Perrongbiblioteket räddade mig från Kalle Anka

Perrongbiblioteket i Mollaryd.

Snus och folköl var inga problem. Men att få mitt tredje beroende tillgodosett i Herrljunga kommun visade sig vara svårare.

Jag underskattade grovt bokbehovet under min semestervecka med systrarna och systerdöttrarna vid en sjö i Västergötland nyligen. Redan efter fyra dagar var lika många böcker utlästa, jag behövde fler.

En googling visade att bokhandeln i Herrljunga stängde 2019. En annan att det fanns ett slags bok-kafé i en by 20 minuters bilväg bort, men att det mest hade böcker om växter, mat och så kallad Västgöta-litteratur. No offence, Västergötland, men jag ville ha skönlitteratur.

Då matbutiker ibland har ett gäng pocketböcker till försäljning nära kassan ringde jag de två stora kedjorna i Herrljunga. ”Har ni pocketböcker, liksom skönlitteratur?” frågade jag. Svaret från den ena var nej, och i den andra erbjöd sig den unge mannen i andra änden att gå och titta. ”Alltså, den enda pocket vi har är Kalla Anka-pocket, och det känns inte riktigt som din grej”, svarade han.

Förtvivlan följde. Men så fick min syster ett tips från en kompis. Att det i det lilla samhället Mollaryd fanns ett perrongbibliotek där man kunde låna, eller bara ta, böcker utan krav på återlämning.

Jag parkerade förväntansfullt mitt körkortslösa arsle på passagerarsätet i syrrans hyrbil. Efter 24 minuters färd ankom vi Mollaryd. Och där vid stationen, som utlovat, stod perrongbiblioteket. Ett skåp fyllt med massa bra böcker. Jag plockade girigt och lyckorusigt på mig fyra stycken, en Ali Smith, en Claes Hylinger och två ryska klassiker. Kvinnan jag ska tacka för detta är är Stina Nilss – kulturarbetare, hbtq- och -asylaktivist samt Mollarydsbo – som utöver att vara perrongbibliotekarie anordnat andra kulturevenemang i bygden. Tack, Stina.

På vägen tillbaka från Mollaryd körde vi förbi Ljung och kommunbibliotekets filial där. Det kändes betryggande. För ett perrongbibliotek kan ge en bokabstinent semesterfirare tillfällig lindring men folkbiblioteket är en demokratisk grundsten. Först om biblioteken skulle ryka blir Herrljunga en Kalle Anka-pocket-kommun. Måtte det aldrig ske.