De blev hjältar – räddade kvinna från att drunkna

Malin Wigen

helskärm

Elin Ahlström och Helen Carlsson som inte känner varandra fick samarbeta när en kvinna var nära att drunkna, skriver Östgöta Correspondenten.

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook

Elin Ahlström var ute och sprang när hon hörde en man som ropade vid Stångån i Linköping. I vattnet såg hon en kvinna. Först trodde Elin att kvinnan badade men upptäckte snart att kvinnan behövde hjälp från att drunkna – mannen var inte kapabel till att hjälpa själv.

– Då förstod jag att vi var tvungna att rädda henne, hon höll i grenarna i vattnet och hamnade under vattnet flera gånger.

”Bara att hoppa i”

Samtidigt kom Helen Carlsson gåendes. Hon var på väg hem från affären och hade gått en liten omväg. Hon fick syn på Elin som stod vid vattnet.

– Men herregud, tänkte jag, det ligger en människa i vattnet.

Helen skyndade sig fram för att hjälpa Elin. De kastade en livboj till kvinnan som inte hade möjlighet att tag i den, då armen var gipsad och hon inte kunde simma själv – istället hoppade Elin i.

– Det var bara att hoppa i. Det känns ganska självklart att man gör en sådan sak, det fanns ingen tvekan om att hjälpa henne, säger Elin.

Hon simmade ut till kvinnan som var cirka fem-sex meter ut i vattnet.

– Jag tänkte inte alls på om det var kallt eller inte, jag skulle bara fiska upp henne.

”Man bara måste hjälpa till”

Tillsammans med Helen och några andra som samlats vid strandkanten fick de upp kvinnan. Helen ringde efter ambulans som kom och hämtade kvinnan som var lite chockad. Innan hon begav sig fick hon med sig sin väska hon tappat i vattnet, tack vare några kanotister.

Hur hon mår idag vet varken Helene eller Elin.

– Det har man tänkt på. Hon andades när hon kom upp. Men hon var ju blek och nedkyld, säger Elin.

För Elin var det självklart att gripa in.

– De flesta skulle göra likadant, säger Elin.

Helen instämmer. Hon berättar att vissa gick förbi.

– Vi försökte få hjälp av en kille som bara gick förbi. Ibland tänker jag att om vi bara hade stått där hade hon sjunkit. Jag hade inte klarat av att inte göra något, man måste bara hjälpa till – det är vår medmänskliga skyldighet.