Återfann sin mamma 13 år efter folkmordet

Olivier, 30: Hela min uppväxt trodde jag hon var död

Uppdaterad 2019-02-18 | Publicerad 2019-02-16

STOCKHOLM/UGANDA. Olivier Matanda, 30, var fyra år när hans familj attackerades under folkmordet i Rwanda och hans mamma försvann.

Tretton år senare kunde de återförenas i ett flyktingläger i Uganda.

– Hela min uppväxt trodde jag att hon var död, säger han.

Olivier Matanda brinner för att hjälpa personer som befinner sig på flykt, vilket han själv gjort i 24 år av sitt liv.

För två år sedan kom han till Sverige som kvotflykting och jobbar i dag på hjälporganisationen Sverige för UNHCR. På fritiden driver han, på distans, projekt i det flyktingläger i Uganda som under många år var hans hem.

På semestrarna åker han dit för att volontärarbeta. Nu är han där för andra gången med förnödenheter som svenskar har skänkt, och för att hålla i utbildningar.

– Jag har lärt mig så mycket i Sverige, framför allt om jämställdhet, och det är något som jag vill sprida till människorna som befinner sig där jag en gång gjorde. Framför allt vill jag fokusera på att ge flickorna hopp, säger Olivier Matanda.

”Alla grannar dödades”

När Olivier Matanda var fyra år, i april 1994, inleddes folkmordet i Rwanda. På tre månader dödades 800 000 människor ur folkgruppen tutsi.

– Jag minns dagen när min mamma gick ut för att handla och sedan aldrig kom hem igen, berättar han.

Någon dag senare attackerades familjens hem för första gången av de beväpnade dödspatrullerna, interahamwe.

– Jag såg hur de dödade våra grannar på de mest brutala sätt. På en gravid kvinna skar de ut barnet för att hugga ihjäl även det. Vi var alla helt förstörda psykiskt av det vi tvingades att se.

Tack vare att Olivier Matandas pappa kom från Kongo klarade sig familjen undan att mördas. Hans försvunna mamma var dock tutsi, och de befarade det värsta.

– Vi väntade länge på henne men till slut bestämde vi oss för att fly och lyckades ta oss till Kongo. När inbördeskriget bröt ut fyra år senare gick vi till fots mot Uganda, vilket tog flera år. Vi gömde oss i skogen, ofta utan mat och utan vatten.

”Fick kramas efter 13 år”

Olivier Matanda var 13 år när han och familjen fick hjälp i ett flyktingläger. Där kontaktade hans pappa en organisation som hjälper familjer på flykt att återförenas. Nio år senare fick familjen ett meddelande om att mamman hade hittats.

– Hon hade tagit sig till ett annat flyktingläger i Uganda och organisationen hjälpte henne att komma till oss. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, att få träffa henne och krama henne efter 13 år, säger han.

Vad som hade hänt mamman under de år hon varit försvunnen vet han inte.

– Vi har försökt fråga henne flera gånger men hon vill inte berätta, hon säger att hon inte orkar tänka på det som har varit utan bara se framåt. Men jag förstår att det är mycket dåligt som hänt henne, säger han.

Olivier Matanda tillsammans med sin mamma.

För Olivier Matanda blev återföreningen med mamman en nystart. Han berättar att han började tänka på framtiden och fokusera på allt gott han kunde göra, trots att han var flykting.

– Under åren jag levde i flyktinglägret hade jag lärt känna många olika människor med olika bakgrund och tillsammans med några av dem var jag med och startade fotbollsgrupper.

Fotboll som enande kraft

Med hjälp av bidrag från USA, och organisationen Soccer Without borders, växte satsningen snabbt.

– Fotboll är bra eftersom man kan spela tillsammans även om man inte talar samma språk. Efter en tid valde jag och några till som kunde tala engelska att även börja hålla lektioner i det för att förbereda andra för livet utanför flyktinglägret.

Olivier Matanda och hans familj fick möjlighet att komma till Sverige för två år sedan. Efter att han gått färdigt SFI, svenska för invandrare, jobbade han på ett hotell innan han sökte och fick sitt drömjobb.

– I dag jobbar jag i Sverige för UNHCR och gör precis det jag vill göra, hjälpa andra människor som är flyktingar precis som jag var under 20 år.

På fritiden hjälper Olivier Matanda fortfarande till med organisationen han var med och startade i Uganda.

– Jag har lärt mig så mycket här i Sverige som jag vill sprida vidare. När jag åkte ner på min semester 2017 tog jag med mig massor av datorer som människor hade skänkt och visade hur olika datorprogram fungerar. Så nu har de datalektioner i flyktinglägret.

Den här gången kommer han bland annat undervisa i jämställdhet och ledarskap. När Aftonbladet träffar honom i hans bostad dagen innan hans resa är den full av boxar med kläder, sportutrustning och annat som han ska ta med och dela ut i flyktinglägret.

– Här i Sverige har alla så många saker som de inte ens använder och då är det bättre att ge bort dem till människor som inte har någonting. Jag vet själv hur mycket ett par skor eller en boll betyder när man är på flykt, säger Olivier Matanda.

Svenska Hjältar samlar nu in pengar till förmån för UNHCR, FN:s flyktingorgan. Du kan rädda liv och ge människor på flykt en bättre framtid. Bli månadsgivare till Sverige för UNHCR via autogiro eller genom att SMS:a HJÄLTE till 729 30 (100 kr i månaden).

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.

Nominera din hjälte här nedan!

Följ ämnen i artikeln