Man kan inte lita på Kristersson

Han vill bli statsminister – och måste göra som Åkesson vill

Moderatledaren har ett jättejobbigt problem.

Man tror inte på Ulf Kristersson på en, för väljarna, central punkt. Nämligen om han vill regera med Åkesson eller inte.

Inför förra valet upprepade Ulf Kristersson (M), säkert fler gånger än han egentligen ville, att han inte tänkte ha med Sverigedemokraterna att göra om han fick förmånen att bilda regering.

Han sade att han inte skulle ”samarbeta, samtala, samverka eller samregera med Sverigedemokraterna”.

Det stämde inte. Han var beredd att bilda regering med stöd av Jimmie Åkesson. Det visade sig efter valet. Då rämnade det fjorton år gamla, täta och hittills framgångsrika samarbetet mellan de fyra borgerliga partierna. Orsaken var olika syn på SD:s roll.

 

Nu säger Ulf Kristersson att han vill bilda regering tillsammans med Kristdemokraterna efter nästa val. Det slog han fast med stort eftertryck i Sveriges Radio i lördags.

Sverigedemokraterna skulle däremot inte ingå. Inte alls.

– Det är inte aktuellt överhuvudtaget, sade Ulf Kristersson i intervjun.

Men varför ska man tro honom den här gången? Det finns faktiskt inga skäl alls.

Det kan vara lika tomt prat som för två år sedan. Eller snarare, det är sannolikt lika tomt prat som före förra valet.

Mycket går Ulf Kristerssons väg just nu. Enligt den senaste väljarbarometern från Aftonbladet/Demoskop samlar M, KD och SD nu drygt 49 procent av väljarna. Det innebär att de har stor chans att få egen majoritet i riksdagen om det vore val just nu.

M-ledaren Ulf Kristersson.

När samma mätinstitut senaste kollade vilka partier som är bäst på tolv centrala frågor i svensk politik blev resultatet att dessa tre partier, de tre på högerkanten, är bäst på åtta av dem. Socialdemokraterna och Miljöpartiet, den nuvarande regeringskoalitionen, ägde två frågor.

Målet, att bli statsminister, ligger alltså inom räckhåll för Ulf Kristersson. Men förutsättningen är att han ännu en gång säger en sak och gör något annat.

Hur troligt är det? Ganska, skulle jag säga. Politiker, oavsett färg, brukar inte ha särskilt svårt att krypa ur gamla löften när makten ligger frestande nära. Motsatsen är däremot mycket ovanlig.

Än en gång ser alltså inställningen till Sverigedemokraterna ut att avgöra om Ulf Kristersson kommer att bli statsminister eller inte.

 

Men den här gången har han en mer lättarbetad kompanjon än förra gången. Då sade Annie Lööf (C), och Jan Björklund (L), nej. Medan Ebba Busch var på Kristerssons linje.

Har Kristersson några alternativ om han verkligen vill bli statsminister? Nej, vill han det så måste han, som det ser ut nu, vända sig till Åkesson.

Han har faktiskt inte med sig någon annan än honom. Utom Ebba Busch vars procent inte är särskilt mycket att hurra för i sammanhanget. KD är helt enkelt för litet för att räcka för Kristerssons ambitioner.

Tillsammans har M och KD inte ens trettio procent av rösterna och riksdagen skulle alla gånger aldrig godkänna Kristersson som regeringschef.

Annie Lööf står inte till buds, Liberalerna ser ut att åka ur riksdagen, Miljöpartiet lider också av väljarflykt, Löfven och hans sossar skulle aldrig rösta på Kristersson som statsminister, inte V heller.

Återstår alltså Jimmie Åkesson – och Busch. Om Ulf Kristersson vill ha Rosenbads finaste tjänsterum.

 

I förra veckan meddelade Åkesson att om hans önskeregering, M, KD och SD, blir av vill han bli justitieminister. SD skulle också ha ett statsråd på finansdepartementet, sade han.

Ulf Kristersson kommer sannolikt tvingas göra ungefär som Åkesson vill. Om han får chansen att bilda regering efter nästa val, 2022.

Får han den chansen är löftet om att inte ta med dem i regeringen inget värt. Tro mig.


Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.