Adrian vände tillbaka in i det brinnande huset – för att rädda grannarna
Uppdaterad 2023-11-21 | Publicerad 2023-11-19
Det brinner i flerfamiljshuset i Eskilstuna.
Röken blir allt tätare, men Adrian Nilsson ger sig inte.
Han bankar på alla dörrar – vill försäkra sig om att grannarna kommer ut.
– Den sista personen jag får ut är en äldre dam, säger han till Aftonbladet.
Det är strax före 02, natten till den 8 november, i centrala Eskilstuna.
Ett smattrande ljud – som påminner om ljudet av regn – väcker Adrian Nilsson, 24, i vindsvåningen på Eskilsgatan, där en yngre kompis också sover. Adrian får för sig att ett fönster står öppet och går upp ur sängen för att kolla.
– Det är det knastrande ljudet från elden jag hör, men jag är så yrvaken och sinnena har ännu inte kickat igång, säger han till Aftonbladet om händelsen, som Ekuriren var först att rapportera om.
Ju mer han vaknar till, desto mer medveten blir Adrian om ett dån i bakgrunden, ett växande muller.
Adrian hör också ljudet av glas som krossas. Han tittar ut genom kikhålet till trappuppgången, där han kan se dörren till vindsförrådet.
– Jag ser att det bolmar ut grå rök från vindsdörren. Det är då jag kopplar – oj, det brinner!
Börjar knacka på dörrarna
Första tanken är att väcka kompisen som ligger och sover.
– I början är jag ganska försiktig och säger ”Jag tror vi måste dra, du måste vakna”. Han förstår inte vad som händer, han är alldeles yrvaken. Då blir jag mer bestämd: ”Det brinner, vi måste ut – nu!”.
De kastar på sig kläder. Adrian bor vägg i vägg med vindsförrådet och nu hör de båda att det brinner kraftigt på andra sidan betongväggen.
– Klockan är 01.53 när jag kommer ut i trappuppgången och ringer 112. Jag får beskriva läget för operatören, berätta att det är ett trevåningshus, sju lägenhetsdörrar inklusive min i vår port, såna saker.
Adrian väntar in kompisen, som tar sig ut. Då börjar Adrian knacka på grannarnas dörrar i flerfamiljshuset, först på andra våningen.
– Det känns jätteviktigt att göra det, det är ju mitt i natten. Grannarna börjar komma ut en efter en, vissa klädda i ytterkläder, andra i nattlinne.
Adrian ringer och bankar på ytterdörrar, tar sig ner – och så upp igen. De dörrar som inte hade öppnats försöker han med igen.
– Ingen ifrågasätter det jag säger. Det har nog hunnit komma in rök i grannarnas lägenheter också, så de fattar allvaret.
”Sjukt hur snabbt det går”
Adrian vill försäkra sig om att alla kommer ut. Hela tiden har han SOS Alarm i telefonen.
– Den sista personen jag får ut är en äldre dam.
Sista vändan går Adrian upp för att kontrollera att ytterdörren till den egna lägenheten är stängd.
– Det är rök i luften och jag börjar känna mig lite yr. Det är sjukt hur snabbt det går. Jag har ju hört att röken är farlig, och jag känner att jag börjar bli seg. Väl uppe på mitt våningsplan är röken så tjock, så jag får vända. Men jag hinner se att ytterdörren är stängd.
Det tar inte många minuter innan Räddningstjänsten är på plats. Nu brinner det för fullt i vindsvåningen. Flammor slår ut från taket, tjock rök väller ut, brandkåren reser stegar för att kunna spruta vatten uppifrån.
Fyra trapphus utryms, ingen skadad person påträffas, enligt polisen.
I stunden är alla grannar gripna av stundens allvar. Men efteråt får Adrian ett tack-sms från en av grannarna.
– Det stod ”Vilken tur att du vaknade och kunde larma oss!”. Jag blev jätteglad.
Polisen inleder en förundersökning gällande grov mordbrand. Brandorsaken är i skrivande stund inte fastställd.
När branden släckts är Adrians bostad både brand- och rökskadad. Några få saker har kunnat räddas, men det mesta måste ersättas, berättar han.
– På grannens etagevåning är hela taket bortbränt. I min lägenhet är allt sotigt och rökskadat. Men saker kan ersättas, det viktiga är att alla klarar sig oskadda.
Men även Adrian Nilsson själv får en räddningsinsats under brandnatten. Hans vänner och familj ordnar fram övernattningslägenhet, kläder och fickpengar. Kompisar tar ledigt från jobbet dagen efter branden, för att kunna stötta Adrian och prata igenom det som hänt.
– Jag hade så klart gärna varit utan branden, men den blev ett otroligt fint bevis på det kärleksfulla stöd jag har från familj och vänner.
