”Jag blir inte stressad av att stå vid sidan”

Slutade som kusk efter 50 år • Hans-Owe Sundberg efter beslutet, karriären och chansen till årets andra tränarseger på V75

Publicerad 2019-07-11

Efter 50 år i sulkyn fick Hans-Owe Sundberg nog. I vintras körde han sitt sista travlopp.

På lördag jagar han årets andra V75-seger som tränare.

– Jag blir inte stressad av att stå vid sidan. Inte ens när det går dåligt, säger Sundberg som åker till Årjäng med stora förväntningar på stallets nya stjärna Eldorado B.

Andraplatsen i finalen av Solvalla Grand Prix var värd en kvarts miljon och är fortfarande Eldorado B.s största prischeck i karriären.

Men loppet 24 november i fjol blev också Hans-Owe Sundbergs sista som kusk.

Efter att ha fått två veckors avstängning för felaktigt bruk av körspö tog han timeout.

En timeout som blev permanent.

– I vintras så kände jag att det nog kan vara dags att sluta köra. Jag lät det mogna ett tag innan jag gick ut och sa det definitivt, man vet ju aldrig om man kan ändra sig. Men när våren och sommaren kom och jag fortfarande inte kände något sug fick det bli så, förklarar Sundberg som fyllde 69 år i februari och på sin långa meritlista bland annat har den historiska premiärsegern på V65-spelet med hästen Rodetto 1974.

”Jag var blöt överallt”

Fyra år tidigare hade han fått sitt genombrott i sulkyn med segern i Jarlsberg Grand Prix bakom Royal Scot.

Träningsrörelsen har aldrig varit stor och under många år var Sundberg en av landets mest eftertraktade lånekuskar.

Det var i den rollen han vann Stochampionatet med Krossed Out 1996 och Sprintermästaren med Calvin Capar 2003.

Triumfer han minns väl.

– Under Sprintermästaren vräkte regnet ner och jag var blöt överallt, men publiken var med ändå och det var riktigt stort. Krossed Out var lite vek som treåring varför jag körde snällt med henne nästan varje gång. Hon hade knappt vunnit lopp inför Stochampionatet, men jag kommer ihåg hur fin hon var i värmningen den dagen och att jag hade segerförhoppningar trots att hon stod i över 40 gånger pengarna (vinnaroddset blev 52 gånger pengarna reds. anm.). Det var en riktig märr som gick till Johansson (Stig H) och tjänade fem miljoner till innan det var färdigt.

”Kanske min roligaste seger”

Femfaldig miljonär blev även Sundbergs egen Scarlets Aino som tog en av karriärens största segrar på just Årjäng, i huvudloppet Årjängs Stora Sprinterlopp 2009.

– Då var det ett fruktansvärt regnväder, ännu värre än under Sprintermästaren. Det blev stora fåror i banan och man fick dra på starten för att preparera. När vi körde loppet var det som att stå i duschen, jag blev inte ens grusig. Men det gjorde inte så mycket när vi vann.

Ekipagets största stund tillsammans kom emellertid ett år tidigare.

– När vi vann Sweden Cup i två raka heat. Det är kanske min absolut roligaste seger, att få göra det inför elitloppspubliken. Att få förmånen att vinna lopp den helgen är alltid fantastiskt. Tyvärr hade vi stolpe ut i år, säger Sundberg som lät både Charrua Forlan och Eldorado B. prova lyckan i Sweden Cup, men fick åka hem med två fjärdepris, först utanför finalen.

Kliade det inte i körfingrarna ens under elitloppshelgen?

– Nej, faktiskt inte. Jag känner att jag fått min del vad gäller den biten. Jag har kört och placerat mig i så gott som alla stora lopp vi har. Det kan alltid gå bättre, men jag ska inte klaga.

”Förstår varandra väldigt bra”

Det gick ändå väldigt bra på slutet, du vann fem av dina tio sista lopp så du kan knappast ha känt att du var slut som kusk?

– Jag vann inte sista loppet, det kanske var det som gjorde att jag kände att det var nog… Nu skämtar jag lite grann, men de sista fem åren körde jag mest stallets egna hästar ändå. Det var ett beslut som mognade mer och mer. När jag började så fick man inte köra lopp efter 67 år, minns jag rätt fick man inte ens fortsätta att vara tränare. Men det är andra tider nu.

Du har valt Torbjörn Janssons som stallets förstekusk, hur kommer det sig?

– Torbjörn får välja själv om han vill köra åt mig eller någon annan. Men i huvudsak blir det att använda honom eftersom vi förstår varandra väldigt bra. Vi kommer från samma generation (Torbjörn Jansson är fyra år yngre reds. anm.) och har väl samma känsla för vad vi håller på med. Jag tycker att det fungerar jättebra. Sedan har jag inget emot att använda den yngre generationen heller, man måste vara flexibel. Men Torbjörn har jag alltid haft väldigt bra kontakt med. Jag körde mycket åt honom när han var stortränare.

Så nu ger du tillbaka för det?

– Med all rätt känner jag. Torbjörn är fortfarande het så det räcker till, han är en väldig tävlingsmänniska.

Hur känns det att stå på andra sidan staketet under loppen?

– Jag blir inte stressad av att stå vid sidan. Inte ens när det går dåligt. Jag känner inte att: ”det där hade jag kunnat göra bättre själv”. Jag har kört så mycket lopp att jag vet att det blir fel ibland.

Är du en förstående tränare?

– Det hoppas jag. Sedan har jag tävlingsinstinkten kvar. Jag är med och jobbar in hästarna när de tävlar. Inte så att jag skriker högt under loppen, men jag lever mig in och jobbar in dem.

”Gick enormt över upploppet”

På lördag hoppas Hans-Owe Sundberg få jobba in Eldorado B. till årets andra V75-seger. Den första kom på Östersundstravet för en månad sedan då hästen kom till ledningen och försvarade sig utan problem. Men frågan är om insatsen som femma i silverfinalen senast inte var ännu vassare?

– Det skulle jag nog säga. Hästen gick enormt över upploppet och var med marginal snabbast på hela dagen sista 200 meterna. Den som var näst snabbast var ju Mack Dragan som han nästan spurtade förbi. (Enligt kmtid.atgx.se som mäter tider från positioneringssystemet så avslutade Eldorado B. sista 200 på 1.05,8 reds. anm.). Hade han inte fått en galopperande häst framför sig i starten och hamnat ett hack längre fram så hade han nog utmanat om segern, funderar Hans-Owe Sundberg.

Analyserar du loppen mer i efterhand nu när du inte kör själv?

– Jag analyserade loppen förut också. Men när man inte har känslan av hur det kändes i loppet så får man titta om en extra gång och givetvis lyssna noga på kusken efteråt.

Hur har hästen tränat efter det?

– Allt verkar fortsatt bra. Det är nästan så att han blir piggare för varje lopp han gör. Det är därför jag har hopp om att han ska utvecklas och bli en rejäl gulddivisionare.

Om du jämför med Scarlets Aino, finns det samma kapacitet i Eldorado B?

– Ja, det tycker jag nog. Dessutom är Eldorado mer komplett som häst. Scarlets Aino var egentligen bara en frontrunner som fungerade klart bäst då han fick springa på i sitt eget tempo. Eldorado har visat att han klarar av alla typer av loppscenarion. Men även om han är lika bra redan nu är det inte säkert att han når samma framgångar eftersom motståndet är tuffare nu. Framförallt är bredden i högsta klassen mycket större med alla hästar som köps hit från andra sidan Atlanten.

Respekt för motståndet

Är det spets som gäller på lördag?

– Jag är väldigt nöjd med läget eftersom hästen är naturligt kvick från start och har visat att han trivs väldigt bra i den positionen. Han har fått flera tuffa lopp där det gått fort hela vägen, men ändå aldrig varit sämre än trea därifrån. Men mycket kan hända och Torbjörn får lägga upp taktiken helt själv.

Ändrar du något på utrustning eller balans?

– Nej. Vi testade barfota runt om en gång, men då fick han det inte att flyta. Det är möjligt att vi testar igen i framtiden, men nu fortsätter vi barfota fram vilket fungerat perfekt. Det norska huvudlaget sitter på som vanligt och är inget man kan röra i starten, han är tillräckligt laddad bakom bilen ändå. Sulkyn blir också den vanliga.

Tror du på seger?

– Jag har stor respekt för motståndet, framförallt Ragazzo da Sopra som gjort många fina lopp över längre distanser. Men min häst ska ha minst lika bra form som senast så vi åker till Årjäng med segerförhoppningar, absolut, säger Hans-Owe Sundberg.


ROBIN JOHANSSON/KANAL75

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!

Följ ämnen i artikeln