”Det är mark och vatten som vi är helt beroende av”

Marie Persson Njajta om kampen mot gruvan och om samernas mark

I över åtta år har hon kämpat mot gruvan i Rönnbäck som kan förstöra ursprungsbefolkningens liv.

– Vi är beroende av markerna, säger Marie Persson Njajta.

helskärm

Följ Svenska Hjältar på Facebook för fler liknande artiklar

Det var här kampen började. I det karga landskapet som är de svenska fjällen under vintern.

Det är här hon, precis som många andra samer, lever med en daglig stress. Och den yttre fienden som orsakar den. En stress orsakad av det konstanta hotet mot närmiljön och bolagens tillstånd att karva upp landskapet i jakt på de mineraler som gör, och har gjort, Sverige till ett rikt land. Stressen som kommer att att driva sitt eget företag, bilda familj och samtidigt heltidsarbetet att kämpa mot nickelgruvan i Rönnbäck, ett par mil söder om Tärnaby i Västerbottens län. Inget dygn har någonsin haft tillräckligt många timmar.

Marie Persson Njajta var småbarnsmamma när hon tog stafettpinnen och började kampen mot gruvan. En kamp mot det febriga virrvarret av byråkrati, en kamp för att få politiker att förstå att det handlar om mer än prestige och kortsiktiga vinster när kostnaden blir permanenta ingrepp i samernas natur och kultur.

– Jag kände att jag inte hade något val. Det här är ett område där jag har mina samiska rötter, vår familj har varit här i flera generationer. Vi är beroende av markerna för att kunna vara kvar och föra vår kultur vidare till våra barn, säger hon.

Samhällets kyrka ligger på marken där gruvan kan byggas. Och människorna har alltid fiskat i vattendragen som berörs av projektet. Detta är brukade kulturlandskap, viktiga även för renbete, jakt och matförsörjning.

Men det är bara inte människorna som berörs.

– Sen insåg jag att det som händer här inte bara berör oss lokalt. Jag började förstå hur omfattande det var. Det berör alla som bor nedströms utmed Umeälven eftersom man tar vattnet från älven, säger Marie Persson Njajta.

”Sveriges största miljökatastrofer”

Gruvbolagets planer är att bryta nickel, bygga slamdammar och dumpa gruvavfall. Då uppstår risken att vattnet som Umeå använder förorenas. I borrproverna har man hittat arsenik och asbest. En cocktail av metaller och giftiga ämnen riskerar att läcka ut i älven.

– Dammarna är aldrig helt täta. En gruvdamm är en avfallsdeponi och det läcker igenom dem. Det kommer bli en ständig genomströmning av vatten, säger Marie.

Eftersom marken har låga värden av nickel kommer det mesta som bryts bestå av avfall.

– Vi har kunnat se mer av miljöeffekterna från gruvor. Det här kommer inte bara att påverka miljön och vattnet i närområdet. Om man bortser från att det rör sig om tre storskaliga dagbrott så skulle bara transporterna till och från området förändra hela området.

I genomsnitt kommer en stor lastbil åka genom Tärnamo och Hemavan var tredje minut – dygnet runt.

Med tidigare erfarenheter av miljökatastrofer vid Blaikengruvan och Svärträskgruvan menar Marie att en eventuell gruva inte är värd risken. Särskilt när skattebetalarna riskerar att stå för notan om gruvbolagen går i konkurs.

– Blaiken och Svärtträsk är två av Sveriges största miljökatastrofer och där har jag varit flera gånger och tittat hur det ser ut. Det är små diken i jämförelse med det här projektet.

helskärm

”Fanns ingen gruvdebatt”

För att förhindra gruvbrytning i området försöker Marie utbilda människor om gruvans möjliga risker.

– Jag har jobbat med det här i över åtta år nu. I början fanns det ingen gruvdebatt i landet. Jag har ägnat en enorm mängd energi och tid att resa runt och föreläsa om Rönnbäcksprojektet, Sveriges mineralpolitik och urfolksrättigheter.

För Marie handlar det om mer deras närmiljö. Det är en del av en strukturell diskriminering som pågått i hundratals år.

Från berövandet av deras religion på 1600-talet till när staten tog deras markrättigheter på 1800- och 1900-talet. Fortfarande har samer ingen äganderätt på mark de bebott under tusentals år. De har heller ingen talan när staten delar ut tillstånd för gruvbrytning.

För Marie har statens övergrepp de senaste 100 åren i det här sydsamiska området varit så allvarliga att hon inte trodde det kunde bli värre.

Det var tills någon ville schakta bort själva marken.

– Det är mark och vatten som vi är helt beroende av. Det finns väldigt lite kunskap om det bland våra politiker och beslutsfattare.

”Vi lever i ovisshet”

När mineralpriserna rusade strax innan och senare efter kollapsen under finanskrisen 2008, och med ny teknik och storskaliga projekt, blev det lönsamt att ta upp mineraler som tidigare lämnats orörda i den svenska naturen.

Men priserna kom inte att ligga på konstant höga nivåer. Sedan 2011 har det fallit med närmare 50 procent.

I oktober 2015 skrotade företaget Nickel mountain planerna på en gruva i Rönnbäck. Men trots den lilla segern finns det stora överhängande hotet kvar. Bearbetningskoncessionen gäller fram till 2037 och ägs nu av ett investmentbolag.

– Vi har fått leva i ovisshet och det gör vi fortfarande. Vi får inte veta vad som kommer att hända, säger hon.

– Jag har lagt ner enormt mycket energi på det här. Jag har behövt pausa mitt och min familjs liv. Vi har gett upp mycket, fortsätter hon.

Följ Svenska Hjältar på Instagram!

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!