sport det här är.
Här skrevs också stor trav-, idrotts- och människohistoria.
”Måste imponeras om tuffheten”
19-åriga Matilda Persson från Hälsingland blev den första rullstolsbundna att köra ett travlopp. Som amatör mot proffsen, med det egenköpta och egentränade femåriga stoet som har det passande namnet L.H.Adventure.
Det är fantastiskt med en sport där det är möjligt. Travet som samhällsfunktion borde få större uppmärksamhet, både när det gäller sysselsättning och omhändertagande.
Jag måste imponeras av Matilda Perssons tuffhet. Att välja bort amatörlopp, att inte låta någon annan kusk köra hästen i ett lopp först, att inte leta upp något ännu mer undanskymt sammanhang att debutera i.
Och framförallt att vara så vältalig, utåtriktad och självsäker i all den uppståndelse som har varit i media och bland publik.
Hon vill göra allt det här själv. Hon är beslutsam. Det är hennes äventyr och utmaning.
”Ser ut att göra jätteont”
Hela familjen och vännerna runt om på stallbacken utstrålade och förmedlade så mycket värme, glädje och välkomnande. Det här var en stor dag för dem alla.
Jag vet inte riktigt om ni sett bilderna ordentligt; hur benet står rakt upp intill överkroppen. Det ser ut att göra jätteont, och det ska tydligen göra jätteont.
Bland det finaste i historien är hur hästen L.H.Adventure alltid från första början självmant böjt ner huvudet för att Matilda ska komma åt. När stoet lika gärna kunde ha sträckt upp huvudet.
Visst tyckte jag att det kändes småsint när proffskuskarna valde att inte släppa ner Matilda och hästen blev hängande i tredjespår. De hade ju alla full koll på vilket äventyr det här var för henne.
Så tufft är i alla fall travet, och ska vara det när det handlar om tävling. Och Matilda tyckte också att det kändes rätt.
Det här var bara början på något vackert på så många plan.